Så mycket känslor och tankar, så mycket att skriva om... men jag har inte tid och ork så det blir ett musik inlägg istället för det har jag både tid och ork till =D

Jag har fastnat lite för ett band som heter Finger Eleven, enligt mig är de väääldigt bra =) Tror det är ca 3-4 låtar jag gillar med dem just nu. Det började med att jag hittade dem på en persons blogg. Hittade dem med deras låt "Paralyzed" (som jag älskar! Högt upp på min lista för tillfället!). Upptäckte att de var bra och hittade en till låt med dem, "One thing". Också väldigt bra =) Dock toppar den inte den förra ;) Haft dessa låtar i min spotify lista ett tag nu och fick lust häromdagen att höra mer låtar från dem och se om de var bra. Lyssnade, inget jätte stort intryck, de var väl okej. I helgen lyssnade jag och Deltaco på dem och när jag hörde låtarna igen så gjorde de mer intryck =) Gillar "Good times" nu också :) Tror det var någon annan lite också...

Så nu till kvällarna gäller Finger Eleven =D Dessa rekommenderas. Här kommer min favvo låt med dem, Paralyzed =D

Video 

Texten:

Nu ska jag se på Buffy The Vampire Slayer. Lite sovmorgon imorgon =D En hel- halvtimme ;)

Okej jag är desperat efter kille -_- Nämnde i tidigare inlägg en kille som jag skrivit med förr. Deltaco går ju på samma skola, trodde jag skulle få träffa honom men blev inte så (denna historian har jag redan berätta, och jag tänker inte dra den igen!).

Nu har jag drömt om denna kille, två nätter, i rad! Fasen... I första drömmen så försökte han undvika mig, han hade också klippt luggen på ett fult sätt. I drömmen ville jag gärna träffa honom och letade upp honom trots att jag visste att han undvek mig. Så vad säger drömmen? Att jag tror att han inte vill träffa mig. Att jag inte hoppas att han är allt för snygg (men samtidigt gör jag det). Och att jag gärna vill träffa honom. Den senaste drömmen har jag glömt det mesta nu men har för mig att den också handlade om att jag träffade honom, på skolan. Jag drar denna slutsats: Jag måste träffa grabben snart!

Vi får se om jag drömmer om honom en tredje gång :P

Förvarning: detta är troligtvis ett sånt här ”det är så synd om mig”-inlägg där jag bara överdriver…

Idag efter skolan (slutade väldigt tidigt) så gick jag bort till Deltacos skola. Det var en del problem med hittandet dit men det orkar jag inte ens skriva om…  Blir väl bara frustrerar eller nått då. Men iallafall jag gick bort till hennes skola av två anledningar. Om jag inte skulle gått till henne hade jag hunnit med en tidigare buss troligtvis. Så anledningarna att jag ville dit då: 1. för att träffa henne såklart! Det är en ganska självklar anledning. Hon är min bäsis, jag vill träffa henne osh se hennes skola. Men det finns en annan anledning också, som kanske till och med vägde lite mer. 2. En kille (såklart -_-). Jag smsade ett tag med en kille ett tag och han går på hennes skola. På samma våning som henne till och med, så hon får se honom ganska ofta (hon vet inte ens hälften av allt jag är avis på henne!). Jag vet inte om jag kan säga att jag gillade honom, eller jo... det gjorde jag nog ^^ Hehe... skyldig... Hade träffat honom förr när vi var mindra och under tiden vi skrev så träffade jag honom två gånger och såg honom genom en bilruta en gång :P Det var 1-2 år sedan vi skrev sådär mycket nu ^^ Men ärligt talat har jag tänkt på honom en del. Har skrivit någon gång emellanåt med honom nu.

Så tanken var: jag sitter i på deras våning/korridor, läser eller något medan jag väntar. Får se den här killen (har längtat ganska mycket efter att få se honom igen), sedan kommer Deltaco och vi går. Jag behövde inte prata med honom, bara se honom... Men vi kan ju säga att Deltaco spräckte denna dröm ganska snabbt. Ja, jag kanske kommer klaga lite på min bästis nu med jag ska försöka tagga ner det och skriva snällt, snällare än jag känner för... Jag var i trappan, visste inte helt vilken våning det var och fick inget svar från Deltaco på mobilen heller. Så jag stod i trappen men vid deras dörr typ. Deltaco slutade tydligen tidigt .Vilket jag inte visste! Försökte få fram från henne när hon slutade men hon visste inte och frågade tydligen inte läraren heller! Hade jag vetat hade jag nog skitit i att gå dit! *Andas*... Så när jag stod där i trappan kom hennes klass, inklusive henne, ut. Tydligen slutade de redan (!). De plockade upp mig och bara fortsatte gå neråt. Så jag fick lämna dörrarna som jag visste att killen befann sig inom... Utan att få se honom... Tack Deltaco! Kul att du bryr dig om vad jag vill... Jag tvekade på att gå men blev tvungen. Fick helt enkelt vända ryggen mot och följa med neråt, med hennes vänner. Fan. Helt onödigt att gå dit kände jag. Kunde lika väl väntat på henne vid busstationen. Helvete... Tack... Hoppas du hade gjort likadant om det var Kaka som du skulle få se. Och Deltaco visste att jag ville se honom. Men brydde hon sig? Troligtvis var det inte det som det var frågan om, snarare: Tänkte hon på det? Nej. Varför tänka på mig och vad jag vill... det vore ju dumt. Jag försöker ju bara vara snäll mot dig, mortse från att jag inte trivs i min skola och fråga henne hur hennes dag har varit och säga "vad bra", om så är fallet, och "vad jobbigt" om det passar bättre. Trots att jag satt i min korridor och nästan grina så undrade jag hur hennes dag varit. Jag fråga henne på bussen (efter detta hade hänt), fråga hon mig tillbax? Gissa...

Inte ens att låte mig få se honom kunde hon unna mig. Men vad fan!? Vad är det med mig? Nu när jag skriver började den där blöta känslan vid ögonen smyga sig fram... varför!? Helvete... Dont' wanna be myself no more, I wanna be somebody else...

Fan vad jag önskar att jag hade fått se honom... Men nej, han kom inte ens på tal. Hon var väl helt uppslukad i sin egen värld, sitt eget liv... Och Deltaco får se honom nästan varje dag (?)... Varför är inte livet rättvist? Ja, jag är avundsjuk. Med all rätt enligt mig. Rätt att vara sur på henne för att hon får se honom? Nej. Men det känns som hon alltid har det bättre. Hon får alltid det bästa... Säkert tänker hon tvärtom och blablabla men det skiter jag i. För jag har rätt att känna det jag vill... Fasen, jag kan inte sluta tänka på honom. Jag trodde verkligen jag skulle få träffa honom idag... men vem bryr sig om vad jag vill? Vad ville jag? Jag ville se honom helt enkelt. Jag kunde suttit där i tre timmar bara för att få se honom. Men det hade väl inte Deltaco gillat, hon mådde ju inte bra. På tal om det. Både idag och igår har jag viljat stanna och "shoppa", Deltaco har viljat hem. Gissa vad det blivit? Hem. Visst, vi har stannat och shoppat... tills bussen kommit. Jag ville stanna där med henne, umgås, shoppa, ha kul. Både igår och idag fick hon betsämma när vi skulle hem.

Om jag hade bett henne stanna tre timmar med mig för att jag ville se honom, tror ni hon hade gjort det? Jag är tveksam. Det självklara svaret skulle väl vara ja, men när jag tänker efter börjar jag faktiskt undra. Jag är ganska säker att jag skulle gjort det för henne, om man nu inte ska iväg på något men idag skulle inte hon det. Men vad skulle jag gjort, föreslagit det framför hennes vänner? "Du, Deltaco. Vi kan väl stanna ett tag så jag får se den där killen", eller hur... Hon borde faktiskt ha tänkt på det. Ett bevis att hon inte tänker på mig... kul... Hon tog inte upp det senare heller... kul att du bryr dig...

Jag hade på mig en klänning jag gillade bara ifall jag skulle träffa honom. Annars hade jag nog tagit jeans, samma kläder som jag hade föregående dag. Faaaan... Ville verkligen... men vem bryr sig om mig... Fan var jag är egoistiskt... och krävande... Fan... Men behövde verkligen skriva av mig detta... Fan... Undrar om jag får träffa honom någon annan gång... troligtvis inte....

Går upp klockan fem. Lägger mig ca 22-22.30 Detta tär på krafterna.

Om hela gymnasiet kommer fortsätta såhär, vilket det kommer, så kommer jag avlida inom kort. Jag behöver mycket sömn och just nu får jag inte det. "Visst, du kan sova. Jag är vaken." men jag är skit trött men jag kan offra mig för att du ska få det bra. Om folk ändå visste hur man ansträngde sig, för andras skull. För att andra ska ha det bra. Det är såna små saker, såna små uppoffringar som man gör men som ingen märker.

Det är inte kul när man försöker bättra sig och ingen ser det

Här kommer dagens uppdatering om hur det går för mig i skolan.

Jag har ju umgåtts med tjejen från matte-kursen i två dagar nu och det har varit kul och gått bra. Men sådan tur hade jag inte längre. Hennes kompis var nämligen tillbaka från sin matförgiftning nu. Med andra ord satt hon vid henne i klassrummet nu och försvann med henne på rasterna. Vi hade en timmes rast ungefär. Jag spenderade mesta tiden av den själv, med tårar brännande i ögonen...

När rasten började försvann alla iväg typ och jag blev kvar. En tjej från gamla skolan såg mig och bjöd med mig, självklart tog jag chansen och sa ja. Dock gick vi iväg till deras kompisar som de började prata massor med och jag stod bara där och kände mig missanpassad. Kände att jag lika väl kunde gå tillbaka till skåpen och se om det kommit någon annan dit som jag kunde prata med, så detta gjorde jag. Kom till skåpen, en tjej satt på en bänk på vägen men med sina vänenr från en annan klass så jag fortsatte gå. Kom till skåpen, en kille var där men han är lite konstig. Jag om någon borde väl inte vara dömmande men han lyssnade iallafall på musik tror jag. Så jag bestämde mig för att smsa och läsa. Smsade både min mamma och Deltaco, båda svarade som tur var =) När jag skrev till dem och skrev att jag var ensam och alla andra hade gått så kände jag hur det började... Första veckan i skolan och tårarna börjar redan försöka pressa sig ut. Ett tag funderade jag nästan på att gå in på toaletten och bara låta dem komma. Bara släppa allt. Detta hade varit en dum idé av flera anledningar. Jag hade smink, någon kunde hört mig och om jag tillät mig göra detta skulle jag kanske börja tycka synd om mig själv. Det har jag inte råd att göra. Istället borde jag sträcka på mig, skaffa vänner och fixa läget. Jag har försökt, men utan framgång.

Så jag lät alltså inte tårarna komma ut. Dockl var de i ögonvrån och brände och snyftningar började komma svaga från mig. Det är bra att sånt går att skylla på att man är snuvig. Inte för att någon frågade mig men ändå, om någon hade gjort det hade detta varit mitt svar. Jag vill vara stark. Så varför ville grät jag? För det var egentligen det jag gjorde, på insidan. På utsidan hade jag bara lite glansiga ögon och utstötte låga snyftningar. Jag lyckades iallafall hålla tillbaka tårarna och gråten ganska bra och det är jag glad för. Men av vara på gränser till gråt första veckan var inte vad jag föreställt mig när jag tänkt på gymnasiet (Trodde faktiskt det skulle gå lite bättre för mig att få vänner). Jag tror jag vet hur jag fick mitt pris som bäste-kvinnliga-skådespelare i nian, jag spelar i vanliga livet. Jag spelade glad och döljde tårarna, åtminstone tillräckligt för att det inte skulle märkas, när jag satt där. Jag spelar vid andra tillfällen också.

Men som sagt. Varför grät jag? Antar att jag kände mig ensam helt enkelt.

Första veckan och jag gråter redan. Tror ni jag trivs eller?

Jag skrev varken till Deltaco eller mamma att jag nästan grät då jag skrev med dem. Deltaco vet jag inte hur hon hade reagerat. Troligtvis inte så mycket som jag faktiskt önskat... men hon lär iallafall få reda på det när hon läser detta. Mamma har jag inga planer att berätta för. Hon hade brytt sig. Lite väl mycket troligtvis. Det är säkert bara jag som överdriver. Det är ju faktiskt ingen som är dum emot mig. Jag har bara så dåligt självförtroende och då klarar jag inte såna här saker. Det är sån som får mig på de dumma tankarna... Jag vet inte om ni vet vilka tankar jag pratar om men jag har nämnt dem i tidigare inlägg... och jag gillar inte de tankarna...

Efter neativt måste komma lite positivt. jag bestämde mig för att sluta smsa, torka bort de små spåren av tårar ja hade och leta upp någon i klassen, angripa dem och vara social (stackars den). Men just som jag slutat smsa kom en av tjejerna från den gamla skolan och satte sig vid mig :) så jag slapp leta upp någon själv. Hon kom verkligen precis i rätt tid =) Nästan som om hon visste att jag skulle leta efter någon att umgås med ;) Hon satte sig och vi pratade lite. Sedan närmade det sig lektion och då kom fler och ställde sig vid bänken och pratade. Försökte delta i samtalet, gick väl sådär, inte allt för dåligt iallafall :P. Sen kom den andra tjejen från gamla skolan (de två umgås ju nu) och då sa den första "där är du ju". Så med andra ord hade hon letat efter henne, inte hittat henne, hittat mig, och nöjt sig med mig. Jag var alltså ett andrahandsval, om ens det. Jaja... bättre än inget antar jag. Är iallafall glad att hon kom.

Maten: På lektionen innan maten så gjorde jag det där jobbiga grejen, "kan jag sitta vid er"-frågan. Jag vände mig mot tjejen med samma namn som mig och hennes kompis, mest till kompisen för hon andra var upptagen. Jag frågade henne om de hade ätit (man kunde äta tidigare nämligen), hon svarade nej och fråga mig detsamma, jag hade inte heller ätit. Så då blev det besämt att jag kunde äta med dem =) Skönt, slapp stå vilsen i korridoren och fundera på hur jag skulle göra iallafall. På väg till maten sen så såg vi mattekurs-tjejen (fina namn ja har på alla ;)), hennes kompis är ju tillbaka men hon var ensam. Jag frågade henne var kompisen var. Tydligen var hon hos några andra kompisar som hon skulle äta med, så hon hade väl dissat mattekurs-tjejen. Så jag bjöd med henne att äta med oss :) Förhoppningsvis kanske hon tänker att jag är mer pålitlig och snäll än hon andra ;) men knappast ^^ Hon satt vid den andra tjejen på lektionerna sedan igen, tyvärr :/ Men jag har iallafall blivit lite kompis med hon matte-tjejen :)

Så det är såhär det ser ut för mig. Det går upp och ner. Ena sekunden sitter jag i korridoren och gråter för mig själv och andra sitter jag och pratar med folk. Det beror helt på de i min omgivning. Kommer de umgås med mig, eller inte. Jag gillar inte detta osäkra. Är inte van vid det. Är van att alltid ha någon vid min sida. Hemskt är det allvarligt talat. Vet aldrig om jag kommer vara ensam eller ej...

Känns som en bergodalbana. Jag vill vara på toppen, men tyvärr åker jag ner på botten allt för ofta...

Jag känner att jag kanske kommer blogga lite dåligt på veckodagarna. Kommer hem från skolan efter en timmas bussresa klockan fem. Sedan brukar jag äta och vara allmänt slö och plötsligt är klockan 6. Då ska man plötsligt hinna göra massor, vilket jag inte orkar. Vill helst bara slappa. Därför kan det hända att inte bloggandet kommer i första hand, vi får väl se. Jag kan ju inte vara uppe särskillt länge egetligen heller eftersom jag ska upp vid fem imorrn (suck! men det finns de som har det värre)! Så egentligen borde det väl vara laggdags för mig nu... kände bara för lite bloggning innan ^^ Kommer kanske inte bli så "avancerade" inlägg om man kan säga så, utan mest inlägg om hur det går i skolan. På tal om skolan...

Jag gör mer och mer framsteg tror jag. Försöker iallafall prata med folk, går väl lite sådär. Efter skolan när jag väntade på Deltaco satt en tjej från klassen på en bänk så då gick jag faktiskt fram till henne (!) och började prata, det gick ju bra :) Har umgått en del med matte-kurs tjejen idag igen, fortfarande orolig hur det blir när hennes kompis kommer tilbaka (sjuk ju). För min del får hennes kompis gärna byta klass ;) Hehe taskigt men sant.

Men nu vet ni varför det kanske blir dålig blogging ^^ Det är alltså skolans fel :P

Nu har jag ju då lagt till en till serie att följa :P Nämligen Buffy The Vampire Slayer. Alla känner väl till henne? ^^ Hon är grym. Alltid tyckt det. Deltaco följer serien och jag hade lust att se på det. Jag såg fem avsnitt på raken ;) Nu är jag uppe i sju.

Mom was right

Mamma sa att den serien hade jag följt ett tag förr. Icke, sa jag. Det hade jag inte gjort. Jag hade bara sett något avsnitt för ett tag sedan och flera gånger sett att det gått. Jag hade minsann inte sett den serien. Så nu började jag alltså se på den.. och upptäckte att shit! mamma hade ju rätt (som vanligt -_-). Jag kände igen det som hände. Med andra ord, jag har följt denna serien lite smått tidigare! Mamma aka alltid ha rätt -_- så jag blev helt enkelt tvungen att erkänna detta för henne.

Jag rekommenderar serien STARKT. Jag har redan fått mig några små kärleks-tjej-fnitter. Såna där som kommer när karaktärerna är kära, man älskar dem, och det går precis som man vill ^^ Så, kanske bloggar lite om denna serien ibland nu, vem vet ;)

Nog skrivet! Nu ska jag se på det åttonde avsnittet =D Duschar imorgon bitti (halv fem!) bara för att jag ska hinna se på det nu ;) Hej-svejs!