Här kommer dagens uppdatering om hur det går för mig i skolan.

Jag har ju umgåtts med tjejen från matte-kursen i två dagar nu och det har varit kul och gått bra. Men sådan tur hade jag inte längre. Hennes kompis var nämligen tillbaka från sin matförgiftning nu. Med andra ord satt hon vid henne i klassrummet nu och försvann med henne på rasterna. Vi hade en timmes rast ungefär. Jag spenderade mesta tiden av den själv, med tårar brännande i ögonen...

När rasten började försvann alla iväg typ och jag blev kvar. En tjej från gamla skolan såg mig och bjöd med mig, självklart tog jag chansen och sa ja. Dock gick vi iväg till deras kompisar som de började prata massor med och jag stod bara där och kände mig missanpassad. Kände att jag lika väl kunde gå tillbaka till skåpen och se om det kommit någon annan dit som jag kunde prata med, så detta gjorde jag. Kom till skåpen, en tjej satt på en bänk på vägen men med sina vänenr från en annan klass så jag fortsatte gå. Kom till skåpen, en kille var där men han är lite konstig. Jag om någon borde väl inte vara dömmande men han lyssnade iallafall på musik tror jag. Så jag bestämde mig för att smsa och läsa. Smsade både min mamma och Deltaco, båda svarade som tur var =) När jag skrev till dem och skrev att jag var ensam och alla andra hade gått så kände jag hur det började... Första veckan i skolan och tårarna börjar redan försöka pressa sig ut. Ett tag funderade jag nästan på att gå in på toaletten och bara låta dem komma. Bara släppa allt. Detta hade varit en dum idé av flera anledningar. Jag hade smink, någon kunde hört mig och om jag tillät mig göra detta skulle jag kanske börja tycka synd om mig själv. Det har jag inte råd att göra. Istället borde jag sträcka på mig, skaffa vänner och fixa läget. Jag har försökt, men utan framgång.

Så jag lät alltså inte tårarna komma ut. Dockl var de i ögonvrån och brände och snyftningar började komma svaga från mig. Det är bra att sånt går att skylla på att man är snuvig. Inte för att någon frågade mig men ändå, om någon hade gjort det hade detta varit mitt svar. Jag vill vara stark. Så varför ville grät jag? För det var egentligen det jag gjorde, på insidan. På utsidan hade jag bara lite glansiga ögon och utstötte låga snyftningar. Jag lyckades iallafall hålla tillbaka tårarna och gråten ganska bra och det är jag glad för. Men av vara på gränser till gråt första veckan var inte vad jag föreställt mig när jag tänkt på gymnasiet (Trodde faktiskt det skulle gå lite bättre för mig att få vänner). Jag tror jag vet hur jag fick mitt pris som bäste-kvinnliga-skådespelare i nian, jag spelar i vanliga livet. Jag spelade glad och döljde tårarna, åtminstone tillräckligt för att det inte skulle märkas, när jag satt där. Jag spelar vid andra tillfällen också.

Men som sagt. Varför grät jag? Antar att jag kände mig ensam helt enkelt.

Första veckan och jag gråter redan. Tror ni jag trivs eller?

Jag skrev varken till Deltaco eller mamma att jag nästan grät då jag skrev med dem. Deltaco vet jag inte hur hon hade reagerat. Troligtvis inte så mycket som jag faktiskt önskat... men hon lär iallafall få reda på det när hon läser detta. Mamma har jag inga planer att berätta för. Hon hade brytt sig. Lite väl mycket troligtvis. Det är säkert bara jag som överdriver. Det är ju faktiskt ingen som är dum emot mig. Jag har bara så dåligt självförtroende och då klarar jag inte såna här saker. Det är sån som får mig på de dumma tankarna... Jag vet inte om ni vet vilka tankar jag pratar om men jag har nämnt dem i tidigare inlägg... och jag gillar inte de tankarna...

Efter neativt måste komma lite positivt. jag bestämde mig för att sluta smsa, torka bort de små spåren av tårar ja hade och leta upp någon i klassen, angripa dem och vara social (stackars den). Men just som jag slutat smsa kom en av tjejerna från den gamla skolan och satte sig vid mig :) så jag slapp leta upp någon själv. Hon kom verkligen precis i rätt tid =) Nästan som om hon visste att jag skulle leta efter någon att umgås med ;) Hon satte sig och vi pratade lite. Sedan närmade det sig lektion och då kom fler och ställde sig vid bänken och pratade. Försökte delta i samtalet, gick väl sådär, inte allt för dåligt iallafall :P. Sen kom den andra tjejen från gamla skolan (de två umgås ju nu) och då sa den första "där är du ju". Så med andra ord hade hon letat efter henne, inte hittat henne, hittat mig, och nöjt sig med mig. Jag var alltså ett andrahandsval, om ens det. Jaja... bättre än inget antar jag. Är iallafall glad att hon kom.

Maten: På lektionen innan maten så gjorde jag det där jobbiga grejen, "kan jag sitta vid er"-frågan. Jag vände mig mot tjejen med samma namn som mig och hennes kompis, mest till kompisen för hon andra var upptagen. Jag frågade henne om de hade ätit (man kunde äta tidigare nämligen), hon svarade nej och fråga mig detsamma, jag hade inte heller ätit. Så då blev det besämt att jag kunde äta med dem =) Skönt, slapp stå vilsen i korridoren och fundera på hur jag skulle göra iallafall. På väg till maten sen så såg vi mattekurs-tjejen (fina namn ja har på alla ;)), hennes kompis är ju tillbaka men hon var ensam. Jag frågade henne var kompisen var. Tydligen var hon hos några andra kompisar som hon skulle äta med, så hon hade väl dissat mattekurs-tjejen. Så jag bjöd med henne att äta med oss :) Förhoppningsvis kanske hon tänker att jag är mer pålitlig och snäll än hon andra ;) men knappast ^^ Hon satt vid den andra tjejen på lektionerna sedan igen, tyvärr :/ Men jag har iallafall blivit lite kompis med hon matte-tjejen :)

Så det är såhär det ser ut för mig. Det går upp och ner. Ena sekunden sitter jag i korridoren och gråter för mig själv och andra sitter jag och pratar med folk. Det beror helt på de i min omgivning. Kommer de umgås med mig, eller inte. Jag gillar inte detta osäkra. Är inte van vid det. Är van att alltid ha någon vid min sida. Hemskt är det allvarligt talat. Vet aldrig om jag kommer vara ensam eller ej...

Känns som en bergodalbana. Jag vill vara på toppen, men tyvärr åker jag ner på botten allt för ofta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår/inatt/imorse var ganska händelserik :) Får se hur mycket av allt som jag orkar skriva ner ^^   Jag och en tjejkompis gick på en fest. Först var vi på torget lite för något lamt försök att kanske få något annat att göra. Jag vet inte riktigt ...

Jag tänkte tips er om en sida. Några har kanska hört om den medans några inte.      TUMBLR :D   Jag har egentligen inte haft tumblr särskillt länge. Det började med att en kompis hade tumblr, jag läste hennes, började läsa fler, och till...

Det känns som jag blivit fast i en bubbla, eller en ond cirkel. Eller rättare sagt, det känns som hela mitt liv är fast i en ondskefull liten bubbla.    Jag tänker tillbaka på hur mitt liv var förr, främst på högstadiet. Då det bara var jag, Delt...

Tänkte bara slänga upp ett litet inlägg om att jag inte är oskuld längre!   Har nämligen precis haft sex för första gången. Med "honom" såklart. Han har dock stuckit nu för en kompis låg hemma i hans lägenhet och sov så han var tvungen att dra di...

Tjenare mors! Det har ju änna blivit ganska klent mellan blogginläggen, sisådär ett gäng månader mellan varje ;) Så självklart har en del hänt och jag tror att jag även ändrats en hel del som person, men det tänker jag inte ägna detta inlägg åt. G...