Okej, det kanske inte är nytt för mig för jag har funderat lite smått på detta innen. Fast jag har inte vetat så mycket om det, inte för att jag gör det nu heller men men ^^

Jag har iallafall en liten idé i mitt huvud vad för jobb jag kan tänka mig (velar lite ;) men det får man). Jobbet jag pratar om är manusscriptsförfattare, eller manusförfattare kanske är bättre att säga. Det är skriva filmmanus som intresserar mig. Jag har tänkt lite på detta jobb tidigare och idag sökte jag lite på det (varför? vet inte... var ledsen och behövde något att tänka på? funkade). Jag hittade en sida där jag läste i forumet. Det är folk som lägger upp sina manus idéer och lite sånt. Så nu har jag läst och sett lite hur det är uppbyggt =) Visst var det amatörer som hade skrivit men bättre än inget, visst? :)

Jag ska kanske testa på detta och se om det kan vara något för mig. Det lär väl säkert inte bli något välstrukturerat ordentligt manus men ändå ;) Kan bara se vad jag känner om det. Troligtvis blir jag inte klar med den ändå, brukar vara så med mig. Därför är noveller mer av min grej. Önskar verkligen att jag var bäst på att skriva ^^ Detta är säkert bara en idé jag fått just nu som kommer rinna ut i sanden och inte bli något av, men man måste ju testa för att veta. Har också funderat lite på om jobba med reklam på något sätt skulle passa mig. Någon måste ju komma på hur reklamen ska vara ;) Men tillbaka till den första idéen ^^ Tyvärr, om detta nu skulle vara något jag satsar på, så är detta nog ett väldigt svårt jobb. Man måste säkert skriva flera (menar verkligen flera) verk innan något säljer. Läst att man borde börja med kortfilmer och sånt först men pallar jag ju inte ^^ Och man måste tydligen ha tålamod... det kan ju ta lång tid innan man får något svar på sitt manus, om man ens får något :/

Skriva film manus... kan det vara något för mig? Vem vet....

Ett depressions inlägg... var ett tag sedan tror jag... har inte saknat det

Så min dag började såhär: Gläjde, kul.

Och nu ser den ut såhär: Tårar, ångest.

Deltaco sov över här, vi var ensamma hemma och hade jätte kul. Min mamma hade bett mig innan hon åkte att det skulle vara dammsuget tills de kom hem. Självklart... Vad tror ni hände? Jag tabbade mig såklart... som vanligt. Jag hade kul med Deltaco, sen tog deet lite tid när hon skulle komma iväg.... för lång tid. Efter hon åkt började jag dammsuga, men hann såklart inte färdigt. Mamma kom hem och blev jätte sur. Hon sa inte ens hej innan hon började skälla ut mig. Hon stängde av dammsugaren och skällde. Efter att ha tagit emot skället gick jag in i duschen och grät. I förhoppning att ingen hörde mig. Jag ville snabbt bli klar för att kunna åka till Deltaco (skulle nämligen till henne när jag var klar), efter den tårfyllda duschen ser jag ett sms där det står att jag inte kan komma till henne. Världen gick under i någon sekund. Jag ville snabbt härifrån och komma på bättre tanken (inte självdepressiva tankar) men istället blir jag klar här med tårfyllda ögon och hemska tankar. Jag funderar på att ta min moppe och bara åka.... men jag vet inte vart. Köra moppe med tårar i ögonen känns dock inte som någon bra idé.

Överreagerade? Min mamma skällde ju bara lite för att jag inte hade dammsugit. Det är inte bara det. Det känns som jag tabbar mig och sviker hela tiden. Jag vill göra alla nöjda men någonstans på vägen misslyckas jag alltid. Självklart i duschen kom de där hemska tankarna framkrypande. De där som sa att det skulle vara bättre om jag inte fanns. Då skulle alla vara lyckligare och de skulle inte bli svikna av mig. För jag kan verkligen inte hjälpa den jag är. Jag försöker dölja det, bli av med det men det hittar alltid ett sätt att ta sig ut igen. Jag kan inte gömma mig bakom att skaffa en ny stil och inbilla mig att jag är perfekt, jag har försökt. Men detta var bara ett bevis på att det inte går. Men det känns också som jag skulle göra många ledsna om jag försvann, jag vet att det är så. Jag är bara så trött på att svika folk, eller behandla dem sämre än vad de är värda. Jag klarar det inte. Varje gång jag gör detta brister jag. Jag vet hur dumt jag beter mig ibland men när andra folk, såna jag älskar, också märker det då klarar jag inte av det längre. Det brister.

Min "Dirty little secret" skulle väl vara något i stil med "Sometimes I wish I could disapear, just to stop letting people down", om det nu ens är en korrekt engelsk mening. "Ibland önskar jag att jag kunde försvinna, så att jag skulle sluta svika folk".

Detta känns också som en passande fras ibland. "I am the kid you born just so you will get disappointed"