Idag är det onsdagsmys! Ska vara med Deltaco, eller snarare jag är med Deltaco men just nu är hon inte här. Fast det låter dumt att säga onsdags"mys" när jag ska vara med en kompis... Så vi kallar det onsdagskul istället :D fast det kanske också kan misstolkas.... Men skit samma. Onsdagskul blir det ^^

Jag tycker att Fredagsmys reklamen är väldigt bra. Nu kan man bara sätta mys efter veckodagarna så ska man helt plötsligt äta chips/godis och ha mys.

Måndagsmys

Tisdagsmys

Onsdagsmys

Torsdagsmys

FREDAGSMYS

Lördagsmys

Söndagsmys

Det blev väldigt mysigt det här ^^

Detta är ett inlägg som är ett svar till Deltacos inlägg "rätta mig". För er som inte vet det så är hon min bästis sen ett tag tillbaka

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om du tog illa upp igår men som jag svarade så hatar jag när folk skryter och inget illa ment men du kan göra det ibland när något går bra, men det kanske bara är jag som är överkänslig.

Jag kan tänka mig in i din situation med det där när jag får bättre än dig för du är bättre än mig på en del saker. Och jag försöker verkligen få dig att inte känna så men det är inte så lätt. Jag försöker att berömma dig och säga att "de va skit bra" typ fast jag hade bättre och såna saker men det är inte så lätt för det verkar som jag bara gör saker värre. Jag förstår om du känner dig dålig när jag får bättre än dig på ett prov men jag försöker verkligen verkligen att få det att inte va så, jag menar, har jag sagt nått i stil med "Haha jag fick bättre än dig?" Jag tror nämligen inte att jag har det, iallafall inte på senare dar. Men jag vet inte vad jag ska säga/göra för att det ska kännas bättre för dig. För det hjälper tydligen inte att berömma dig och inte prata så mycket om vad jag fick. Vad kräver du av mig? Den enda lösningen jag ser som finns kvar är nämligen att jag gör mig till och gör ett jätte dåligt prov för att du ska få mer och känna dig bättre... Och det hoppas jag verkligen inte att du kräver av mig.

Jag har redan skrivit det och jag hoppas att du vet det att jag verkligen försöker så att du inte ska känna dig dålig. När vi fick tillbaka våra senaste prov är ett väldigt bra exempel. Jag fick ju faktiskt bäst i klassen på det (vill inte skryta, det vet du att jag inte vill men känner att jag behöver ta upp det) och jag nämde det knappt. Jag minns inte ordagrant hur det var men om jag minns rätt sa jag snarare något i stil med "Oh, 55 va mvg" lite lågt och log eller något sådant. Sedan när läraren viskade till mig att jag var bäst i klassen på provet så funderade jag på att inte ens säga det till dig för jag var rädd att det skulle få dig att känna dig dålig. Så då vet jag verkligen inte vad mer du begär, där hade jag världens chans att skryta jätte mycket men jag tänkte inte ens namna det. Sedan när jag berättade för dig att den som brukar få bäst i klassen hade fått mindre än dig då ville du direkt springa bort till den och skryta. Jag måste säga att jag faktiskt blev lite besviken på dig då. Det var ytterligare en grej som jag först inte tänkte berätta för dig för jag var rädd att du skulle springa bort och skryta och reta den, jag hade tydligen rätt. Men jag är glad för att jag lyckades övertala dig att låta bli för man märkte sen hur besviken denn personen var på sig själv för att den hade fått så dåligt, det tror jag du också märkte. Du vill säkert inte att jag ska skryta för att jag fick bättre än dig men det var precis vad du var på väg att göra mot en annan. Svårt att låta bli? Det är inte så lätt, man kan inte ens nämna att man var bättre utan att den andra känner sig dålig.

Det där med stavningen är också en grej jag tycker är lite svår men inte lika mycket som det förra. När du frågar mig hur något stavas så svarar jag ju såklart (om jag kan) och det är inte heller tänkt att du ska känna dig dålig för det, men jag förstår om du gör det. Det är också en grej jag är lite osäker på vad jag ska säga för att du ska må bättre, ska jag behöva ljuga och säga att jag inte kan ordet så att du ska känna dig bättre? Så att du ska tro att du inte är den enda som inte kan stava det? (vilket du såklart inte är iallafall, men det kanske känns så). Jag vill inte behöva ljuga för dig för att du ska må bättre. Men jag hoppas att du vet att jag inte går runt och pratar med folk om att du ffrågar sånt, det skulle jag aldrig göra. Men jag tror att jag har tagit upp det där med bus/buss ibland men det var inte ens en grej som du frågade mig tror jag utan bara en grej som jag såg. Dessutom kan du väl stava det nu. Det är också lite svårt när jag läser något som du skrivit ibland, inte sånt vi ska ha kamratrespons på utan bara något du har skrivit. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra om jag ser en massa fel. Om jag inte rättar det så står det ju fel men om jag rättar det så kan det få dig att känna dig dålig och det vill jag inte, så jag har en hel del problem med detta.

Det där med att räcka upp handen är också en sån där grej. Du skriver att du tycker att jag ska räcka upp handen för du blir arg när du vet att jag kan det och inget säger när du sitter där och inte kan det typ. Men om jag hade räckt upp handen så är jag ganska säker på att samma problem hade upstått fast tvärtom. Då hade du säkert känt dig dum för att jag satt där och räckte upp och svarade hela tiden medan du inte kan det. (men nu försöker jag inte skylla på att jag inte räcker upp handen på dig för även om inte du vart där så hade jag ändå inte räckt upp handen. Det har jag aldrig gjort.)

Så hur jag än gör så känns det som jag får dig att må sämre och känna dig dålig. Jag vet inte om du har tänkt på det tidigare men det är inte bara dig detta påverkar, det är inte bara dig det får att må sämre och det hoppas jag att du har förstått nu. Jag försöker verkligen och det känns som det snart tar kål på mig. Jag har flera gånger kännt mig skylldig för att jag får dig att känna dig dålig... och hur jag än gör så lyckas jag få dig att göra det, och det drar med mig själv ner på kuppen...

Jag har funderat ibland på vilken favvo film jag har men jag har kommit fram till att jag troligtvis inte har någon. Men om jag ändå var tvungen att välja en skulle det kanske bli Corpse Bride. Jag vet inte om det är favorit men det är iallafall en utav de bästa. Jag bara ÄLSKAR Tim Burtons filmer! Det är han som har gjort Corpse Bride. Han har också gjort Nightmare before christmas, Edward scissorhands mm (rätta mig gärna om jag har fel, men det är så jag har förstått det ^^). Han gör lite udda filmer och det gillar jag X)

Här kommer iallafall en trailer till Corpse Bride, jag vet inte om den kanske verkar som en barnfilm med tanke på sättet den är gjord på men det är den iallafall inte. Rekommenderar starkt att ni ska se den om ni inte har gjort det och alla andra Tim Burton filmer också för den delen :D

Bild på Tim Burton ^^

Jag har nämt detta tidigare i min blogg, eller snarare det var i en uppsats som jag la upp. Men jag tycker verkligen detta så jag tycker det är värt att ta upp det igen.

Kändisar har hur jävla mycket pengar som helst. Men vad lägger de sina pengar på? Jo, de flesta lägger dem på kläder, på smink, på andra skönhetsprodukter mm. Men den saken som jag tycker är värst är när de lägger sina pengar på skönhetsoperationer!! (kommer troligtvis skriva ett inlägg där jag går in mer specifikt på vad jag tycker om skönhetsoperationer) De lägger sina pengar på egentligen helt onödiga saker! Medan det finns mycket viktigare saker att lägga dem på. Det som verkligen behöver läggas pengar på är fattigdomen! Vem behöver pengarna bäst tror ni? Paris Hilton till en dyr klänning för nån jävla gala eller en mamma som lever i fattigdom för att rädda sin fem årige son ifrån svält? Jag vet iallafall vad jag tycker och jag tycker att de som lever i fattigdom behöver pengarna mycket mer. De förtjänar dem mycket mer också. Paris Hilton behöver bara le lite inför kameran och så har hon tjänat 1.000.000.000 medan en liten 12årig flicka som lever i fattigdom kanske jobbar och sliter hela dagen och får ryggprioblem för hela livet, men hon kanske bara tjänar så hon knappt har råd med mat.

Det finns såklart kändisar som donerar pengar, jag tror till och med de flesta gör det. Men de skänker långt ifrån så mycket som de skulle kunna. Om alla rika personer skulle skänka så mycket pengar så att de har kvar lika mycket som oss "vanliga" så kanske det inte skulle finnas någon fattigdom kvar i världen. Den skulle åtminstone minska rejält! Folk bryr sig alldeles för lite. Nej fel av mig, folk bryr sig. De vet vad som pågår där ute, de vet att folk svälter ihjäl där ute, så då är det en sak jag inte förstår. Varför förhindrar vi det inte?

Vi blundar för det som händer som inte angår oss. Visst finns det folk som sköter om sånt här, folk som skänker pengar men återigen: Vi (inte bara kändisar) skänker långt ifrån så mycket som vi skulle kunna.

Jag måste bara avsluta men denna gripande och fruktansvärda mening:

Sluta nu läs och räkna till fem...  Under det fem sekundrarna dog med stor sannorlikhet ett barn av hunger. Det barnet kunde ha blivit räddat, men ingen ansträngde sig tillräckligt mycket.

Jag tänkte bara tipsa er om en bra blogg. Den är relativt ny men jag gillar det jag ser hitills :D vilket tyder på att detta kan bli en blogg värt att följa. Det är en foto blogg. Bilderna som kommit upp hitills är ju rätt najs(-bajs) så vi får hoppas på fler såna :D

Detta är iallafall bloggen: FotoPlace... Titta in? Har oxå länkat bloggen under länkar och om det kommer upp fler fina bilder så kommer jag troligtvis tipsa om den igen =D

Min mage börjar breda ut sig mer och mer O.O Nej, jag är ingen jävla fjortis som säger att jag är tjock för att folk ska säga motsatsen, jag förväntar mig inte ens en kommentar. Och dessutom tycker jag inte att jag ät jock, för det är jag inte. Men däremot tycker jag att jag börjar bli "tjockare". Det är skillnad på "tjock" och "tjockare". Jag borde börja träna men jag orkar fan inte. Seriöst orka. Jag försökte börja ut och jogga ett tag men det gick typ max 3 gånger, sen orkade jag inte mer ^^ Ja, jag vet, jag är väldigt lat. Jag har väldigt dålig kondis. Men jag behöver ingen kondis, jag har klarat mig hitills ändå (fast det vore inte fel att ha). Fast jag är ändå lite rädd för att min mage ska bli mycket mer "tjockare"... föredrar smal (lessen om jag förolämpar nån)

Det är en sak jag fan inte förstår. Hur fan kan man gå omkring och snacka skit om sina så kallade kompisar?  Hörde en grej idag på en lektion som fick mig att börja koka lite. Jag har hört sånt här förut och jag blir inte klok på det. Hur kan en person gå och prata skit om sin "kompis" med en annan kompis? Hur schysst är det egentligen??! Inte särskilt! Jag menar, vad fan? Vem ska man då lita på om ens kompis snackar skit om en? De är ju kompisarna man ska anförtro saker, det är dem man ska lita på. Jag hade inte velat att mina kopmisar snackade skit om mig när jag inte var där! Som tur har jag inte massa "fejkvänner" som hugger en i ryggen så fort man vänder sig om, jag har en äkta vän istället och det är fan så mycket mera värt! Skulle inte ens drömma om såna jävla bitchar som vänner!

To Hell With Them!

Jag vet inte varför jag inte är nöjd med mig själv egentligen. Folk som är deprimerade (vet inte om jag skulle påstå att jag är deprimerad direkt men) brukar ofta ha råkat ut för något, eller ha ett svårt liv. Jag har inget sånt. Jag har en familj som jag vet älskar mig. Jag har skillda föräldrar men mina föräldrar bråkar inte eller något annat problem. Jag har en bästis jag kan berätta allt för. Jag är faktiskt någorlunda smart (fast jag vägrar erkänna det för mig själv). Jag ser inte direkt groteskt ut, inga större utseende problem. Jag är kort men jag blir inte direkt retad för det eller något sånt. Jag har det bra ekonomiskt sätt. Men andra ord finns det inget att klaga på direkt. I mitt "perfekta" liv så är väl den ända felande länken min egen insida. Jag är inte nöjd med sån jag är. Men samtidigt så kan jag vara nöjd ibland, som t.ex att jag ganska bra har lyckats stå emot att prata skit om folk (som är mitt mål, att inte göra det alltså). Att jag ibland klarar att vara annorlunda är jag också lite glad över. Så tekniskt sätt så borde jag ju vara glad och lycklig, men sen är det ju den lilla detaljen som förstör allt: mitt sätt. Jag gillar bara inte alltid hur jag är... Men jaja, får försöka jobba på det.