Jag tänkte bara tipsa er om en bra blogg. Den är relativt ny men jag gillar det jag ser hitills :D vilket tyder på att detta kan bli en blogg värt att följa. Det är en foto blogg. Bilderna som kommit upp hitills är ju rätt najs(-bajs) så vi får hoppas på fler såna :D

Detta är iallafall bloggen: FotoPlace... Titta in? Har oxå länkat bloggen under länkar och om det kommer upp fler fina bilder så kommer jag troligtvis tipsa om den igen =D

Min mage börjar breda ut sig mer och mer O.O Nej, jag är ingen jävla fjortis som säger att jag är tjock för att folk ska säga motsatsen, jag förväntar mig inte ens en kommentar. Och dessutom tycker jag inte att jag ät jock, för det är jag inte. Men däremot tycker jag att jag börjar bli "tjockare". Det är skillnad på "tjock" och "tjockare". Jag borde börja träna men jag orkar fan inte. Seriöst orka. Jag försökte börja ut och jogga ett tag men det gick typ max 3 gånger, sen orkade jag inte mer ^^ Ja, jag vet, jag är väldigt lat. Jag har väldigt dålig kondis. Men jag behöver ingen kondis, jag har klarat mig hitills ändå (fast det vore inte fel att ha). Fast jag är ändå lite rädd för att min mage ska bli mycket mer "tjockare"... föredrar smal (lessen om jag förolämpar nån)

Det är en sak jag fan inte förstår. Hur fan kan man gå omkring och snacka skit om sina så kallade kompisar?  Hörde en grej idag på en lektion som fick mig att börja koka lite. Jag har hört sånt här förut och jag blir inte klok på det. Hur kan en person gå och prata skit om sin "kompis" med en annan kompis? Hur schysst är det egentligen??! Inte särskilt! Jag menar, vad fan? Vem ska man då lita på om ens kompis snackar skit om en? De är ju kompisarna man ska anförtro saker, det är dem man ska lita på. Jag hade inte velat att mina kopmisar snackade skit om mig när jag inte var där! Som tur har jag inte massa "fejkvänner" som hugger en i ryggen så fort man vänder sig om, jag har en äkta vän istället och det är fan så mycket mera värt! Skulle inte ens drömma om såna jävla bitchar som vänner!

To Hell With Them!

Jag vet inte varför jag inte är nöjd med mig själv egentligen. Folk som är deprimerade (vet inte om jag skulle påstå att jag är deprimerad direkt men) brukar ofta ha råkat ut för något, eller ha ett svårt liv. Jag har inget sånt. Jag har en familj som jag vet älskar mig. Jag har skillda föräldrar men mina föräldrar bråkar inte eller något annat problem. Jag har en bästis jag kan berätta allt för. Jag är faktiskt någorlunda smart (fast jag vägrar erkänna det för mig själv). Jag ser inte direkt groteskt ut, inga större utseende problem. Jag är kort men jag blir inte direkt retad för det eller något sånt. Jag har det bra ekonomiskt sätt. Men andra ord finns det inget att klaga på direkt. I mitt "perfekta" liv så är väl den ända felande länken min egen insida. Jag är inte nöjd med sån jag är. Men samtidigt så kan jag vara nöjd ibland, som t.ex att jag ganska bra har lyckats stå emot att prata skit om folk (som är mitt mål, att inte göra det alltså). Att jag ibland klarar att vara annorlunda är jag också lite glad över. Så tekniskt sätt så borde jag ju vara glad och lycklig, men sen är det ju den lilla detaljen som förstör allt: mitt sätt. Jag gillar bara inte alltid hur jag är... Men jaja, får försöka jobba på det.