Här kommer den avslutande delen på denna novellen i två delar, den första delan lades upp 29 september, rekomenderar att ni läser den först om ni inte har gjort de ^^

Hon fläkte upp dörren men självklart var det redan någon därinne. En ung och mager tjej satt lutad över toalettstolen och hostade upp en gulaktig syra. Hanna satte istället fart mot handfatet och spottade ut den äckliga alkoholen. Det hjälpte inte, smaken satt fortfarande kvar i munnen. Satt kvar och plågade hennes stackars små smaklökar. Hon sköljde desperat munnen med vatten och det hjälpte lite grann men hon kunde fortfarande känna den brännande smaken efter alkoholen. Det var första och sista gången hon skulle försöka bli full. Hon kunde inte förstå hur de andra kunde halsa i sig minst tio stycken burkar när hon endast fått ner några enstaka klunkar som hon sedan hostat upp. Hon lämnade tjejen i badrummet och begav sig till vardagsrummet. Det var fullt utav folk därinne. De flesta hade däckat på soffan och på golvet. Två par låg och hånglade, ett par på golvet och ett par på bordet. Två stycken personer försökte sjunga karaoke men både två hade problem att hålla balansen, troligtvis tyckte de att golvet gungade under deras fötter. En utav de sjungande personerna, om man ens kan kalla det för sång, var tjejen som bodde i huset. Hanna kom fram till att det inte var någon idé att försöka prata med henne.

Hon gick några varv i huset och hade nu varit där i ungefär en timme. Under den timman hade hon inte gjort någonting vettigt. Hon hade gått runt, försökt få kontakt med folk och… Tja, det var nog i stort sett allt hon hade gjort. Hon kände att hon inte passade in på festen och bestämde sig för att gå ut och ta en nypa luft. Det var dött som i graven utomhus. Alla andra hade gått in och hon var ensam. Hon hörde sig själv andas, tunga djupa andetag. Det var småkyligt ute och emellanåt kom det en kall vind och fläktade henne i ansiktet. Hon stod där ute en bra stund och funderade. Funderade på allt möjligt, miljöförstöringen, meningen med livet, vad som väntar efter döden och mycket annat. Hon lyssnade till sitt hjärtas slag. Det slog högt och långsamt, väldigt långsamt. Det hade blivit ännu kyligare och hon bestämde sig för att gå hem, hon hade ändå ingenting att göra där. Hon kunde åtminstone säga imorgon att hon hade varit på festen. Hon hade två vägar hon kunde ta. Hon kunde antingen gå längst med vägkanten men den vägen var mer än dubbelt så lång som den andra, eller så kunde hon ta vägen genom skogen. Hon hatade det sista alternativet och hon kände hur hårstråna på hennes kropp reste sig bara hon tänkte på vad som kunde finnas där. Hon övervägde sitt beslut… Det fick bli den snabba och korta vägen, vägen genom skogen.

Hon började i raskt takt gå mot den mörka skogen. Det var som om den hade väntat på henne. Väntat på att hon skulle komma tillbaka till den och bli kvar där för alltid. Hennes andetag blev intensivare och hennes hjärta började klappa innanför hennes bröst. Skogen hade sitt grepp om henne och hon började springa. Hon visste inte vad hon sprang ifrån eller om det ens var någonting som hon sprang ifrån, hon visste bara att hon inte fick stanna. Efter en andfådd språngmarsch gjorde hon det i alla fall. Hon struntade i den lilla rösten i sitt huvud som sa åt henne att fortsätta. Hon stannade. Hon hörde någonting bakom sig. Hon intalade sig själv att det inte var någon där, att hon kunde vända sig om utan att se något precis som förut. Hon vände sig om och blickade bakåt men till sin förskräckelse upptäckte hon att denna gång var hon inte ensam… Hon var verkligen förföljd.    

Nästa dag kunde de läsa på tidningens förstasida om en hemsk upptäckt. Artikeln löd: ”Flicka mördad i skogens slut.”