Ibland funderar jag på om lärare kan ge hur mycket läxor som helst.

    Det finns nog inte många elever som gillar läxor, åtminstone inte för mycket av dem. Ibland kan lärare ge hur mycket som helst. Ofta lyckas de pricka in prov och grejer vid samma tid ungefär också. Prov finns väl iallafall en gräns på hur många man får ha på en dag. Men läxor? Kan de verkligen ge hur mycket läxor som helst?

Vissa kanske anser detta som lite, vissa kanske som mycket, jag är en sv dem som anser det vara mycket: Jag hade 60 engelska glosor i läxa denna veckan. 60 ord som man ska lära sig -_- Förra veckan hade vi 40stycken. Jag är rädd att det blir ännu fler nästa gång O.o Plus glosorna så ska vi såklart läsa en text och översätta (i huvudet) också. Den sistnämnda läxan gör jah aldrig, fokuserar på glosorna. Detta är kanske inte någon farlig läxa, vi har ju ändå en hel vecka på oss. Och det hade kanske itne varit så farligt... om man bara hade engelska! Sedan kommer ju kanske franska läxa, matte tal, sh-texter att läsa, något prov... Seriöst?! Lärare, det är inte bara era ämnen som existerar. Vi sitter inte hemma och pluggar bara erat ämne, vi har annat också.

Och de flesta vill ha ett liv också :P Man vill kunna gå ut med kompisar, hitta på något kul, kanske ha någon fritidsaktivitet också. Först ska vi ha skola i sju timmar, sedan ska vi hem... och då ska vi göra skolgrejer i ytterliggare tre timmar! (I mitt fall blir det +1timmes bussresa, ena vägen) Ska inte timmarna efter skolan vara vår lediga tid? Läxa borde man få om man kommit efter, eller vill lära sig extra. Lite läxa är tillåten, såg ni det där första ordet? LITE!

Såklart varierar det på vilket program man läser. Själv läser jag då samhällsprogrammet :P Ska jag bli straffad med läxor bara för det? :P Och högstadiet är också fullt av läxor. LÅT OSS HA ETT LIV! :P

Jag har tänkt på en sak. Jag har nog aldrig varit ensam så mycket som jag varit den senaste månaden när jag börjat gymnasiet.

Jag har nästan alltid haft min bästis känns det som, och vi var då ofta tillsammans. Om hon var sjuk eller sånt så hade jag ändå några jag kunde vara. Att vara ensam låg långt ner på min gilla-lista, det gör det nog fortfarande men ändå ^^ Jag ogillade att bara gå till skolans bibbla själv. Oftaste åkte jag och min bästis buss ihop. Sista tiden åkte vi dock olika bussar för jag flyttade men jag kände ändå folk på bussen som jag gick med. Innan jag flyttade så ogillade jag de få hundra meterna som jag var kvar ensam på bussen när hon gått av.

Nu sitter jag väldigt ofta ensam på bussen. Kanske hälften av alla gånger som jag åker :P Jag går ofta själv från busshållplatsen upp till skolan (ca 10minuters gång), och tillbaka. Jag har fått vän i klassen så där är jag inte totalt ensam och inte heller i maten, som tur är ^^ Men det är ändå ganska ovant för mig att vara ensam så ofta. Tänk hur det blir på högskolan sen O.o men nu ska vi inte tänka så långt ^^

På de stunderna som jag inte är ensam utan är med någon så är det folk jag inte är van vid. Det har varit att jag nästan alltid varit men min bästis innan. Nu å andra sidan måste jag stå på egna ben och prata med andra folk!

Dock antar jag att detta är ganska bra :) Det får väl en att bli mer trygg i andras närhet ju oftare man är det. Jag kan ju inte alltid räkna med att min bästis ska vara där, eller någon överhuvudtaget.

Mycket nytt detta... Gymnasiet... Läskiga saker :P