Det är lite skumt... Nu på senaste har folk typ frågat om jag äter, sagt åt mig att äta mer osv...

Jag undrar varför... Jag har inte direkt gått ner i vikt, det går snarare åt tvärtom håll. Deltaco säger åt mig att äta mer, och några ur familjen säger åt mig att äta typ. Detta tänker jag om detta: What the fuck??? Personerna kanske inte har någon baktanke bakom det, de kanske bara säger så men det känns som folk har börjat tjata på mig mer om maten. Är det verkligen så att de har det eller är jag bara paranoid? Hm... Jag är iallafall inte mager, så det kan ju inte vara därför. Snarare så att min mage börjar bli rundare enligt mig...

Min rygg däremot kan jag gå med på att den kanske ser ganska "smal ut". Om jag böjer mig framåt sticker överdelen av ryggraden ut lite men så blir det ju på alla, eller? Och när jag böjer bak armarna typ så synd mina skulderblad ganska tydligt. Det betyder ju inte direkt att jag har anorexi ^^ Min kropp/rygg är bara byggd så.

Undrar varför alla plötsligt börjat tjata om detta...

---------------------------------------

När jag ändå håller på att prata om sånt här så vill jag bara säga detta: Förut idag så såg jag en tjej, i min ålder tror jag. Jag är helt säker på att hon hade anorexia. Hon hade jätte spinkiga armar, jätte sminkiga ben osv. Det första jag tänkte när jag såg henne var "oj vilken smal människa", då såg jag bara lite smabbt och såg hennes smala midja typ. Sedan såg jag närmare och de var då jag såg de spinkiga armarna och benen. Ta inte illa upp någon nu: Ärligt talat så tycker jag det ser hemskt ut. Det ser inte friskt ut, bara groteskt... Det kändes som hon skulle gå av om man bara petade på henne.

Jag undrar om jag sett någon i verkligheten med så extremt smala leder förr, kanske... osäker faktiskt. Jag började också fundera på om kompisarna som hon var med märkte något. Troligtvis hade denna tjejen anorexia. Visste kompisarna om att hon hade det? Eller var de så vana vid att se henne att de kanske inte tänkte på det? Vad vet jag... Vad gör man om ens kompis har anorexia och man vet det? Hur får man den att besegra sjukdomen? Den kanske inte ens vill inse att den har det, hur lyckas man då? Vad vet jag...

Jag tror att jag fick ett litet återfall igår... Nu ska ni inte tro att jag är alkolist eller knarkare eller något sådan. Detta handlar om återfall på något helt annat. Ska försöka förklara för er...

Jag har haft en del perioder som jag har varit lite deprimerad. Jag har varit (är) missnöjd med mig själv. Missnöjd med hur jag är och med hur jag ser ut... Det kan märkas lite på min blogg tror jag också. Ett tag skrev jag nästan bara jag-hatar-mig-själv-inlägg, väldigt ofta iallafall. Jag lärde mig att döja de känslorna. Sluta tänka på att jag är missnöjd med mig själv och försöka leva glatt istället om man kan säga så. Okej, jag ska erkänna: jag lyckades inte helt med detta. Men jag lyckades en del iallafall, bättre än inget, right? Jag lyckades inte få mig att gilla mig själv men stå ut med mig själv iallafall (lite). Det gick iallafall framåt ^^

De senaste dagarna (veckor?) har monstret i spegeln börjar visa sig mer och mer igen... Igår så fick jag ett litet "återfall" kan vi kalla det. Såg mig själv i spegeln och gillade verkligen inte vad jag såg. Jag försökte göra mig fin och sånt, midsommar ju ;) Men du upptäckte jag att "fin" helt enkelt inte är min grej, det är inget jag kan vara... Varje gång jag såg min spegelbild så kände jag mig förbannad/ledsen/missnöjd... Känner så ibland när jag ser bilden. Oftast leder det till att jag räcker ut tungan till idioten i spegeln som stirrar på mig, när folk ser det skrattar de väl mest bara, det gör jag med. Egentligen är det inget att skratta åt, inte om man vet vad jag tänker samtidigt som jag gör det... Började också mumla till mid själv igår. Deltaco hörde det ibland tror jag, vet inte hur mycket hon reagerade på det. Ibland frågade hon vad jag sa, då gav jag bara de enkla svaret "inget". Hon verkade nöja sig med det svaret. T.ex "Nää det går inte för du har så jävla fet röv" brukar vara sånt jag säger till mig själv. Japp, jag pratar med mig själv i "andra person"... weird? I don't know...

Funderar på varför jag är missnöjd med mig själv och varför det helt plötsligt kom igår. Funderar på om det är att jag ser på mig själv, sedan ser jag på andra och ser att de är mycket bättre, ser mycket bättre ut. Då önskar jag att jag kunde byta med dem och blir missnöjd med mitt eget utseende. Jag tror det var det som hände igår...

Är rädd att jag kommer in i en sån där jag-hatar-mig-själv-period igen...Fuck...