Stå inte i deras väg. Reta inte upp dem. Gör precis som de säger. Följ deras regler. Om du följer dessa råd så kanske de låter dig leva, men troligtvis inte.

Daniel hade knappt stått fastbunden i en minut men för honom kändes det som en livstid. Klumpen i halsen hade växt ytterliggare och han kände nu hur snyftningarna började ta sig ut. Inga tårar kom ännu men det kändes som de skulle komma i vilken sekund som helst. Tidigare hade han sett hundratals ansikten framför sig som pekat och skrattat åt honom. Nu började ansiktena luckras upp och han såg bara svarta skuggor. Han kunde inte urskilja deras läppar som rörde på sig men deras ord nådde ändå fram till honom. Han hade inte behövt höra vad de sa, han visste det ändå. Allting var som i en dröm, en mardröm. Plötsligt upphörde mardrömmen. Ropen och skratten tystnade och han började sakta urskilja ansikten igen. Folkmassan kollade inte längre på honom. De kollade på någon annan, någon som stod bakom dem.

”Var kan jag finna Daniel? Var är Daniel Thuria!?” En bestämd kvinnoröst hördes ifrån det håll där alla tittade. Vem var det som sökte honom? Vem det än var så hade den fått alla att tystna genom att bara visa sig. Daniel kunde inte se personen ifrån sin plats men han hörde att hon sökte honom. Rösten som hon talade med, det var en mycket annorlunda röst. Den lät hotfull, men samtidigt vacker och hade en förförande klang i sig. Den var i alla fall väldigt respektingivande. Folkmassan stod som förstenad, vem var hon? Varför sökte hon Daniel? Alla stod stilla som i ett chocktillstånd. Sedan vaknade de upp och alla pekade med ett ostadigt finger åt Daniels håll. När hon gick åt det håll som de pekade skingrade sig folkmassan. De gjorde omedvetet en passage väg åt henne. Hon var inte ensam. Hon hade en kille med sig som gick några steg bakom. Han hade en mörk och kaxig attityd. Han bar en svart skinnrock. Hans ögon var mörka, de var mörkare än svart, om det ens är möjligt. Han hade en hotfull blick och var nästan ett huvud längre än alla andra på skolgården. Trots hans hårda utseende så märktes det att det var tjejen som bestämde. Tjejen bar åtsittande läderkläder som visade lite extra mycket av de privata delarna. Hon hade lätt kunnat få varenda människa på fall, även om hon burit en heltäckande dress. Hon var mindre än killen men hennes klackar gav henne en extra decimeter i höjd. Hennes midja var så smal att Paris Hilton verkade överviktig. Vart man än tittade på henne så utstrålade hon skönhet, skönhet med attityd. Hon hade den sortens perfekthet att varenda kille skulle vilja vara med henne, och varenda tjej skulle vilja ha henne. Hon gick med bestämda steg mitt genom folkmassan.

Om man åker in till Göteborg till Liseberg där folk kan se lite "udda/roliga/annorlunda" ut, vad tar man då på sig för att sticka ut??

Svar: En tomteluva mitt i sommaren såklart =D

Igår var jag och tre vänner (mest vän med två av dem dock) in till Liseberg. Det var skit kul! För att vi skulle hitta varandra, och det var en kul grej, så hade tre av oss tomteluva på oss =D Först använde vi dem inte så mycket men sen i slutet hade vi på oss dem (önskar att vi haft dem hela tiden). Det var jätte kul, vissa folk stirrade verkligen ^^ Många påpekade våra luvor (mest positivt lät det), speciellt de anställda verkade roade utav våran "accessoar" :) Sa god jul till flera personer ^^ Detta kanske ska bli en tradition ;)

Vi såg flera snygga killar ;) Vi tänkte be en kille om hans nummer men han var så jävla snabb ifrån åk-attraktionen så vi hann inte :/ Jag ångrar dock att jag inte frågade snygge-killen-nr2 om hans nummer xD Jag skulle knappast ha fått det, men had varit kul att fråga ;)

En helt klart lyckad dag var det iallafall =D