Y: "Jag har små bröst... blabla..."

Men gud! Nej du har inte små. Och innan du säger något sånt kanske du ska tänka på vem du har bredvid dig. Denna gång hade du nämligen en tjej som knappt har A-kupa bredvid -_- Så kom inte här och säg att du har små, okej?!

...och folk undrar varför jag är missnöjd med mig själv (hon säger att hon har små så står jag där med typ hälften av hennes storlek...)... okej, det gör dem inte för de flesta vet nog inte det, menmen...

Snygg paint bild, jag vet ;)  

Daniel tittade ut över skolgården. Vid denna tid så hade nästan hela skolan samlats på den. De coola hängde lite överallt och de mindre populära höll sig intill väggarna. Daniel fasade för att bege sig ut över skolgården, de hittade alltid på något jäkelskap mot honom. Han tog det första steget ut, än så länge var han osedd. Han tog ett sista andetag, stirrade ner i marken och begav sig sedan med snabba steg iväg. Han försökte hålla sig så långt till kanten som han kunde men utan framgång. Jonas och hans gäng fick syn på honom ändå. Daniel kunde se i ögonvrån hur deras blickar följde honom och hur de sedan närmade sig med raska steg. Plötsligt var de framme vid honom. Jonas tog ett hårt grepp i hans tröja och tryckte upp honom mot väggen. Jonas vände sig mot killarna och de utbytte några blickar. Sedan tog de alla tag i Daniel och släpade med honom, streta emot var såklart lönlöst men han försökte ändå. De släpade bort honom mot flaggstången och någon kille kom springande med ett rep. Självklart var repet till för att binda fast honom i flaggstången, och det tog inte lång tid innan de hade lyckats med det. Alla ungdomar som stod på skolgården hade nu vänt sig om och tittade spänt på. En del extra hade kommit bara för att se på föreställningen. Alla samlades runt honom, de pekade och skrattade. Även de opopulära deltog i det roliga. Han fick en del saker kastade mot sig, mest var det pappersbollar och kottar.

”Jävla nolla!” ”Kolla in tönten!” ”Efterblivna mobboffer!” Orden och skratten ekade över skolplanen och inuti Daniels huvud. Han kände hur en klump började bildas i halsen och hur allting började bli suddigt framför honom. Han fick inte börja gråta, de skulle märka det och skratta ännu mer. Han ville inte ge dem den tillfredställelsen. Han försökte svälja klumpen och tänka glada tankar, men det är inte så lätt när hundra personer står och skriker ut alla fel man har. Daniel kunde se hur några lärare tittade ut på det som skedde ifrån fönstret, de tittade ett tag, sedan tröttnade det och gick därifrån, utan att ens försöka förhindra det. En ilska vällde upp i Daniels kropp. Han ville skrika rakt ut, skrika åt alla jävla puckon. Men han kunde inte. Han fick inte fram ett ljud, hans ben höll på att ge vika under honom och det dunkade i hans huvud. Allting kändes suddigt. Det kändes som om han skulle bryta ihop vilken sekund som helst.

Idag har jag jobbat på min so uppsats enda sedan jag kom hem nästan, och är fortfarande långt ifrån klar. Så jag får väl kanske ta hela dagen imorgon också. Jag väntar på ett paket ifrån posten och har gjort det några dagar nu, tycker det borde komma snart... suck... Fick höra en bra sak om matten idag, kommer nog skriva mer om det när jag har fått reda på mer. Antingen blir det ett jävligt glatt inlägg eller så blir det ett där jag är besviken på mig själv, vi får hoppas på det först nämnda :)