Nu var måndagen avklarad, bara fyra dagar till sedan är det helg igen =)

Manic Monday- Bangles

Med text: 

Jag skrev nyss ett inlägg om en kille som hade gått bort... Detta är en väldigt hemsk sak...

Eftersom det är en så allvarlig och hemsk sak så förstår jag inte hur vissa kan göra narr utav det. I busskön pratade vi om det som hade hänt, vi var lite nedstämda när vi pratade. Så var det en tjej som alltid är flummig, skämtsam och ibland överdriven. Hon sa ungefär "Haha tänk om en buss kommer efter också och kör över och det guppar, busschaffören typ 'öhh va faan?', så går han ut och kollar och får se honom ligga där hehe xD" -_- Detta gapflabbade hon ut och en annan tjej skrattade med henne. Vi andra bara glodde på henne. Visa lite respekt för helvete folk! Sånt här skämtar man inte om! Eller skrattar åt!

På en lektion så pratade en lärare om detta som hänt. Då satt några och orespektlöst och "fnittrade" (två killar) typ. En tjej berättade att hon hade sagt till dem och då hade de sagt "Vadå, får vi inte ha kul bara för att han är död?" -_- Det är väl klart som fan att man ändå får ha kul men när man pratar om något så allvarligt tycker jag inte man ska fjanta. De kan ha kul senare åt andra saker, man får faktiskt visa lite respekt!!

Det stör mig så att alltid när det hänt något allvarligt så finns det några i skolan som skämtar om det. Jag tycker att vissa verkligen behöver växa upp när det gäller detta -_-

Nu har jag internet igen! Nytt bredband =D

Ni kanske inte märkte av att det var väck så mycket med det gjorde jag! ;)

Idag har det hänt något hemskt väldigt nära mig. En kille cyklade för att hinna med bussen men när bussen var vid honom vinglade han till...och... killen omkom...

Detta hände en som jag har gått i samma skola som. Jag kände honom inte men jag visste vem han var. Det är sjukt hur fort ett liv kan släckas. Många på min skola kände honom och man lider verkligen med dem. Något sådant har inte hänt någon som stått mig nära men jag kan ändå tänka mig in i hur hans vänner och familj känner... nej, det kan jag inte. Det kan nog inte någon om man inte själv har varit med om det, och knappt då kan man det. Det är väldigt lätt att säga "jag förstår hur stor föräldrarnas sorg är", men egentligen gör man nog inte det.

Man kan inte föreställa sig hur det känns att förlora någon man haft så nära sig (om man inte själv varit med om det).

Det var nästan dags för denna killen att ge sig ut i vuxenvärlden, men han fick aldrig chansen till det. Och denna killen tänkte verkligen inte att igår skulle bli hans sista dag, då hade han troligtvis levt den annorlunda. Och hans nära och kära visste inte att de aldrig mera skulle få se honom vid liv.