Både jag och Deltaco älskar Buffy the vampire slayer serien =D På bussen idag gjorde vi av någon anledning en mini cover på en låt som förekommer under ett avsnitt under serien :) Avsnittet heter Once more with feeling, och handlar om att de börjar sjunga som i en musikal. Här är den äkta låten och klippet:

Såhär gjorde vi om, den handlar om bitchar ^^ Inte så välgjord eftersom vi bara dampade lite på bussen men kul hade vi ^^ Here is our text:

Giles: I've got at theory that it's a bitch, a nice little bitch, naah something isn't right there.

Willow: I've got a theory, some bitch is dreaming, and we're all stuck inside her wacky broadway nightmare

...

Xander: It could be bitches! Some evil bitches! Wich is ridiculous cause bitches they were persecuted, Wicca good och love the earth and women power and i'll be over here.

Anya: I got a theory, it could be bitches...

Tara: I've got a...

Anya: Bitches aren't just nice like everybody supposes. They got their bitchy eyes and bitchy little faces. And what's with all the make up, what do they need such good eyelashes for anyway? Bitches! Bitches, it must be Bitches!

Anya (igen): ...or maybe Bitches...

...

Buffy: I've got a theory, it doesn't matter. What can't we face if we're together?..

Folket *säger*: Bitches.

Buffy *säger*: Bitches?! OMG, we're Screwed!

Slut ^^ Okej, de sista två raderna är inte med i originallåten men ändå ^^ Inte den bästa covern men vi hade kul ^^

(Varit liiite dålig uppdatering på denna men ska förhoppningsvis bli lite ändring på detta ;))

Ska du låsa din dörr? Ska du springa för livet? Ska du ropa på hjälp? Ska du stanna och slåss? Det spelar ingen roll vad du gör. Inget av det kommer att hjälpa dig överleva.

Daniel hade legat vaken minst halva natten. Inte på grund utav oväsendet från rummet intill, utan av tankarna på vad som hade hänt. Han kunde fortfarande inte förstå incidenten riktigt. En supersnygg, toppmodells liknande tjej hade klivit in på skolgården och sökt ingen mindre än honom. Han hade blivit förvånad om det hade varit en vanlig tråkig tjej som sökt honom, men nu när hon varit helt motsats till detta blev han ännu mera förvirrad. Han hade funderat på om de kanske träffats tidigare men han var hundra procent säker på att han skulle ha kommit ihåg henne. Hon var ingen sådan person som man glömde över en natt. Ett brak hördes från badrummet och det fick Daniel att hoppa till. Han kollade bort mot sina bröders bäddar och såg att de var tomma. Klockan var kvart över sju. Det var säkert ingenting att bry sig om. Daniel gjorde sig klar för att ligga kvar i några minuter till när dörren smälldes upp. Han snurrade runt på madrassen på mindre än en millisekund. En blöt stråle träffade honom rakt i ansiktet och han skvatt till. Gapskratt hördes ifrån dörröppningen. Han tittade upp och fick se sina båda bröder stå där, den ena med en vattenpistol i handen.

”Jävligt moget” Fnös Daniel fram, men de fortsatte bara att skratta. Han tog sina kläder och knödde sig förbi dem. Ytterliggare några vattenstrålar träffade honom när han passerade dem.

”Skjuts till skolan idag?” Samuel lyckades klämma fram frågan mellan skratten.

”Skit ner er!” Svarade Daniel och hörde hur skratten bara blev högre bakom honom. Eftersom han inte ville gå hela vägen så valde han att ändå godta deras erbjudande och bli skjutsad, men det var motvilligt som han gick med på det. I skolan så kände han att han hade mer blickar på sig än vanligt. Ingen verkade ha glömt gårdagens händelse. I vanliga fall skulle alla ha glömt det för länge sedan men detta hade inte varit någon vanlig tjej. Trots att alla tänkte på vad som hänt så bröts inga vanor. Daniel fick minst lika många krokben framför sig, om inte till och med flera. Hans skåp var nerkladdat med stora, feta bokstäver som han inte ens brydde sig om att läsa. Insidan utav skåpet var fylld med lappar, inte heller dem brydde han sig om att läsa. Troligtvis innehöll de ungefär samma ord som kladdet utanpå. Det hade blivit en vana för honom att få dessa meddelanden. Det ingick när man var skolans mobboffer, de mobbar en på alla sätt de kan komma på. Daniel kollade om någon bänk i den långa korridoren var ledig, men såklart inte. I den långa korridoren fanns nästan alla skolans elever, det var i den som de flesta hade lektion. Fnitter, rop och skratt ekade i korridoren. Ett brak hördes plötsligt, ett brak som fick allting att tystna. Dörren hade flugit upp och ett underligt ljus trängde in genom korridoren. I ljuset kunde man se två siluetter som sakta närmade sig. De smällde igen dörrarna bakom sig och man kunde nu tyda deras ansikten. Daniel trodde inte att det var sant. Det var tjejen från igår och hennes följekille.

Jag vet att alla åsikter ska respekteras och jag försöker verkligen, men det finns en åsikt jag inte kan acceptera: Rasism.

Igår på bussen så satt jag själv. Bussen var som vanligt smockfull så några stackare fick stå upp. Bland dessa folk så fanns två killar som jag vet vilka det är (har bloggat om en utav dessa en gång tidigare), de är rasister. När de stod där så sa den ena "Det är synd att det inte är som förr". Jag förstod med en gång vad han menade och fick mina misstankar bekräftade när de började prata om det. Detta menade de: Det fanns en del mörkhyade på bussen. Förr ansågs ju dessa vara mindre värda :( Om de åkte buss fick de lämna över sina platser till ljushyade. Detta anser jag vara VÄLDIGT fel!

Det är ingenting som säger att man ska vara mindre värd för att man har andra pigment. Det är för i helvete bara en färg!! När dessa killar sa så så hade jag seriöst lust att drämma till dem. Sånt får verkligen ilskan att stiga i mig. Och dessutom sa de det högt så att folk kunde höra. Vad fan får dem att tro att de är bättre än andra?! Vad fan får dem att tro att de kan behandla folk respektlöst!? Helvete vad förbannad jag blir.

Rasism= INTE okej!!!

Jag bara älskar denna texten...

Den mörkhyade personen säger:

När jag föds är jag svart
När jag växer upp är jag svart
När jag är i solen är jag svart
När jag är sjuk är jag svart
När jag har feber är jag svart
När jag dör är jag svart

När du föds är du rosa
När du växer blir du vit
När du är i solen blir du röd
När du är sjuk blir du grön
När du har feber blir du gul
När du dör blir du grå

och du kallar mig färgad

=D

Idag hade jag (som vanligt) som plan att vara duktig och plugga. Geografiprovet stod på plugglistan. Jag läste nägra sidor men sedan orkade jag inte mer, men det behövdes inte heller. Det är lång tid kvar tills provet är men tänkte börja plugga i tid för en gångs skull. Dock är det ju så tråkigt, jag skiter faktiskt i hur alla bergskedjor bildades. Under vilken tidsperiod bildades Alperna? *careface* ;)

Så geografin lockade inte särskilt mycket, något som lockade mycket mer var detta:

Facebook =D Och allt annat som har med datorn att göra ^^     

Nu känner jag mig nästan tvungen att tipsa er om en blogg. Det finns bara en blogg jag följer utöver folk jag känner och det är Lindas sminkblogg =D

Bloggens ägs, som namnet avslöjar, av Linda. Hon jobbar som makeup artist och det är framförallt det hennes blogg handlar om. Jag använder inte så mycket smink, mest macara+eyeliner ibland, men jag finner hennes blogg väldigt intressant och lärorik at läsa. Jag kollar där så gott som varje dag. Hon sminkar SJUKT FINT :D

Bloggen ligger på veckorevyn och här har ni länken till hennes blogg: Lindas sminkblogg. Rekommenderar den väldigt starkt!

Kan lägga till att han gjorde extremt snygga halloween sminkningar och har massa med tips =) Bloggen uppdateras dagligen, ofta flera gånger :) Lindas sminkblogg alltså folket, LÄS DEN ^^

 ;)

Härligt att man har en så jävla mogen klass!! ("hör" sarkasmen i min röst)

Jag tänkte att nu när man börjar gymnasiet så är väl folk lite mer mogna och det är bra för det kommer antagligen leda till att jag mognar mer. Men oj så fel man kan ha. Ibland känns det som jag hamnat i världens omognaste klass -_-

Halva klassen är väl okej. Men ett fått antal folk kan förstöra en hel klass. Tecken på omogenhet i klassen: Stolar har kastats, folk kallar varandra fitta m.m

Väldigt jobbigt. Hade hellre haft en mogen klass för det var vad jag hade väntat mig.

Ärligt talat så var min klass jag hade i högstadiet jävligt mycket mognare. På vissa fronter så saknar jag den gamka klassen. Men man ska ju inte dra alla under ett strå (säger man så??), det finns en del härliga (och mogna) personer i klassen också. Synd bara att de andra måste exictera...

Om nu någon skulle undra: Nej jag är inte nöjd med min klass.

Jag är inte ens hälften så nöjd och lycklig som jag hade önskat. Trivs? Tveksamt...

Varför ska jag vara så himla slö och trött hela tiden? Jag hade en del plugg att göra idag men när klockan var sex hade jag verkligen inte ork till det. Jag började men tröttnade.

Istället ska jag nu lägga mig och se på Pretty Woman, sen ska jag nana (sova) ^^ Så kul blev min dag. Jaja, så fick det bli så godnatt folket! :)

Nu kommer en novellliknande sak som jag skrev idag. Den är inte så välgjord eftersom jag slängde ihop den på någon timme. Men så är det väl med de flesta utav det jag skriver ;)

Jag vet inte varför denna text dök upp i mitt huvud... men av någon anledning gjorde den det så jag skrev den. God jul typ :P ;)

En alldeles speciell jul               

Muffinsformar… Muffinsformar… Jag måste hitta muffinsformar. Jag sprang fram och tillbaka genom affären. Jag visste att de skulle ha muffinsformar, jag hade sett dem i katalogen. Om jag inte skulle hitta muffinsformarna så skulle jag vara körd. Det var dagen innan julafton och jag hade fortfarande inte köpt någon present till min mamma. Hon älskade att baka så jag visste att muffinsformar skulle bli den perfekta presenten. Jag vet inte varför jag hade skjutit upp det så länge. I snart två veckor hade jag gått och tänkt att jag måste köpa de där muffinsformarna, men som vanligt hade det blivit bortglömt. Så här gick jag nu, dagen innan julafton och letade. Där, jag hittade ett par hjärtformade former. Det var precis dem jag hade sett i katalogen så jag tog dem och ställde mig i den långa kön. Först nu insåg jag hur många folk det var som sprang omkring i affären. Alla köpte sina ”sista minuten” -julklappar. Efter en kvarts köande fick jag tillslut köpt min julklapp och till och med fått den inslagen.

Innan jag skulle hem skulle jag till Sofie, vi har varit vänner i snart fem år nu. Det skulle bli ett kort möte, vi skulle bara byta julklappar och önska varandra god jul. Ikväll skulle hon åka upp till Västerås, deras familj firar alltid jul med släkten där. Min familj å andra sidan firar inte med hela släkten. Min pappa dog när jag var tre år och mina farföräldrar har jag aldrig haft kontakt med, vet inte ens deras namn. Syskon har jag inte heller några. Jag har bara mamma. Visst älskar jag henne men syskon hade inte varit helt fel. Ibland händer det till och med att jag önskar att jag haft en annan familj. En med barn i min ålder, och med en stor fet släkt som gör saker tillsammans. Jag har en mormor och morfar men de bor i andra änden utav Sverige så vi träffar inte dem särskilt ofta. Kvar är då bara jag och mamma, en liten familj, min enda familj.

Snön knastrade under mig när jag gick. Det finns två sorters snö, kramsnö är den allra roligaste och det var den vi hade nu. Jag har alltid gillat snö. Den är så vit och fin, det lyser verkligen upp när den har lagt sig. Det allra bästa enligt mig är nog när den faller till marken. Snöflingorna faller så lugnt och fridfullt, tillskillnad ifrån regn. När man sitter i klassrummet och snön faller ner utanför hör man alltid hur alla klagar, jag tycker det är mysigt. Visserligen är snön kall men det är något mysigt med det också.

Mötet med Sofie blev kort som planerat. Vi sa god jul, lämnade våra paket, lovade att inte öppna dem förens imorgon fast jag visste att hon skulle öppna sitt så fort jag stängt dörren. Den mysiga vinterstämningen låg över staden. Den speciella stämningen uppstår bara två gånger om året, på julafton och dagen innan. Vi bodde i ett litet hus utanför staden, ungefär en timmes gång bort. Jag tog min cykel och begav mig hemåt. När jag var framme och hoppat av min cykel upptäckte jag något konstigt. Hela huset var nedsläckt. Mamma kunde knappast ha lagt sig för att sova redan, klockan var bara sju. Jag tassade in i huset och skyndade mig ut i vardagsrummet. Jag lade paketet under granen bland de andra. Det var första gången på väldigt länge som vi hade en äkta gran. Vanligtvis hade vi en plastgran men denna gång hade mamma bestämt sig för att vi skulle ha en riktig jul och tydligen kan man inte ha det utan en riktig gran. Nu var paketet lagt på sin plats, då var det bara kvar att hitta mamma. Antagligen låg hon på sin säng och läste någon bok. Fast det vore inte så likt henne eftersom läsa är något hon helst undviker att göra. Men vem vet, under ska ju hända vid jul.

Jag puttade upp hennes sovrumsdörr och möttes av en vidrig stank. Jag tände ljuset och innan jag ens uppfattad vad jag såg började jag skrika. Väggarna var täckta av blodstänk. Överkastet var dränkt i blod och uppe på det låg en kropp, kroppen av min enda familj. Min familj stirrade rakt upp på mig med tom blick. Min familj andades inte. Min familj var död.