Nu kommer en novellliknande sak som jag skrev idag. Den är inte så välgjord eftersom jag slängde ihop den på någon timme. Men så är det väl med de flesta utav det jag skriver ;)

Jag vet inte varför denna text dök upp i mitt huvud... men av någon anledning gjorde den det så jag skrev den. God jul typ :P ;)

En alldeles speciell jul               

Muffinsformar… Muffinsformar… Jag måste hitta muffinsformar. Jag sprang fram och tillbaka genom affären. Jag visste att de skulle ha muffinsformar, jag hade sett dem i katalogen. Om jag inte skulle hitta muffinsformarna så skulle jag vara körd. Det var dagen innan julafton och jag hade fortfarande inte köpt någon present till min mamma. Hon älskade att baka så jag visste att muffinsformar skulle bli den perfekta presenten. Jag vet inte varför jag hade skjutit upp det så länge. I snart två veckor hade jag gått och tänkt att jag måste köpa de där muffinsformarna, men som vanligt hade det blivit bortglömt. Så här gick jag nu, dagen innan julafton och letade. Där, jag hittade ett par hjärtformade former. Det var precis dem jag hade sett i katalogen så jag tog dem och ställde mig i den långa kön. Först nu insåg jag hur många folk det var som sprang omkring i affären. Alla köpte sina ”sista minuten” -julklappar. Efter en kvarts köande fick jag tillslut köpt min julklapp och till och med fått den inslagen.

Innan jag skulle hem skulle jag till Sofie, vi har varit vänner i snart fem år nu. Det skulle bli ett kort möte, vi skulle bara byta julklappar och önska varandra god jul. Ikväll skulle hon åka upp till Västerås, deras familj firar alltid jul med släkten där. Min familj å andra sidan firar inte med hela släkten. Min pappa dog när jag var tre år och mina farföräldrar har jag aldrig haft kontakt med, vet inte ens deras namn. Syskon har jag inte heller några. Jag har bara mamma. Visst älskar jag henne men syskon hade inte varit helt fel. Ibland händer det till och med att jag önskar att jag haft en annan familj. En med barn i min ålder, och med en stor fet släkt som gör saker tillsammans. Jag har en mormor och morfar men de bor i andra änden utav Sverige så vi träffar inte dem särskilt ofta. Kvar är då bara jag och mamma, en liten familj, min enda familj.

Snön knastrade under mig när jag gick. Det finns två sorters snö, kramsnö är den allra roligaste och det var den vi hade nu. Jag har alltid gillat snö. Den är så vit och fin, det lyser verkligen upp när den har lagt sig. Det allra bästa enligt mig är nog när den faller till marken. Snöflingorna faller så lugnt och fridfullt, tillskillnad ifrån regn. När man sitter i klassrummet och snön faller ner utanför hör man alltid hur alla klagar, jag tycker det är mysigt. Visserligen är snön kall men det är något mysigt med det också.

Mötet med Sofie blev kort som planerat. Vi sa god jul, lämnade våra paket, lovade att inte öppna dem förens imorgon fast jag visste att hon skulle öppna sitt så fort jag stängt dörren. Den mysiga vinterstämningen låg över staden. Den speciella stämningen uppstår bara två gånger om året, på julafton och dagen innan. Vi bodde i ett litet hus utanför staden, ungefär en timmes gång bort. Jag tog min cykel och begav mig hemåt. När jag var framme och hoppat av min cykel upptäckte jag något konstigt. Hela huset var nedsläckt. Mamma kunde knappast ha lagt sig för att sova redan, klockan var bara sju. Jag tassade in i huset och skyndade mig ut i vardagsrummet. Jag lade paketet under granen bland de andra. Det var första gången på väldigt länge som vi hade en äkta gran. Vanligtvis hade vi en plastgran men denna gång hade mamma bestämt sig för att vi skulle ha en riktig jul och tydligen kan man inte ha det utan en riktig gran. Nu var paketet lagt på sin plats, då var det bara kvar att hitta mamma. Antagligen låg hon på sin säng och läste någon bok. Fast det vore inte så likt henne eftersom läsa är något hon helst undviker att göra. Men vem vet, under ska ju hända vid jul.

Jag puttade upp hennes sovrumsdörr och möttes av en vidrig stank. Jag tände ljuset och innan jag ens uppfattad vad jag såg började jag skrika. Väggarna var täckta av blodstänk. Överkastet var dränkt i blod och uppe på det låg en kropp, kroppen av min enda familj. Min familj stirrade rakt upp på mig med tom blick. Min familj andades inte. Min familj var död.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår/inatt/imorse var ganska händelserik :) Får se hur mycket av allt som jag orkar skriva ner ^^   Jag och en tjejkompis gick på en fest. Först var vi på torget lite för något lamt försök att kanske få något annat att göra. Jag vet inte riktigt ...

Jag tänkte tips er om en sida. Några har kanska hört om den medans några inte.      TUMBLR :D   Jag har egentligen inte haft tumblr särskillt länge. Det började med att en kompis hade tumblr, jag läste hennes, började läsa fler, och till...

Det känns som jag blivit fast i en bubbla, eller en ond cirkel. Eller rättare sagt, det känns som hela mitt liv är fast i en ondskefull liten bubbla.    Jag tänker tillbaka på hur mitt liv var förr, främst på högstadiet. Då det bara var jag, Delt...

Tänkte bara slänga upp ett litet inlägg om att jag inte är oskuld längre!   Har nämligen precis haft sex för första gången. Med "honom" såklart. Han har dock stuckit nu för en kompis låg hemma i hans lägenhet och sov så han var tvungen att dra di...

Tjenare mors! Det har ju änna blivit ganska klent mellan blogginläggen, sisådär ett gäng månader mellan varje ;) Så självklart har en del hänt och jag tror att jag även ändrats en hel del som person, men det tänker jag inte ägna detta inlägg åt. G...