Hade lite negativ inställning och tankar nyligen. Nu är jag botad för tillfället, min medicin: Facebook och hög musik genom hörlurarna, Imperiet <3

Chattade med en viss kille på facebook, ganska rolig konversation för att vara oss ^^ Och skrev med bror på kommentarer (fan vad jag önskar att vi stod varandra närmare), gemförde lite musik =) Jag har alltid älskat hans musik och han har defintivt varit (är) min förebild :)

Så nu är de negativa tankarna bortskjutna (för tillfället).

Vi är lediga ifrån skolan imorgon så då ska jag och min mamma (+lillasyster) in och shoppa lite :) Dock blev det det gamla vanliga tråkiga köpcentret och inte det andra som det var tänkt :/ Bussen går 8.42 Lite surt att behöva gå upp tidigt när man är ledig, jag hade hellre tagit en senare buss men jaja är väl värt det antar jag ^^

Hur finner man lyckan?

När man känner att allt är piss. När man känner att leendet på läpparna är falskt. När man vill få förändring men misslyckas på vägen och ger upp. Hur får man motivation? Hur får man styrkan att kämpa?

När man känner att allt man gör blir fel, att man inte duger till någonting. Hur kommer man ur det? Det gäller att vara stark, men hur gör man då om man inte är stark?

Man får kämpa med sig själv. Man får se det positiva. Man får ha sig själv som sin coach. Man behöver ha förtroende för sin coach, men hur blir det om man inte har förtroende för sig själv?

Svårt detta... så svårt...

Vad fan ska det bli utav mig...

Vad fan ska det bli av mig?

En mening som allt för ofta dyker upp i mitt huvud. Jag tycks inte passa till någonting. Jag känner inte för att utveckla mina tankar just nu med risk för att bli deppig. Får väl bara gömma undan orden någonstans i mitt huvud. Men det är som att sopa in smuts under mattan, man kan gömma det där men det försvinner aldrig. Någon gång kommer det komma ifatt mig i vilket fall som helst och det kommer brista...