Detta är en text som jag skrev när jag kände mig missnöjd och deprimerad. Det var inte så jätte länge sedan. Jag tror det är någon slags novell. Jag skrev den också som en övning inför nationella i svenskan. Inget riktigt skolarbete alltså, den har nog inte så hög kvalitet. Här kommer den:

Monstret i spegeln

Du tittar på repet som ligger i din hand. Du vet precis vad du ska göra och du vet att du måste göra det. I alldeles för lång tid har du nu gått och kämpat med dig själv. Försökt har du gjort. Försökt att ändra dig och bli den alla vill att du ska vara, inklusive dig själv. Förgäves har du försökt. Varje gång har du misslyckats och gjort dig själv besviken. Du vet precis hur du vill att du ska vara. Du kan se en bild framför dig. Det enda du inte kan är att lyckas. Gång på gång gör du dig själv besviken och nu orkar du inte längre. Detta måste få ett slut. Du ställer en stol mitt på golvet. Stolen har funnits enda sedan du var liten. Du klättrade på den och brukade låtsas att den var din borg. Minnen ifrån den lyckliga tiden flyger fram i ditt huvud. Ifrån den tiden då du var nöjd. Du var nöjd med dig själv och det fanns ingen som ställde krav på dig. På den tiden visste du inte att du skulle komma att hata dig själv i framtiden. Du visste inte ens vad hata var. Det enda du kände till då var din barbiedocka och jultomten. Du går fram till dörren och låser den sakta. Förhoppningsvis hörde ingen dig. Men det hade ändå inte spelat någon roll. Inget skulle kunna stoppa dig nu. Inte ens rop utifrån som bad dig att låta bli. Du vet vad du måste göra. Du måste få ett slut på det, lidandet. Ditt lidande har varit stort alldeles för länge nu. Du har vetat att du har velat få ett slut på det men aldrig riktigt lyckats. Du har försökt men det har aldrig blivit av. Förra gången hade de hunnit stoppa dig. De hade hittat dig men kniven i handen tryckt emot bröstet. De hade gråtit och sagt att de älskade dig och att du var perfekt. Du hade trott dem. Det hade varit precis de orden du behövde höra och du släppte kniven till marken. Du hade verkligen trott dem när de sa att du var perfekt. Du visste såklart innerst inne att det inte var sant men du önskade det så gärna. Nu skulle ingenting kunna stoppa dig. Du knyter en fin ögla utav repet och hänger upp den på kroken i taket. Innan du avslutar det vill du få en sista blick utav monstret som har förstört ditt liv. Du vill säga en sista gång till henne att du hatar henne. Du går med bestämda steg emot spegeln och möter din egen blick i den. Blicken är full utav hat. Du hatar henne och hon hatar dig tillbaka. Ni kan inte samsas och när ni väl gör det så lyckas ni alltid ta fel beslut. Nu tänker du ta rätt beslut. Du tänker göra dig av med henne för alltid. Du viskar en sista gång att du hatar henne och vänder henne sedan ryggen. Du ställer dig upp på stolen och trär öglan runt din hals. Du ber alla du har sårat om ursäkt. Du ber alla som du har gjort besvikna om ursäkt. Du ber alla som har älskat dig om ursäkt. Sedan tar du klivet. Klivet rakt ut i ingenting. Klivet in i den andra världen.

Jag hade nyss utvecklingssamtal. Det sista på denna skolan faktiskt. Jag älskar verkligen min mentor och har inte alls lust att lämna henne :/ Hon är verkligen en förebild.

Utvecklingssamtalet gick bra. Min pappa kunde inte komma men min mamma var med. Jag fick beröm för hur jag fyllt i min IUP. Många skriver i rutan om vad man vill bli bättre på "Vet inte", jag hade skrivit flera rader och verkligen angagerat mig tyckte hon. Hon sa att hon gärna hade använt det som ett exempel och visat andra hur man skulle göra men man får inte lov att visa andras IUP, det är hemlighetsstämplat för andra ;)

Hon sa att jag var väldigt duktig och ambitiös och kunde nå långt om jag ville typ. Jag fick en hel del beröm för hur jag jobbade och ägnade mig åt skolan. Sen pratade vi lite om gymnasiet. Jag hade bara önskat att jag pratade lite mer ^^ Jag satt mest och lyssnade när hon pratade och nickade och sa "mm" ^^ Jag föredrar att bara lyssna bättre, det är sån jag är xD

Sammanfattning: Utvecklingssamtalet gick bra ^^

Känner som sagt inte alls för att lämna min mentor, gillar henne verkligen och kommer sakna henne mycket. Jag tror att den är hennes förtjänst att jag har blivit så förtjust i svenska =) Hoppas verkligen det är lika bra lärare på gymnasiet men jag är tveksam. Hon är sträng men rättvis, hon är väldigt snäll och kan skämta och ser sig inte alls som bättre än sina elever, man kan prata med henne om det mesta känns det som (men det betyder inte att jag gör detta). Hon gör också ett VÄLDIGT bra jobb som lärare och undervisar bra. Bästa läraren jag har haft tror jag... rolig, snäll, bra undervisare osv OSV! Perfekt lärare helt enkelt ^^