Jag har tänkt på en sak. Det verkar vara mer accepterat att vara lång än kort. Åtminstone upplever jag som är väldigt kort det så.

Är man lång så frågar folk en om hjälp att nå saker. Är man kort måste man be om hjälp. Jag tror också att korta oftare får höra ordet "dvärg" än vad långa får höra ordet "jätte". Detta är väl olika från person till person och beror till stor del på omgivningen, men om man kollar på det stora hela så verkar det såhär tycker jag. Jag tycker det känns som att folk tycker att det är mycket mer "normalt" att vara lång än kort. Helst ska man väl vara mittemellan, men det beror ju också lite på kön.

Är man lång ser man kanske mera mogen ut också och man ser äldre ut. I min ålder så är det något bra, man vill se mogen ut= alltså vill man vara lång. Men är man däremot kort så ser man oftast yngre ut. Om man ser två personer, den ena är 1,40 och den andra är 1,70, så tror man nog oftast att den som är 170 är äldst.

En annan grej som jag har tänkt på som kanske får oss att tänka lång som bättre är att det är det vi har hört sedan vi var små. Jag har småsyskon och jag upptäckte att när de fick komma upp på sin morfars axlar så sa alla "Wow vad lång du är!" (sagt på ett muntert sätt) Det är samma sak om man är högt upp någon annanstans, på en klippa till exempel. Vi har mycket oftare fått höra "Wow vad lång du är" än "Wow vad kort du är" som en komplimang. Detta har säkert byggt upp något i våra huvuden som säger att lång är bra.

Jag vet inte om detta stämmer men det är såhär jag har uppfattat det. Kanske håller ni med mig, kanske inte.