Vissa saker jag gör stör mig. En utav sakerna är att jag sätter för stor press på mig själv. Jag sätter ribban alldeles för högt och då är det inte ofta man kommer över. Jag har FLERA exempel på detta, ungefär varje prov eller uppsats vi har. Jag blir aldrig nöjd förren jag är bäst och jag vet att det egentligen är för mycket begärt. Jag försöker att tänka "Vg är väldigt bra, vissa har problem att ens få G, du borde vara nöjd". Men dessa tankar lyckas oftast inte så bra. Istället finns det en elak liten röst i mig därinne som säger "Du suger, du fick inte Mvg. Du failade totalt, jävla loser". Jag hatar den rösten. Den sitter jämt där och viskar elakheter. Det sorgliga är att den rösten hörs mycket oftare och högre en den som säger åt mig att se det positivt.

Det senaste exemplet på detta var när vi fick tillbaka ett prov. Vilket senast var idag. Våran lärare berättade att tre stycken hade lyckats fått alla rätt. Alla i klassen nämnde genast namnen på de tre smartaste i klassen, jag var inte en utav dem. Självklart satt man där och hoppades att man var en utav de som hade alla rätt. Det hade varit lite kul att chocka alla genom att vara en av de som hade lyckats med detta. Tråkigt nog var jag inte en utav dem. Alla i klassen hade haft rätt, de va "de tre smartisarna" som hade alla rätt. Jag hade 32,5 rätt utav 34. Sen ändrade läraren sig eftersom han typ hade missuppfattat mitt svar lite, men när jag fick förklarat så ändrade han. Så då fick jag 33/34. Jag vet, jag borde vara glad eftersom det bara är ett fel. Det är klart som fan att jag är glad. Men sen är det den där elaka rösten som kommer och klagar. Om jag bara hade haft ett enda, ETT ENDA , rätt till så hade jag varit en av de duktigaste med alla rätt. Jag såg också att läraren hade skrivit på en utav de med alla rätt`s prov "Bra jobbat, jag är stolt", typ. På oss andra som hade lite fel hade han bara skrivit ut antalet rätt. Det kanske var någon annan som också hade fått en kommentar, jag vet ju inte helt, jag såg inte allas prov. Jag vet bara att inte jag fick det.

Imorgon är jag rädd att det blir ytterliggare ett sånt här exempel. Så ska nämligen få tillbaka våra musikprov. Musikläraren har talat om för mig och Deltaco att vi hade väldigt bra resultat, kanske bäst i klassen? Jag längtar till imorgon för att se hur bra det gick. Men samtidigt så är jag rädd för att se. För det räcker men att bara EN person har bättre resultat så känner jag att det gick dåligt, eller åtmisntone att det kunde gått bättre. Om någon har bättre resultat så vet jag att den elaka rösten i mitt huvud kommer sätta igång. Det räcker med att någon har ett halvt poäng mer så kommer jag bli besviken och avis.

Enda gången rösten håller käft är när jag lyckas vara bäst. Jag behöver inte skryta med det inför folk eller höra från andra "Vad duktig du är" (men det gör ju en glad ;) dock är jag inte bra på att ta komplimanger), det som gör mig glad om skulle va "bäst" är att bevisa för mig själv att jag kan. Jag behöver inte bevisa för någon annan. Bara visa för den där jävla rösten att den kan dra åt helvete och att jag faktiskt kan. Tyvärr sätter jag som sagt en alldeles för hög ribba. Att vara "bäst" är ett ganska högt krav eftersom så gott som alla vill vara det. Det är inte det lättaste mål att uppnå. Ibland har jag dock lyckats, på någon uppgift i so:n bland annat. Och då kände jag mig nöjd med mig själv. Det är så man vill känna hela tiden.

~Aim for the star and you might reach the sky~ But that isn't enough, i'm aiming for Pluto xD

Yippy! Nu är de skriftliga delarna i nationella-svenska klara =D

Idag blev del C klar :)

Vi fick välja mellan lite olika texter att skriva mellan. Jag hade funderat lite grann innan och jag hade helt bestämt mig att göra en novell eftersom det är det jag kan bäst tror jag, jag har mest erfarenhet utav den iallafall. När vi fick våra lappar blev jag skit chockad och förvirrad! Bland texterna som fanns att välja på så såg jag inte novell någonstans! Ingen utav texterna kände jag mig helt bekväm med. Jag trodde jag skulle dö och satt i säkert en kvart och bara försökte bestämma mig vad jag skulle välja.

Det som fanns att välja mellan var typ detta: Debattinlägg, Brev till statsministern, bidrag till antologi, Inlägg till en tidning om kategorisering utav människor (tror detta kan ha varit en krönika?). Jag har för mig att det var ungefär detta som fanns att välja mellan. Sen stod det lite mer information om varje uppgift typ. Jag satt där skit förvirrad och kunde inte bestämma mig, jag hade ju viljat skriva en novell.

Knäppa dumma lilla jag upptäckte ju inte att det stod med som alternativ, lite undangömt bara. En antologi består ju utav flera olika texter som är samlade typ. Det kan vara dikter, NOVELLER etc. Jag tänkte ju inte på att noveller ingick i den ;) Men när jag fattade det så bestämde jag mig såklart för att skriva detta =)

Så jag fick skrivit min novell, precis som jag ville. Dock blev jag inte helt nöjd med den, den känns slarv gjord och ogenomtänkt. Det känns faktiskt som det var det dåligaste jag har skrivit på länge... Det var säkert bara eftersom vi inte fick använda datorer ;)

Men jag hann iallafall klart innan tiden tog slut, nästan. Jag hade ca 6 rader (lite mindre tror jag till och med) kvar att skriva över till inlämningshäftet. Som tur var lät min lärare mig skriva över dessa sista raderna ändå =) Dock blev det lite kladdigt eftersom jag skrev fort som fan ^^ Fick ju värsta paniken mot slutet. När man upptäckte att man behövde skriva över ett A4 papper på ungefär fem minuter så drabbas man lite av panik ;)

Men nu är det iallafall klart så jag är väl relativt nöjd =)