Jag blir så jävla trött på mig själv!

Så här ligger det till: Vill bara göra det klart för alla att jag inte har något emot att folk har glasögon! Jag har upptäckt att min syn är lite dålig. Så jag har börjat fundera på om jag kanske behöver glasögon. Jag ser inte jätte dåligt men ibland står det något framme på tavlan som jag inte ser, inte särskilt kul (och jag sitter längst bak ibland). Oftast är det något viktigt och jag har inte direkt lust att fråga någon vad det står... Så istället sitter jag där och kisar och försöker lista mig fram till vad det står, än så länge har det gått någorlunda bra.

Jag känner inte för att skaffa glasögon. Dels känns det inte som mig och dels tror jag inte jag kommer känna mig bekväm i dem... Så jag tänkte såhär: Jag kollar inte min syn nu för då finns det ju risk att jag måste skaffa glasögon. Vill inte komma en dag med glasögon till skolan plötsligt, jag har känslan av att "några" i klassen kommer att skratta också. Så därför tänkte jag att jag skulle hålla käft om min kanske dåliga syn och kisa mig igenom den sista tiden som är kvar utav nian. Sedan när jag ska börja i gymnasiet så går jag och testar synen. För om det är så att jag måste ha glasögon så spelar det inte lika stor roll då. Där känner man ju typ ingen och folk kommer bli vana att se en med glasögon och tro att man jämt haft det.

Skit bra plan tycker jag. MEN igår gick den planen åt helvete. Jag och mamma läste på en skylt och då sa jag (DUM SOM JAG ÄR!) att jag inte kunde läsa vad det stod. Mamma uppfattade såklart de små orden och nu helt plötsligt måste jag till optikern!! Ska dit på lördag och vill verkligen inte! Om det är så att jag måste ha glasögon (vilket jag tror :S) så hoppas jag verkligen att jag kan ha linser. Men då uppstår nytt problem: Jag har blivit sugen på att skaffa färg linser men det skiter sig ju då -_-

Så jag får helt enkelt hoppas på att jag kan lyckas se de där bokstäverna, eller att jag kan lyckas gissa mig till vilken det är ^^ Vill som sagt verkligen inte ha glasögon. Jag tycker inte det är något fel på folk som har det, vissa passar i de, men jag vill verkligen inte ha några själv! :'(  Jag önskar att jag bara hade knipit käft och inte sagt något :(

Denna veckan är ju inte min bästis hemma. Detta innebär att jag måste umgås med andra som inte är henne.

Jag har umgåtts med tre andra tjejer i klassen som vi är lite kompisar med. Och nu utan min bästis så upptäcker jag att jag faktiskt har andra vänner, för hitills har jag inte kännt mig ensam eller utanför =) Glad för det ^^

Detta ger mig också lite hopp till gymnasiet men ändå inte. Jag är nämligen rädd att jag kommer bli jätte blyg i gymnasiet och inte få några vänner alls... Men nu när jag upptäcker att jag faktiskt har vänner så tänds ett litet hopp om att jag kanske inte kommer behöva vara ensam sen :)

Men samtidigt så tänker jag såhär: Nu har jag ju fått några vänner, men det är ju med min bästis hjälp. Vi har skaffat dem tillsammans och när jag är med henne blir jag kanske mera "framåt" och pratsam. Så jag är rädd för arr jag kanske inte kommer lyckas skaffa nya kompisar sedan själv, kommer kanske bara gå där och vara rädd och inte våga vara mig själv :S

Så detta är jag lite rädd över =( Men just nu har jag iallafall friends =)

Idag upptäckte jag en ny grej jag suger på. Detta visste jag inte ens om.

Vi var och badade med klassen idag (inomhus såklart). Vi simmade flera längder och fick livrädda. Det ser förjävligt ut när jag simmar, det ser ut som om jag håller på att drukna eller något. Jag vet också att jag har dålig kondition och sånt. Men idag fick jag reda på en ny grej jag suger på. Tydligen suger jag att simma nu också, surprise! Det känns som om jag blir sämre och sämre på allt =(

När vi livräddade fick jag upp dockan från botten men sen skulle vi simma in med en "medvetslös" kompis genom bassängen. Det gick seriöst inte!! Vi blev helt stilla och jag kunde inte lyckas simma henne. Jag försökte och provade att hålla på olika sätt men det gick inte. Alla andra klarade det galant utom några problem, alla utom det där lilla miffot som misslyckades.

Efter att vi hade livräddat, nej fel av mig, efter att de andra hade livräddat så fick vi simma flera längder. Då sa min lärare att jag skulle ta större simtag och ha mer kraft i dem typ. Hon frågade om jag hade gått på simskola, jag gjorde det när jag var mindre. Då frågade hon om de hade påpekat något om mitt sätt att simma, jag kom inte ihåg. Jag trodde jag skulle dö. Nu simmar jag tydligen inte bara fullt, jag kan knappt simma!

Hon sa att min simning funkade för mig själv men om jag skulle behöva livrädda min mamma, syskon eller något så skulle det inte funka...

Läraren sa att hon tyckte jag skulle börja träna och simma varanan vecka. Jag sa okej men jag vet att jag inte kommer åka dit och simma. Dock behöver jag sätta igång min träning, så det får jag väl kanske göra...

Nu vet ni alltså detta: Simma inte med mig. För om något händer er så kommer inte jag kunna rädda ert liv, ni kommer drukna...

Jag har kommit på en sak om mig själv. Jag tröttnar och slutar jämt på saker. Det mesta iallafall.

Jag har testat på en del olika saker i mitt liv. Jag har ridit, det fungerade ett tag sedan tröttnade jag och slutade. Jag har spelat fotboll, det fungerade ett tag sedan tröttnade jag och slutade. Jag har testat judo, samma sak där. Det har varit så med alla olika aktivitetet jag har testat på. Jag har gillat det ett litet tag men sedan tröttnat.

Detta gäller med musik också. Jag gillar en låt ett tag sedan tröttnar jag på den och letar upp någon ny låt att lyssna på. Det gäller med mina kläder också, de tröttnar jag också på jättefort. Sidor på internet gäller detta också... När jag tänker efter så har det varit så med nästan allting i mitt liv. Jag tröttnar helt enkelt på saker. Det finns bara en sak som jag kan komma på just nu som jag inte har tröttnat på. Möjligtvis har jag tröttnat på lite småsaker inom det men inte saken i sin helhet.

Detta kanske gäller för alla att man tröttna fort, inte vet jag. Jag kom bara fram till att det var så med det mesta i mitt liv. Några jag känner har iallafall något intresse, eller hållit fast vid det som de gillar. Det kan ju vara pågrund utav detta som jag har så svårt att veta vad jag vill jobba med. Ett tag ville jag bli bonde, ett tag lastbilschaufför, bibliotikarie, journalist, författare, psykolog, flygvärdinna osv...osv!! Jag har viljat bli lite av allt möjligt. Men har ju inte bestämt mig för något speciellt.

Om det verkligen är så att jag jämt tröttnar på saker så kommer jag ju verkligen ha det svårt i arbetslivet när jag blir fast vid ett jobb :S Jag kommer ju tröttna! Om jag inte har ett jobb med väldigt mycket variation i... men vad skulle det vara? Jag vet ju knappt vad jag vill jobba inom. Just nu är jag inne på att jobba med någonting inom "svenskan", något där man får använda sig utav språket typ. Men samtidigt gillar jag djur väldigt mycket. Vad är jag bra på egentligen?? Shit jag blir ju helt förvirrad här ^^

Nej, nu avslutar vi det här inlägget tycker jag =) Jag är en Quit'ter helt enkelt ;)

Suck. I skolan håller vi på att fylla i våran "Individuella Utvecklings Plan" just nu. Där fyller man i varje ämne för sig och skriver hur man tycker att det går. Sedan kommer läraren att få fylla i samma sak om en. Det är med frågor som "Hur tycker du att du lyckas i ämnet? Mycket bra- bra- mindre bra- dåligt" och "Hur bra är din arbetsförmåga?" och liknande frågor. Jag verkligen hatar såna här saker. Och med "såna här saker" menar jag där man ska svara på saker om sig själv och dessutom skriva hur duktig man är! Jag klarar inte av att göra sånt. Jag VET att när jag fyller i sånt så är jag inte rättvis mot mig själv. Jag har alldeles för dåligt självförtroende och är för självkritisk. Jag vill bara kryssa i dåligt på mig. Men det gör jag såklart inte... Oftast tar jag bara "bra" överallt typ. Men om läraren ser att man tvivlar på sig själv så kanske de börjar göra det också..

Denna gången ska jag FÖRSÖKA vara mera rättvis mot mig själv och försöka tänka efter, och tänka på mig själv som tredje person typ. Nu är det ju sista gången tror jag som man fyller i detta och då vill man ju inte få lärarna att tro att man suger totalt ^^ Men samtidigt är jag så rädd för att man kryssar i att man jobbar mycket bra medan läraren kanske bara tycker att man jobbar bra. Då känner man sig skrytsam och..och... nej fy fan! Jag vill verkligen inte att det händer... Men jag får försöka att låta bli att tänka på vad läraren kommer kryssa i och försöka tänka på allt det bra som man har presterat istället...

Såna här saker är inte lätta xD

I Fredags

Jag hade verkligen lust att gå och hoppa från en bro eller dränka mig själv eller något. På torsdag denna veckan ska vi ha del C i svenskan. Vi kommer då att få skriva en text av något slag. Jag har väl inget problem direkt med att skriva men ett annat JÄTTE srtort problem. Vi ska skriva på papper och det är något jag verkligen INTE klarar av!! Jag kan skriva på datan för då kan man bara trycka och min hjärna kan tänka klart och skapa bilder i mitt huvud och tänka ut vad jag ska skriva. På papper däremot skriver jag sakta, man kan inte sätta in ord överallt och det är något jag brukar göra. Dessutom går det jävligt mycket långsammare och vi har tidspress. Om vi hade fått skriva på data hade jag varit lite orolig för att hinna klart. Men nu när vi måste skriva på papper känner jag VERKLIGEN att jag INTE kommer hinna klart och det kommer ju bli katastrof. Jag ska inte vara allt för ego, jag vet att det är många som känner likadant.

Våran klass frågade våran lärare om vi kunde få skriva på datorer istället och vi hade skti bra lösningar och argument. Hon kollade upp om det gick men så klart gick det INTE! Så nu får vi sitta och skriva på de jävla papprerna! Men de skulle tänka på att ha datorer nästa år istället -_- så typiskt! När vår lärare talade om att vi inte fick ha datorer trodde jag att jag skulle dö. Det var den enda tröst jag hade haft, det hade lugnat ner mig lite inför nationella del C. Men där försvann det lilla lugnet och nu freakar jag ut inför skrivingen! När hon sa detta kändes det nästan som om världen gick under. Jag hade seriöst lust att bara gå och dränka mig och slippa all skit. Det var jävligt nära att jag började gråta i skolan den dagen, om jag inte nästan till och med gjorde det. Jag kunde iallafall känna tårarna. Men är det så konstigt? Jag fick ju redan på att risken att jag misslyckas på nationella ökade med ungefär 70%.

Jag vill bara falla ner och dö   

Shit! Nästa vecka så drar nationella proven igång! Svenskan är först på tur. Idag fick vi läsa igenom ett läshäfte som det kommer vara massa frågor på. Jag tror att det var på tisdag som det drar igång... Då kommer vi sitta och svara på frågor om dessa texter som vi har läst, fast vi får ha häftet och kolla i då också. Jag kommer vara jätte skakig! Jag är VÄLDIGT orolig för hur det kommer gå, de flesta texterna var lite svåra och en del var lite svårtolkade. Men det är inte bara detta testet att vara orolig för! På torsdag (om exakt en vecka!) så ska vi skriva någonting som relaterar till ett tema. Vi kommer också få lite mer att gå på. Sen kommer vi sitta och skriva och skriva på detta. Det jag är mest orolig för på den delen är att jag inte kommer hinna skriva klart. Jag har en tendens att skriva för långt ibland :/ Dessutom kanske det tar jätte långt tid för en att komma igång ju :S Jag får försöka tänka lite smått på vad jag kanske kan skriva om. Temat som vi har att utgå ifrån är "I Gränslandet"... Hur fan ska man tolka det :S När jag tänker på det så tänker jag på ett fantasiland men det verkar inte vara riktigt så det är tänkt att vara. Det verkar snarare som om det ska va "gränsstadiet"? Nej, jag vet inte hur man ska beskriva det... Men texterna vi har läst har också relaterat till detta och de har handlat om lite allt möjligt. Lite om invandrare/länder typ, lite om folk som är missnöjd/osäkra på sitt kön, en text var en krönika som handlade om att personen störde sig på att folk pratade högt om sitt privat liv typ, sen var det en annan om en person som typ såg det som något positivt...

Skit förvirrande iallafall!!! Alla texter verkade handla om olika saker, så jag vette fan vad jag ska skriva om :S Fuck! Varför skulle det vara ett så "luddigt" tema för :P

Jag har upptäckt att jag kan ha lite humörsvägningar ibland. Ena stunden kan jag vara glad, sedan säger någon nått eller något händer och mitt humör ändras. Jag kan fort gå ifrån glad till väldigt pissed of. Det är en utav alla mina egenskaper som jag hatar med mig själv.

Ett sånt exempel var igår bland annat. Jag reagerar över småsaker och blir förbannad. Och när jag väl blir det så kan jag inte spela glad heller. Det går verkligen inte. Jag kan inte ens vända min sura min till ett litet leende= så gott som omöjligt!

Detta kan vara lite störande ibland. Jag vill ju inte gå runt och vara sur. Oftast blir det såhär när jag är hemma... Vet inte varför. Ibland känns det som om jag bara måste komma härifrån... Skulle det hjälpa? Inte vet jag...

Jag hatar att jag kan reagera på saker så kraftigt. Det kan vara att min mamma bara ber mig att göra något som jag inte har lust med och så blir jag förbannad. Ofta är det som sagt småsaker som man inte borde bli sur över men av någon anledning så blir jag det iallafall, suck.

I don't like it!