"Athjoo!!!!  Ursäkta, men jag tål inte mig själv..."

Don't wanna be my friend no more, I wanna be somebody else

Har jag förändrats? Eller är detta mitt sanna jag?

Fan, jag orkar inte... "vad?"... leva såhär...

I hate everything about me, I don't love me...

I'm my own worst enemy

Ibland blir jag så trött på att vara mig själv. Jag förstår mig inte på världen runtom mig och förstår mig ännu midre på mig själv. Ibland orkar man bara inte...

Vi har träffat på ett litet dilemma. Inget stort världsproblem direkt (verkligen inte) men skapar oss ändå en del problem. Jag och Deltaco och ganska tajta. Vi umgås med tre andra tjejer i klassen. Är man bra på matte räknar man snabbt ut att vi är fem stycken.

Jag och Deltaco jobbar ofta ihop på grupparbeten. De övriga tre varierar det lite på. En jobbar oftast själv, de andra två försöker jobba ihop men hitills har det inte funkar någon gång tror jag. Nu ska vi göra ett grupparbete i svenskan och en utav de tjejerna som inte kan jobba ihop hade tydligen pratat med läraren. Sagt att hon inte ville vara själv men inte kunde jobba med den där tjejern och så. Så våran lärare löste det så här: Alla vi fem ska jobba ihop... Bra lösning? Eller inte?

Jag och Deltaco hade redan bestämt vad vi hade tänkt jobba med, men vi kan kanske göra det också? Ingen utav oss fyra (endast hon som pratade med läraren) tror jag är helt nöjd över beslutet. Jag? Jag är osäker på vad jag tycker. Jag tycker såklart inte hon ska behöva jobba ensam om hon inte vill det, och kompisar ska ju ställa upp för varandra. Men jag tror dock inte detta kommer funka. Om alla vi fem ska vara i en grupp kommer det bli för många olika åsikter och skit, det lär säkert sluta med att vi bråkar (ovänner?) och det vill man inte ska hända. Speciellt inte nu den sista tiden vi har kvar av nian... sista tiden ihop.

Får väl helt enkelt se hur det blir med detta. Vi har svenska imorgon och då måste alla betsämt sig om de vill jobba ihop eller inte. Jag lär nog gå med på det tror jag...

Jag har två utseenden.

Den ena ser jag i mitt huvud och den älskar jag.

 Den andra ser jag i spegeln och den hatar jag.

Jag har så jävla mycket jag vill blogga om. Nationella-ma, gårdagens kväll (tjejkvällen), dagen (dop+BRÖLLOP) osv. Men vårat bredband är sönder! Så just nu sitter jag och surfar på grannens. Men det är skit dålig mottagning till deras så jag sitter i min mammas sovrum. Kan dock inte sitta här hela tiden, måste dra nu =(

Får hoppas jag får in någon mottagning i mitt rum senare men troligtvis inte

:( Buhu, vill blogga!! Hoppas vi skaffar nytt bredband SNART! Annars får jag låna de vuxnas data (stationär), men det kan jag inte ikväll. Så jag får helt enkelt säga godnatt till er nu och det blir inget roligare inlägg än såhär :( Natti-Natti

Jag känner mig nervös över nya saker hela tiden ^^ Jag har redan matte-nationella som jag är nervös över, nu dök något nytt upp...

Klockan åtta ikväll så fick jag ett samtal från ett okänt nummer för mig. Jag svarade och tänkte att nån kanske typ busringde eller hade ringt fel. Ungefär samma sekund som jag svarade slog det mig att det kunde vara från ett av sommarjobben jag har sökt, och det var det! Shit! Jag trodde att det var kört, att det inte fanns någon risk att jag skulle kunna få något sommarjobb i år heller. Men nu helt plötsligt ska jag på arbetsintervju!

Ska dit imorgon och är skit nervös! Har aldrig varit på en tidigare så detta blir den första. Och det är ganska stor risk att detta är min enda chans till sommarjobb i år!! Får ju inte sumpa detta. Problem: på en arbetsintervju måste man prata, tro mig detta är inte min starka sida. Dessutom ska man prata bra om sig sjäv, verkligen inte min starka sida!! Jag lyckades knappt få ihop ett cv eftersom man måste prata bra om sig själv, nu ska jag göra det live också! ShitShitSHit!

Imorgon kl 3-4, då gäller det. Får INTE sumpa det... Men shit vad säger man?? Jag tror inte jag kommer få jobbet men jag vill verkligen! Fast samtidigt finns det säkert folk som behöver det mer än mig...

Så imorgon blir dagen jag dör... önska mig lycka till :S

Fan! SKit! Helvete! Hur fan ska jag lösa de här nu då!?

Deltaco har lånat en bok från bibliotket till mig. Den ska tydligen in nu senast på fredag! Jag kommer inte va hemme på torsdag-fredag så jag har idag och imorron på mig att lämn den. Inget problem eller? Förutom att jag bor "ute på landet" och inte kommer åka in dit den ska lämnas -_- Så nu måste jag på något sätt få den jävla boken till den jävla biblioteket! Hur fan ska jag kunna göra detta?

Helvete också....

Jag kan ju alltid skita i att lämna den och få betala för att jag haft den för länge, det är väl inte så mycket man får betala. Men den tanken känns änså inte så lockande. FAN! Jävla skit också!

Varför händer detta mig... Jag skulle ha en lugn dag idag... Inte världens största problem, jag vet de. Men måste ändå lösa det på något sätt

FAN!

Jag har lite problem ibland. Jag har egentligen inget fullbokat liv men biland känns det ändå som jag skulle behöva kopiera mig själv. Jag har ju lov just nu, i en vecka. Lov veckan går alltid skit fort. Lov= skönt. På lov vill jag slappa och ta det lugnt. Ett litet problem med släkt är att de gärna vill att man ska hälsa på på lovet, åtminstone min... De frågar typ "Har inte du lov snart? *Jo* Vad bra då kan du ju komma och hälsa på om du vill, vi tycker det är så trevligt"... Då kan man ju inte direkt säga nej och skita i dem (jag kan iallafall inte det). Man vill ju inte göra dem besvikna, men samtidigt vet jag inte om jag själv riktigt vill. Jag har skillda föräldrar så pappa m.familj vill gärna att jag kommer dit några dagar, min farmor och farfar vill gärna att jag kommer dit några dagar, mormor och morfar skulle också uppskatta om jag kom dit några dagar, sen vill jag och Deltaco vara med varandra lite grann också... Helt plötsligt har hela lovet gått! Vart försvann slappa tiden??

Suck... Det är ju inte så att jag inte vill träffa dem, jag tycker ju om dem, men... jag vet inte...jag orkar bara inte. Jag är väldigt osocial och sitter helst hemma, gärna på mitt rum. Ett annat problem med detta som jag har upptäckt är: När jag väl har sagt ja och åkt till t.ex mormor och morfar så tycker de att det var jätte trevligt, sedan vill (och förväntar?) de att jag åker tillbaka dit så fort som möjligt igen. Då får man höra hela tiden "Ska du inte komma och hälsa på snart igen", "Visst trivs du väl här i *Stället där de bor*" osv...

Jag tänkte att om jag åker nu så kanske jag inte "måste" det på ett tag sedan. Men så fel man kan ha. Istället vill de ju att jag kommer dit igen och oftare. Blir ganska jobbigt när de tjatar om det.

Nu under lovet har jag nog löst det så att det blir såhär (kanske): Farfar fyller på torsdag. Jag åker till farmor och farfar på torsdagen, firar farfar på kvällen. Min pappa bor på gångavstånd därifrån så jag går över till dem och hälsar på lite. Jag sover dock inte över där (tror tyvärr de kommer göra dem lite besvikna...). Sedan på fredagen så åker jag hem igen. Det är ganska lagom för mig, samtidigt som jag besöker dem. Mormor och morfar får jag hoppa över detta lovet, har faktiskt varit där lite och träffat dem en del, hoppas de inte tar illa upp.

Detta är verkligen ett problem för mig. Jag vill dela på mig så jag kan besöka alla samtidigt. Men om jag gör detta blir jag kanske inte så glad själv. Jag kan ju inte leva mitt liv helt för att göra andra nöjda, detta är en grej jag har försökt lite på senaste. Min mamma har nog upptäckt det och försöker få mig att välja det som jag tycker känns rätt för mig. Men jag kan inte välja det alltid utan att tänka på om det sårar någon annan.

Får försöka tänka på detta: Leva mitt liv för min skull, inte för någon annans (men samtidigt ta hänsyn till andra ändå såklart).

Fytte-fan! Idag efter skolan så var jag tvungen att ta kort till mitt mopedkort. Jag hatar att bli fotade, iallafall så. Och jag blir så extremt hemsk också. Det är inget jag bara säger, det är faktiskt sant. Det är nämligen så att jag har kommit fram till att mina ögon har ganska snabba reflexer tror jag. För varje gång jag ska fotas med en kamera med blixt så blundar jag typ! Jävla ögon! Oftast hinner jag få stängt ögonen ungefär halvt, så det gör att jag ser helt drogad ut på kort -_-

När jag dessutom ska le så åker kinderna upp och ögonen blir smalare. Alltså blir mina ögon helt förjävliga på kort! Det var nog mer än 10 dåliga kort fotografen lyckades få på mig... Han försökte gång på gång att få till ett bra men alla blev lika förjävliga. Så till slut fick jag ta det kortet som var minst dåligt (betyder itne att det var bra för det). Jag ser drogad ut på kortet som det blev, suck. Tyvärr kan jag inte lägga upp kortet och visa er, nej vänta: det är inte tyvärr, det är bra för eran skull. Tro mig.

När jag såg korten och skulle välja tänkte jag bara "Fan" och massa andra dumma saker om mitt utseende typ. Varför kan jag inte hålla de där jävla ögonen öppna! Jag försökte verkligen men det gick inte, mina reflexer tog över...

Och detta är inget jag hittar på, kortet blev faktiskt förjävligt. Det är 4 personer utöver mig som har sett det, inte någon utav dem har sagt emot mig. Alltså ser det hemskt ut! Jag har dock fått höra en positiv sak om det: om polisen stoppar mig och jag är full och jag visar mitt moppe-körkort så kommer de inte tro att jag är full, de kommer tro att jag alltid ser ut så -_-