I'm not happy...

Neither am i pissed off...

I should be happy...

But i'm not....

I can pretend that i'm happy about it...

I can try to fool everyone....

I can try to fool myself...

But inside, I know the truth...

I'm not happy...

Jag fick Vg på so-provet...

Igår fick vi reda på hur det hade gått på no-nationella. Jag satt och höll tummarna (inte bokstavligt). Jag fick se mitt resultat... VG... Jag tänkte till mig själv "Det är bra, vg är ju riktigt bra" Men jag lyckades inte lura mig själv. Visst, vg är jätte bra men jag sätter för höga krav på mig själv. Blir inte nöjd fören jag får Mvg, och det fick jag ju inte. Var fem poäng ifrån.

Så... jag blev alltså missnöjd på mig själv...

Jag hörde att några av "de smart" i klassen hade fått mvg men det var precis på gränsen så då tvivlade jag på att jag skulle lyckas få det. Men sen fanns det den där otroligt lyckliga känslan i mig som sa "Tänk om jag lyckats få mvg!" Men det rösten dog på en gång när jag fick se mitt resultat...vg...

Jag borde vara nöjd, vissa lyckas knappt få g, vissa lyckas inte ens få det.

Men det är ingen idé att försöka lura mig själv, blir inte nöjd om jag inte får högsta betyg. Detta gäller dock inte i vissa ämnen, i vissa vet jag att jag suger så då hade jag blivit nöjd med vg.

Dåligt..Dåligt SoMessedUp... Dåligt...

Jag mår seriöst skit!

Ursäkta att jag inte blogga igår (kommer inte göra det imorrn heller) men jag hade verkligen inte tid. Jag satt hela dagen igår och pluggade. Övade på so-provet som jag hade idag, och skrev lite på so-uppsatsen. Det är fan hemskt så mycket jag har pluggat, och jag tror inte min kropp gillar det heller. Den håller på att göra uppror eller något. Hela dagen idag (okej, inte första timmen) har jag suttit och skrivit på uppsatsen, det var nämligen sista dagen för mig att jobba på den. Borde egentligen pluggat teknik också men orkar verkligen inte!

Det känns som jag har pluggat sönder mig. Har suttit flera dagar och pluggat enda sedan jag kommit hem och det verkar tära på mig. Har upptäckt att jag inte tål allt (trodde jag inte heller). Funderar på om jag har fått lite stress symptom eller något... Och jag skyller faktiskt det på skolan! Igår när jag pluggade blev jag totalt tjock i huvudet och har varit det sedan desss. Huvudet känns tre gånger större än annars och det känns som det väger 2 ton! Det känns som om det är helt överfullt med plugg. Jag känner mig också väldigt stel, framför allt i nacken. Det känns som mina ögonlock ska falla ihop när som helst. Eller nej, det känns som hela jag ska falla ihop när som helst!!

Jag bara väntar på att min kropp ska ge vika under mig... Känns verkligen som om den ska göra det emellanåt. Magen gör också ont, i partiet runt (mest under) naveln. Det läskigaste av allt var nog det som hände igår. Ofta känns det som om saker går lite i slow-motion. Eller när man är trött tar man in saker segt (så är det för mig nu) men det som hände var extremt. Det gick inte bara sakta, hela världen gick verkligen i slow-motion i typ tre sekunder! Det var faktiskt lite läskigt. Det kan inte vara bra, eller?     Kan detta vara stress symptom?? 

Jag tror inte jag kommer överleva gympan imorgon, förhoppningsvis har jag lite kraft just då... Och allt pluggande är inte över än. Har fortfarande två prov kvar. Det ena var typ sista dagen att plugga idag och har hunnit plugga nada på det, inte ens kollat igenom. Får väl sätta mig och göra det nu. Trots att min kropp skriker åt mig att skita i läxorna och lägga mig, chilla, ta det lugnt istället så kan jag inte göra det. Jag måste plugga!

Fan jag hoppas verkligen att jag inte belastar mitt psyke eller nått för mycket...  

Grow...Grow...Grow...Väx...Väx...Väx!!!!!

Nej, det är inte min längd jag pratar om. Det är en annan grej. Mina Pattar/Bröst/Tuttar (whatever you wanna call them)! De är så jävla små, och runt ut sagt: JAG HATAR DET! När folk pratar bh-storlek eller ens nämner bröst sitter jag bara där tyst med min jävla A-kupa på mig. Det är seriöst inte kul. Varför kan inte alla bara ha samma bröst storlek, hade gjort allting så mycket enklare. Jag blir lite sur när folk med stora pattar klagar på att de är för stora... "Prova att ha mini" tänker jag då. De har aldrig testat att ha små så jag tycker inte de ska klaga. Visst, jag har inte heller testat att ha stora men enligt mig verkar det ändå bättre. Om man har stora kan de vara ivägen och så, säkert jätte jobbigt (jag vet, har ju lite pattar jag med). Men i längden tror jag man vinner mer på att ha stora än små. Dels är det ju mer uppskattat om man ska tänka i de banorna... Allra bäst vore väl att ha mellan stora. Har man små pattar kan man inte ha urringade tröjor, man måste ha axelband på de mesta kläder, man lär väl säkert tänka på det när man har sex, när man har bikini, och massa andra negativa saker.

Skulle kunna göra en hel jävla lista men orkar inte... om jag gör de lär jag väl bli ännu mer missnöjd, och det behöver jag inte. Finns det något naturligt sätt att få sina bröst att växa? Typ massera dem? xD Äta nått speciellt? Osv... Om nån vet detta så ber jag: Snälla berätta för mig!

Helvetes jävla skit ******** ********!!!********** ************!?! *******@@**********!!

Fan oxå! Tårarna bara forsar just nu. Jag försökte hålla dem inne. Det gick de första minutrarna sedan brast det och nu bara forsar dom!!

Jag typ svek min mamma, men det var nästan omedvetet. Jag sa en grej som hon misstolkade och sedan var det försent att rätta till misstagen. Så nu sitter jag här, blöt och snorig (trevligt va? Nee inte särskilt) fy fan säger jag bara!

Hatar när min mamma blir sur på mig, känns som hon tappar förtroendet för mig helt. Vi står varandra väldigt nära så när hon skäller på mig brister jag varje gång. Som nu...

Fan... nu vill hon att ja ska komma, och då ser hon tårarna!! FAN!

Vet ni hur bra min kondition är? SKIT DÅLIG!

Jag har nästan ingen kondition alls, och styrkan är det inte bättre med den heller. Jag klarar nästan ingenting känns det som. Borde verkligen, vekligen (!!) träna upp mig! Förr så var jag lite bättre iallafall. När jag var mindre kunde jag klättra upp i lijanerna som finns i skolan, jag var kvar bland de längsta i en "90grader" tävling. Nu klarar jag inget utav detta typ! Fan vad jag suger! FANFANFAN! Klarar ju knappt tio armhävningar! Blir så jävla besviken på mig själv.

Om mitt dåvarande jag och mitt nuvarande jag hade tävlat i en styrka/konditions tävling nu så slår jag vad om att mitt dåvarande jag hade vunnit, lätt! Tots att den är några år yngre.

FAN! DETTA ÄN INTE BRA!!!

När det har hänt saker som t.ex att jag fått sommarbobb, jag har tagit körkort m.m så är inte jag den sortens person som ringer och säger det till alla. Eller ens säger det till vissa. Om jag jämför med min mamma: Så fort någonting händer så ringer hon och berättar det för sin mamma eller andra som kan tänkas vilja veta det.

Jag ringer inte direkt till min pappa (skillda fördäldrar) eller farmor/farfar och talar om när saker har hänt. Inte heller när jag pratar med personer gör jag det, min mentor hade jag tydligen inte talat om för att jag ska/har fått ett syskon, eller har flyttat. Så när denna information nådde henne blev hon väldigt chockad.

Jag tror att det är en nackdel att jag inte gör detta, men jag gillar tydligen inte att berätta saker för folk. Och jag tänker oftast inte ens på att göra det. När jag inte berättar saker kan vissa bli ledsna och ta illa upp, tro att jag inte bryr mig om dem typ. Farmor hade jag inte talat om för att jag fått sommarjobb så när mamma pratade med henne om detta blev hon väldigt chockad... hoppas itne hon tog illa upp. Tydligen förväntar sig folk att man ska berätta saker...ganska förståeligt...

Men vissa saker ligger bara inte i min natur, de kommer inte av sig själva. Jag tänker alldeles för lite och är lite udda när det gäller vissa saker. Vissa saker som många tar förgivet att man ska göra tänker jag inte ens på. Blir trött på mig själv när det gäller såna saker...

"Har du något emot mig? Isåfall får du fan gärna säga vad det är. vad är det du håller på med? Försöker du sno min bästis från mig? Försöker du få henne att överge mig? vad det än är du håller på med så skulle jag uppskatta om du slutade med det. När du umgås med oss pratar du ungefär 80% med henne och resten med mig. Har du något emot mig? Du kanske inte ens har lagt märke till detta själv, men jag märker det. Jag kan bara sitta där och hålla käften, ingen vill ju prata med mig ändå...

Jag vill inte göra detta grupparbete med dig. Jag kan kanske tänka mig att jobba med dig men jag kan inte tänka mig att jobba vi tre. Ni lär väl ha jätte kul medan jag bara sitter där, eller att jag har fejk-kul. Hade gärna velat protestera men ibland får man väl bara knipa käft och låta andra bestämma, som vanligt.

Jag har egentligen ingenting emot dig som person. Men ibland gör du saker som verkligen stör mig. När var senast jag och min bästis fick sitta ifred i matsalen? Jag har inget emot att sitta vid dig men det känns ibland som du kommit oss in för nära ibland, speciellt henne. Jag bara är där, kommer in ibland...

Jag vet att min bästis inte skulle sluta umgås med mig för att vara med dig, tror jag iallafall. Men ibland blir det att du tar över henne iallafall. Jag sätter mig bara på hörnet och kniper käft. Låter er ha ert roliga. Hoppas ni har kul...

Känns som jag kommer mer och mer bort, utanför. Mer och mer för mig själv.

Men skit samma...vem bryr sig..."

Behövde bara få ut några grejer som surrar runt i mitt huvud, vet inte ens om jag fick med allt...