Igår/inatt/imorse var ganska händelserik :) Får se hur mycket av allt som jag orkar skriva ner ^^

Jag och en tjejkompis gick på en fest. Först var vi på torget lite för något lamt försök att kanske få något annat att göra. Jag vet inte riktigt vad vi hade väntat oss, att någon helt random skulle komma fram och bjuda med oss någonstans? Ja, det var väl antagligen vad vi hoppades på. Vi hade redan en fest vi kunde gå till men det var egentligen snarare en förfest inför krogen, och eftersom varken jag eller hon är tillräckligt gamla för krogen så lockade vårt alternativ inte jätte mycket. Så först dampade vi runt lite på torget och hade det lite awkward och övergivet emellanåt. Vi gjorde oss väl ännu mer töntiga än vi egentligen var men sånt är bara kul. Tillslut gick vi iallafall till festen som vi blivit bjudna till (Bli bjuden på fest, STOR grej! Det händer inte varje helg ^^). Väl där kände vi några, bland annat en ganska nära kompis till oss, han läser samhäll ihop med oss men är egentligen äldre (20). Så då var det lite förfest, klockan var väl runt nio då kanske. Det hände dock en dum grej som vi lite grann hade väntat oss. Min kompis ex var där och deras break-up är väldigt ny, i måndags för att vara exakt. Så det blir jävligt awkward emellanåt, först ville hon inte med ut och sätte sig i soffan för att han satt där men tillslut gick vi ut ändå. Hon hade tydligen hälsat på honom men han hade inte hälsat tillbaka (ASSHOLE). Jag trodde det skulle vara dåligt för henne att få se honom för hon har mått väldigt dåligt denna vecka och tänkt massa på honom. Men det blev nog snarare tvärtom faktiskt och det är ju bra :D Han betedde sig nämligen väldigt konstigt, väldigt hämmad, tillbakadragen, tyst, lite dryg och drog dessutom hem väldigt snabbt (tack och lov!). Vår killkompis på festen (som dessutom är nära kompis med exet) kallade honom till och med psykopoat, dock inte i hans närhet. Under festen tror jag det gick upp för min kompis att exet faktiskt inte var så bra utan ganska skum, och det är ju bra för då kanske hon får lättare att komma över honom :) 

Jag strulade LITE med en kille vi kallar smurfen. Har gjort det med honom tidigare, vet inte om man skulle kunna påstå att vi va på G ett tag men ja tror inte de... jag är så dålig på att veta sånt här xD Men han hade iallafall tydligen sagt till någon av sina kompisar att vi hade dejtat... Det kanske vi har, jag vet inte... Vi träffades hemma hos mig och såg på film och myste och hånglade lite typ... Men jaja shit the same. Vi kysstes lite på festen, dock inget seriöst utan det var bara lite fest kul :)

Sedan drog några till krogen och jag, min kompis och vår killkompis drog med två andra personer till någon fest längre bort i staden, vi blev hämtade med bil. Den festen sög. Det var ingen musik, folk började dra hem, tjejen som bodde där var gravid OCH rökte... Vi drog iallafall ganska snart därifrån, tror inte ens vi var där en timme. Sen åkte min kompis hem :/ Men jag lyckades övertala vår killkompis att han skulle följa med mig på efterfest hemma hos en av dem vi var med. Vår killkompis blev btw ganska dragen ett tag och försökte slå sönder ett staket (IDIOT!), det slutade med att staketet lossade lite i ett hörn och han fick lite blodig hand vilket faktiskt var rätt åt honom. Men iallafall, det blev inte mycket till efterfest just då. Det var jag, killkompisen och två andra killar så vi startade en film. Sedan kom några tillbaka från krogen och då blev det roligare. Det var ju i stort sett samma folk hela kvällen bara att de kom och gick (förutom på den misslyckade lama festen) lite hur som helst så man började ju känna folket. Så jag och fyra killar (dock ej killkompisen) drog vidare till en utav dem som bodde i närheten och hade lite efter-efterfest. Det kan ha varit det roligaste under kvällen, fast förfesten var också helt okej också :D Vi spelade lite ölspel, lyssnade på musik, målade på en som däckat, en kille som vi kallar Pippi hade också kommit och det var bra enligt mig för han är rolig :) Så från fyra till någon gång på förmiddagen var vi där och höll op och det var som sagt trevligt. Såsmåningom somnade alla en efter en, tillslut var det bara jag och pippi kvar som höll uppe stämningen men sen somnade även han. Jag är lite osäker på om jag somnade någon timma i stolen eller inte men det måste jag nog ha gjort. Och självklart bestämde sig min mens för att vara skit tidig och komma just den morgonen, och bara för det så hade jag ingen binda med mig och det fanns såklart inga hemma hos killen. Så jag fick springa ner och köpa lite bindor, tror ingen vaknade under tiden jag var borta, smög som fan ^^

Runt tolv hade alla vaknat ordentligt. Gick ner och handlade och mötte sedan upp de andra, sedan drog jag hem. Kom hem runt två på dagen... blev lite längre kväll än jag hade tänkt mig xD Kom hem 12 timmar efter min kompis typ ;) Men jag tyckte det var en SKIT LYCKAD KVÄLL :D Så jag är supernöjd ^^ Den hade lite av allt verkligen, lite hångel, massa alkohol (undrar hur javla mycket jag drack sammanlagt, det var ju under så lång tid...), BRA musik, nytt folk, några enstaka som man kände, kompis fick spö av staket, åkte några random bilar till random fest (fast någon av oss kände ju den som hade festen), (pytte) lite film, det enda som fattades var väl mat ;)

Och en socialare mig hade vart bra också ;) Det funkade väl skapligt på kvällen när jag drack, men inte så bra som jag hade hoppats, var ganska tystlåten ibland (FAN TA MIG), och speciellt på morgonen när man nyktrat till... Kändes lite awkward, och eftersom de andra var kompisgäng så alla de pratade ju fritt med varandra, kände mig snarare som en stalker lillasyster ibland... och det är bara weird xD Men jaja, om vi bortser från min minimala sociala kompetens så var det en jätte härlig kväll :D

Jag tänkte tips er om en sida. Några har kanska hört om den medans några inte. 

TUMBLR :D

Jag har egentligen inte haft tumblr särskillt länge. Det började med att en kompis hade tumblr, jag läste hennes, började läsa fler, och tillslut fick även jag skaffa tumblr :) Och självklart blev jag helt fast. Från dess att jag skaffat min tumblr känns det som jag inte kan släppa den. Plötsligt är inte facebook eller andra hemsidor lika kul längre, det är tumblr som gäller all the way ;) 

Så vad är då tumblr?

Det lättaste vore väl att säga att det är en bild-blogg. Och från utsidan är det nog bara det. Men har man väl skaffat det så blir det så mycket mer. Det är ett sett att uttrycka sig. Jag tänkte ungefär "Big deal, det är ju lättare att uttrycka sig på en vanlig blogg där man skriver långa inlägg", men det stämmer visst att en bild kan säga mer än tusen ord :) Det blir som ens egen lilla värld och man känner ett visst band till alla medlemmar (även om man definitivt inte känner alla). Man ser bilder/gifs och känner igen sig i det. Det måste se ut som man har någon störning eller humörsvägningar för, beroende på vilka tumblr du följer, så ser man roliga bilder och gapflabbar, ledsamna bilder så mungiporna åker neråt osv.

Tumblr kanske inte passar alla men jag är iallafall helt klart en tumblr person :D

Det känns som jag blivit fast i en bubbla, eller en ond cirkel. Eller rättare sagt, det känns som hela mitt liv är fast i en ondskefull liten bubbla. 

Jag tänker tillbaka på hur mitt liv var förr, främst på högstadiet. Då det bara var jag, Deltaco och vår hobby. Och jag tänker, det var härliga tider det. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka. Jag vill bli lycklig igen osv osv. Men sen tänker jag efter lite längre och inser, jag var ju inte så jävla glad egentligen. Jag längtade efter att mitt liv skulle börja, kände mig ensam, grät då och då. Bara denna blogg är ett bevis på detta. Än idag har jag nästan precis samma tankar. Missnöje med mig själv, ensamhet, tomhet, längtan efter något som jag inte riktigt vet vad det är. 

Jag är en tänkare ibland (på gott och ont) och jag har försökt komma fram till varför jag känner såhär. Har jag kommit in i en depression? Men så tänker jag efter, jag har ju egentligen alltid varit sånhär... Och med "alltid" menar jag ungefär de 5 senaste åren, från högstadiet. Innan dess (lmini-lågstadiet-mellanstadiet) räknar jag inte med, då var jag ett litet barn som bara hade fokus på att leka och hade det problemfritt. Det är först på högstadiet som man börjar försöka finna vem man är osv. 

Så min slutsats blir att jag knappast kan ha kommit in i någon slags depression. En depression kommer man ju bara in under en viss tid. Annars skulle ju hela mitt liv vara en stor jävla depression och det känns inte så himla lockande... Men jag kanske helt enkelt är så här. Pessimist? Fast ändå inte, för jag kan se positivt på saker. Jag är kanske bara en person som inte är skapt att känna sig lycklig och nöjd. Den tanken skrämmer skiten ur mig bokstavligt talat.

Det är nog det jag är mest rädd för. Att jag inte är skapt för lycka.

Överdriver jag? Kanske... Men varför har jag då jämt dessa tankar?...