Nu tänkte jag lägga upp en text som jag skrev på en bussresa hem från skolan (har en timmes bussfärd) en dag. Okej, jag skrev inte hela på bussen. De sista 6-7 raderna skrev jag när jag kommit hem ;) Men resten var på bussen ^^

Tanken som jag fick upp i mittt huvud under resan var att det skulle handla om en person som hade tappat känslorna för sin partner och tänkte göra slut. Men den kom inte på något bra sätt att göra det på, den hette först "Det finns inget lätt sätt att göra det på". När jag väl kom till skrivandet så blev det inte riktigt som jag tänkt mig, det blev istället såhär:...

En kyss säger mer än tusen ord

Det är lustigt. Hur du kan ha något den ena dagen och älska det över något annat, och sedan nästa dag när du vaknar så har alla känslor försvunnit.

Något plingade till bredvid mig, jag räknade snabbt ut att jag fått ett meddelande. Jag vred mig i min säng och sträckte mig efter mobilen. ”Ett nytt meddelande från Älsklingen”, ett grymtande lämnade mina läppar. Efter att ha läst smset som visade texten ”God morgon <3” vände jag mig åter tillbaka i sängen. Ett stort leende mötte mig.

”Du vet att du inte behöver smsa mig när jag ligger bredvid dig”, jag borde ha gjort någon kärleksfullgest men jag var alldeles för trött. Gårdagens kväll hade tagit på krafterna. Hon tog upp sin telefon för att skicka mig svaret men jag stoppade henne. Jag orkade inte med små kärleks lekar just nu. Allt jag egentligen ville var att sova men den planen kunde jag ju stryka nu. Hon tog min hand i sin och uttalade några kärleksfulla ord. Jag hörde inte var hon sa, jag var alldeles för trött för att orka bry mig så jag log bara tillbaka och gjorde en pussmun åt henne. Hennes tinder i ögonen sa mig att min gissning på att hon sagt något kärleksfullt var korrekt. Jag kände hur hennes ben smekte längs mitt under täcket. Jag orkade inte, ville inte. Om jag skulle stoppa henne skulle jag såra hennes känslor så jag fick helt enkelt bara ge henne ytterliggare ett leende. Hennes fingrar började dras sakta längs min mage, de rörde sig neråt. En suck ekade i mitt huvud, hon ville göra det igen. Vi hade nyss vaknat och hon ville göra det igen.

”Dags för frukost. Ska jag steka dig ägg, eller kör du hellre på yoghurt?” Snygg räddning av mig själv. Jag sa inte nej till henne så hon borde inte ha blivit sårad och jag visade samtidigt lite gentleman stil. Samtidigt som jag sagt meningen hade jag sakta rest mig. Inte för snabbt, då hade min flykt blivit för uppenbar.

 Efter ett tag lämnade hon sängen och gjorde mig sällskap vid frukostbordet. Jag hade stekt hennes ägg. Jag hade vänt äggen en gång, de var lagom mörka på ytan, de var precis som hon ville ha dem. Det borde ju jag veta som levt ihop med henne sju månader nu. Det blir sju månader på tisdag, för att vara exakt. Hon var på sitt vanliga morgonhumör. Då menar jag inte att hon var tjurig och bitter, det är snarare mitt, utan hon var kelig och flörtig. På morgonen är vi totalt motsats. Åtminstone när jag är på detta humör, det händer faktiskt att vi delar hennes ibland. Idag var dock inte en sådan dag. När vi åt vår frukost flörtade hon åter med mig. Hennes hand kom smygande under bordet och landade på mitt ben. Det gick i alla fall inte längre än så. Hon sa upprepade gånger att hon älskade mig och jag gav det uppenbara svaret, detsamma. Varför måste hon säga det varje dag egentligen, jag vet ju att hon gör det och hon vet att jag gör det. När man upprepar det tjugo gånger i timmen så anser jag att orden tappar sin betydelse.

Efter att jag lämnat henne och gått in i badrummet för att göra mig klar att möta dagen hörde jag steg bakom mig. Jag tittade upp i badrumsspegeln för att se henne stå lutad i dörrkarmen, endast påklädd morgonrock. Hon närmade sig mig och lade armarna runt mig bakifrån. En värme gick mellan oss. Jag vände mig om och såg henne djupt i ögonen. Hon uttalade orden och jag besvarade dem med samma mening. Jag böjde mig ner mot henne och gav henne en kyss. Det kändes som jag hade blivit träffad av en blixt. Något var fel, allt kändes fel. Den romantiska känslan som brukar uppstå vid våra kyssar var inte där, nu kände jag endast obehag. Hon visade inga tecken på att hon kände samma tvekan som jag. Jag drog hennes ifrån mig och studerade hennes ansikte. Jag sökte efter något. Jag visste inte riktigt vad. Jag sökte efter något tecken som sa att allt var bra, att jag kunde kyssa henne igen och att allt skulle kännas som vanligt. Tecknet var inte där. Känslorna var inte där. Orden kom från mina läppar som inövade. Jag behövde inte ens be dem att komma.

”Jag vill göra slut.”

Jag hade gympa idag. Deltaco kom ner och vi gick sedan tillsammans till bussen. När vi gick sa hon typ "Jag har upptäckt en sak med dig", det första som dök upp i mitt huvud var "Shit!!". Det hon hade upptäckt var att hon såg mina revben.

I omklädningsrummet hade hon sett mina revben. Detta verkade ha oroat henne lite. Det var iallafall så jag tolkade det. Om man ser någon revben (det är inte så i mitt fall) så kan det tyda på att någon är undernärd, har ätstörningar.

Mina revben är inte jätte synliga. Och jag är inte för smal. De bara råkar synas ibland. Jag är mer smal där än på själva magen tror jag. Så inga ätstörningar här inte :) Tvärtom, äter massa =) Lagom iallafall ;) Jag försöker dock låta bli för mycket onyttigheter men jag äter ändå ^^ Frukost, lunch, middag, kvällsmat... se, massa mat ^^

Innan jag började skolan så hade jag bestämt mig för flera saker. En av dessa är att jag inte skulle ha förutfattade meningar om folk. Om en person såg ut att vara fjortis (smått allergisk mot den "rasen" ;)) så skulle jag inte dömma den utefter det. Utan jag skulle lära känna den och om jag då inte gillade den då hade jag åtminstone gått efter personens insida.

Tyvärr funkar ju oftast inte saker som man planerat :P Direkt så placerade jag folk i kategorier, "snobb", "okej", "bitch" osv. Speciellt bitch-kategorin var extra tydlig. Där placerade jag efter de första dagarna in fyra tjejer (en utav dessa har nu bytt klass). Jag försökte att inte dömma någon så fort men det är omöjligt. Kroppen gör det lixom av sig själv på något sätt... lite läskigt....

Jag försöker fortfarande övertala mig själv om att jag inte ska dömma folk. En utav "bitcharna" tycker jag faktiskt är lite snäll. En annan verkar helt knäpp men jag försöker att inte tänka på det. Men efter vad jag hört så är hon faktiskt bitch, gjort bitchiga saker, blivit polisanmäld flera gånger m.m Trots detta försöker jag att inte tänka på det. Visst, hon kan vara helt pantad men hon kan faktiskt också vara okej. Vem vet, det kan ju varit så att hon varit "knäpp" och försöker ändra sig, vem vet...

Jag planerar väl inte att bli bästa vän med henne (skulle nog inte lyckas ens om jag försökte), men jag kan iallafall ge henne en chans. Jag kan ju acceptera henne. Det tänker jag försöka med. Jag ska försöka att inte "hata" någon i klassen. Så som jag fick för mig att jag gjorde i min förra. Nu ska jag försöka hålla mig vän med alla. Som sagt, inte bästis men iallafall hålla mig väl med alla ^^ Detta är väl mitt mål just nu. Åtminstone ett utav dem ^^

Spike ifrån Buffy the vampire slayer kan sjunga =D Eller snarare James Marsters (hans riktiga namn) kan sjunga =D

Nirvana cover, come as you are. James Marsters <3333

Jag var på barnkalas i helgen. Min nu åtta åriga kusin fyllde år. Tydligen... jag visste inte detta så jag hade ingen present, min pappa är lite dålig på informera om sånt :P

Det var ju barnkalas så det var sju barn och några föräldrar och jag som var där. Min kusin fick massa paket (såklart ^^) som var fyllda med leksaker och sådant. Då fick var lust att bli liten igen. Sitta där och öppna massa paket. Jag öppnar ju fortfarande paket men det är inte riktigt lika kul längre. Sakerna inuti är inte lika roliga. Jag hade mycket hellre fått massa leksaker men det passar ju inte riktigt en femton årig tjej. Jag saknade barnkalas och presenter. Ett problemfritt liv med bara lekar och glädje. Slippa tänka på läxor, ansvar och sån skit.

Jag avundas alla småbarn ^^ Hade gärna gått tillbaka till den tiden. Barndomen är nog egentligen den roligaste delen av livet (för vissa) enligt mig iallafall ^^ Men vad vet jag. Har ju inte upplevt alla stadier än ;)

Ska se till att min syster och mina framtida barn får den bästa uppväxten nånsin xD

På bussen imorse pratade busschauffören och en passagerar med varandra. De pratade om någon ungdom som brukar åka med bussen. Chauffören sa att killen inte ville åka med bussen utan tar den som kommer efteråt, där hans kompisar sitter. Chauffören sa att såna är de i en viss ålder typ.

Jag verkligen hatar när vuxna pratar på ett sätt som att alla ungdomar är likadana. Att alla festar osv. Hatar det. Man kan inte dra alla under en linje. Bara för att vissa är på ett sätt så betyder det inte att alla är så. Jag hatar när folk säger sånt.

All ungdomar är faktiskt inte likadana. Och det gäller andra åldersgrupper också. Men oftast är det faktiskt ungdomar som tas upp.

Idag när jag åkte buss till skolan så blev jag lite pissed off. Jag satte mig på ett säte bakom en person. Det var en vuxen, ingen jag kände. Personen hade sitt buss-säte nerfällt så det var ganska trångt för mig. Tror ni han fällde upp det? Såklart inte. Ibland tänker inte folk så mycket. Jag undrar om han inte tänkte på det eller om han bara sket i det. Jag orkade inte ens bry mig om att säga till honom. Satt där och var smått sur och flyttade sedan plats när några folk gått av.

En annan dag åkte jag och Deltaco buss ihop. Då satt en tjej vi kände framför oss, hennes säte var nedfällt mot Deltaco. Deltaco, som tyckte det var trångt, bad tjejen att fälla upp det. Tjejen var inte riktigt intresserad av att göra det. Hon sa något i stil med att det var därför säterna gick att fälla ner, för att man ska kunnna ha dem nedfällda. Så kan man ju inte resonera. Om man inte har någon person bakom sig kan man ha sitt säte nedfällt, har man någon bakom sig visar man hänsyn och fäller upp det. Piece of cake, huh? Man tycker att det borde vara lätt att fatta.

Om jag kommer till ett säte och sätter mig och det är nedfällt så fäller jag alltid upp det. Jag tycker faktiskt det hör till att man gör så. Man behöver inte ha sätet nedfällt så att det blir jätte trångt för stackaren som sitter bakom. Så jag ber er folk, visa hänsyn och fäll upp era säten.

Tänkte bara påpeka en liten sak. Nedanför skrev jag om läxor. Jag skrev att jag hade massa glosor i läxa och var rädd att få fler nästa gång. Gissa vad som hände? Vi har nu 92 glosor i läxa till nästa onsdag -_- Plus läsa och översätta en text, plus läxor i andra ämnen -_- Ett ord: Helvete....