Hur finner man lyckan?

När man känner att allt är piss. När man känner att leendet på läpparna är falskt. När man vill få förändring men misslyckas på vägen och ger upp. Hur får man motivation? Hur får man styrkan att kämpa?

När man känner att allt man gör blir fel, att man inte duger till någonting. Hur kommer man ur det? Det gäller att vara stark, men hur gör man då om man inte är stark?

Man får kämpa med sig själv. Man får se det positiva. Man får ha sig själv som sin coach. Man behöver ha förtroende för sin coach, men hur blir det om man inte har förtroende för sig själv?

Svårt detta... så svårt...

Vad fan ska det bli utav mig...

Vad fan ska det bli av mig?

En mening som allt för ofta dyker upp i mitt huvud. Jag tycks inte passa till någonting. Jag känner inte för att utveckla mina tankar just nu med risk för att bli deppig. Får väl bara gömma undan orden någonstans i mitt huvud. Men det är som att sopa in smuts under mattan, man kan gömma det där men det försvinner aldrig. Någon gång kommer det komma ifatt mig i vilket fall som helst och det kommer brista...

Både jag och Deltaco älskar Buffy the vampire slayer serien =D På bussen idag gjorde vi av någon anledning en mini cover på en låt som förekommer under ett avsnitt under serien :) Avsnittet heter Once more with feeling, och handlar om att de börjar sjunga som i en musikal. Här är den äkta låten och klippet:

Såhär gjorde vi om, den handlar om bitchar ^^ Inte så välgjord eftersom vi bara dampade lite på bussen men kul hade vi ^^ Here is our text:

Giles: I've got at theory that it's a bitch, a nice little bitch, naah something isn't right there.

Willow: I've got a theory, some bitch is dreaming, and we're all stuck inside her wacky broadway nightmare

...

Xander: It could be bitches! Some evil bitches! Wich is ridiculous cause bitches they were persecuted, Wicca good och love the earth and women power and i'll be over here.

Anya: I got a theory, it could be bitches...

Tara: I've got a...

Anya: Bitches aren't just nice like everybody supposes. They got their bitchy eyes and bitchy little faces. And what's with all the make up, what do they need such good eyelashes for anyway? Bitches! Bitches, it must be Bitches!

Anya (igen): ...or maybe Bitches...

...

Buffy: I've got a theory, it doesn't matter. What can't we face if we're together?..

Folket *säger*: Bitches.

Buffy *säger*: Bitches?! OMG, we're Screwed!

Slut ^^ Okej, de sista två raderna är inte med i originallåten men ändå ^^ Inte den bästa covern men vi hade kul ^^

(Varit liiite dålig uppdatering på denna men ska förhoppningsvis bli lite ändring på detta ;))

Ska du låsa din dörr? Ska du springa för livet? Ska du ropa på hjälp? Ska du stanna och slåss? Det spelar ingen roll vad du gör. Inget av det kommer att hjälpa dig överleva.

Daniel hade legat vaken minst halva natten. Inte på grund utav oväsendet från rummet intill, utan av tankarna på vad som hade hänt. Han kunde fortfarande inte förstå incidenten riktigt. En supersnygg, toppmodells liknande tjej hade klivit in på skolgården och sökt ingen mindre än honom. Han hade blivit förvånad om det hade varit en vanlig tråkig tjej som sökt honom, men nu när hon varit helt motsats till detta blev han ännu mera förvirrad. Han hade funderat på om de kanske träffats tidigare men han var hundra procent säker på att han skulle ha kommit ihåg henne. Hon var ingen sådan person som man glömde över en natt. Ett brak hördes från badrummet och det fick Daniel att hoppa till. Han kollade bort mot sina bröders bäddar och såg att de var tomma. Klockan var kvart över sju. Det var säkert ingenting att bry sig om. Daniel gjorde sig klar för att ligga kvar i några minuter till när dörren smälldes upp. Han snurrade runt på madrassen på mindre än en millisekund. En blöt stråle träffade honom rakt i ansiktet och han skvatt till. Gapskratt hördes ifrån dörröppningen. Han tittade upp och fick se sina båda bröder stå där, den ena med en vattenpistol i handen.

”Jävligt moget” Fnös Daniel fram, men de fortsatte bara att skratta. Han tog sina kläder och knödde sig förbi dem. Ytterliggare några vattenstrålar träffade honom när han passerade dem.

”Skjuts till skolan idag?” Samuel lyckades klämma fram frågan mellan skratten.

”Skit ner er!” Svarade Daniel och hörde hur skratten bara blev högre bakom honom. Eftersom han inte ville gå hela vägen så valde han att ändå godta deras erbjudande och bli skjutsad, men det var motvilligt som han gick med på det. I skolan så kände han att han hade mer blickar på sig än vanligt. Ingen verkade ha glömt gårdagens händelse. I vanliga fall skulle alla ha glömt det för länge sedan men detta hade inte varit någon vanlig tjej. Trots att alla tänkte på vad som hänt så bröts inga vanor. Daniel fick minst lika många krokben framför sig, om inte till och med flera. Hans skåp var nerkladdat med stora, feta bokstäver som han inte ens brydde sig om att läsa. Insidan utav skåpet var fylld med lappar, inte heller dem brydde han sig om att läsa. Troligtvis innehöll de ungefär samma ord som kladdet utanpå. Det hade blivit en vana för honom att få dessa meddelanden. Det ingick när man var skolans mobboffer, de mobbar en på alla sätt de kan komma på. Daniel kollade om någon bänk i den långa korridoren var ledig, men såklart inte. I den långa korridoren fanns nästan alla skolans elever, det var i den som de flesta hade lektion. Fnitter, rop och skratt ekade i korridoren. Ett brak hördes plötsligt, ett brak som fick allting att tystna. Dörren hade flugit upp och ett underligt ljus trängde in genom korridoren. I ljuset kunde man se två siluetter som sakta närmade sig. De smällde igen dörrarna bakom sig och man kunde nu tyda deras ansikten. Daniel trodde inte att det var sant. Det var tjejen från igår och hennes följekille.

Jag vet att alla åsikter ska respekteras och jag försöker verkligen, men det finns en åsikt jag inte kan acceptera: Rasism.

Igår på bussen så satt jag själv. Bussen var som vanligt smockfull så några stackare fick stå upp. Bland dessa folk så fanns två killar som jag vet vilka det är (har bloggat om en utav dessa en gång tidigare), de är rasister. När de stod där så sa den ena "Det är synd att det inte är som förr". Jag förstod med en gång vad han menade och fick mina misstankar bekräftade när de började prata om det. Detta menade de: Det fanns en del mörkhyade på bussen. Förr ansågs ju dessa vara mindre värda :( Om de åkte buss fick de lämna över sina platser till ljushyade. Detta anser jag vara VÄLDIGT fel!

Det är ingenting som säger att man ska vara mindre värd för att man har andra pigment. Det är för i helvete bara en färg!! När dessa killar sa så så hade jag seriöst lust att drämma till dem. Sånt får verkligen ilskan att stiga i mig. Och dessutom sa de det högt så att folk kunde höra. Vad fan får dem att tro att de är bättre än andra?! Vad fan får dem att tro att de kan behandla folk respektlöst!? Helvete vad förbannad jag blir.

Rasism= INTE okej!!!

Jag bara älskar denna texten...

Den mörkhyade personen säger:

När jag föds är jag svart
När jag växer upp är jag svart
När jag är i solen är jag svart
När jag är sjuk är jag svart
När jag har feber är jag svart
När jag dör är jag svart

När du föds är du rosa
När du växer blir du vit
När du är i solen blir du röd
När du är sjuk blir du grön
När du har feber blir du gul
När du dör blir du grå

och du kallar mig färgad

=D

Idag hade jag (som vanligt) som plan att vara duktig och plugga. Geografiprovet stod på plugglistan. Jag läste nägra sidor men sedan orkade jag inte mer, men det behövdes inte heller. Det är lång tid kvar tills provet är men tänkte börja plugga i tid för en gångs skull. Dock är det ju så tråkigt, jag skiter faktiskt i hur alla bergskedjor bildades. Under vilken tidsperiod bildades Alperna? *careface* ;)

Så geografin lockade inte särskilt mycket, något som lockade mycket mer var detta:

Facebook =D Och allt annat som har med datorn att göra ^^     

Nu känner jag mig nästan tvungen att tipsa er om en blogg. Det finns bara en blogg jag följer utöver folk jag känner och det är Lindas sminkblogg =D

Bloggens ägs, som namnet avslöjar, av Linda. Hon jobbar som makeup artist och det är framförallt det hennes blogg handlar om. Jag använder inte så mycket smink, mest macara+eyeliner ibland, men jag finner hennes blogg väldigt intressant och lärorik at läsa. Jag kollar där så gott som varje dag. Hon sminkar SJUKT FINT :D

Bloggen ligger på veckorevyn och här har ni länken till hennes blogg: Lindas sminkblogg. Rekommenderar den väldigt starkt!

Kan lägga till att han gjorde extremt snygga halloween sminkningar och har massa med tips =) Bloggen uppdateras dagligen, ofta flera gånger :) Lindas sminkblogg alltså folket, LÄS DEN ^^

 ;)

Härligt att man har en så jävla mogen klass!! ("hör" sarkasmen i min röst)

Jag tänkte att nu när man börjar gymnasiet så är väl folk lite mer mogna och det är bra för det kommer antagligen leda till att jag mognar mer. Men oj så fel man kan ha. Ibland känns det som jag hamnat i världens omognaste klass -_-

Halva klassen är väl okej. Men ett fått antal folk kan förstöra en hel klass. Tecken på omogenhet i klassen: Stolar har kastats, folk kallar varandra fitta m.m

Väldigt jobbigt. Hade hellre haft en mogen klass för det var vad jag hade väntat mig.

Ärligt talat så var min klass jag hade i högstadiet jävligt mycket mognare. På vissa fronter så saknar jag den gamka klassen. Men man ska ju inte dra alla under ett strå (säger man så??), det finns en del härliga (och mogna) personer i klassen också. Synd bara att de andra måste exictera...

Om nu någon skulle undra: Nej jag är inte nöjd med min klass.

Jag är inte ens hälften så nöjd och lycklig som jag hade önskat. Trivs? Tveksamt...