Y: "Jag har små bröst... blabla..."

Men gud! Nej du har inte små. Och innan du säger något sånt kanske du ska tänka på vem du har bredvid dig. Denna gång hade du nämligen en tjej som knappt har A-kupa bredvid -_- Så kom inte här och säg att du har små, okej?!

...och folk undrar varför jag är missnöjd med mig själv (hon säger att hon har små så står jag där med typ hälften av hennes storlek...)... okej, det gör dem inte för de flesta vet nog inte det, menmen...

Snygg paint bild, jag vet ;)  

När det har hänt saker som t.ex att jag fått sommarbobb, jag har tagit körkort m.m så är inte jag den sortens person som ringer och säger det till alla. Eller ens säger det till vissa. Om jag jämför med min mamma: Så fort någonting händer så ringer hon och berättar det för sin mamma eller andra som kan tänkas vilja veta det.

Jag ringer inte direkt till min pappa (skillda fördäldrar) eller farmor/farfar och talar om när saker har hänt. Inte heller när jag pratar med personer gör jag det, min mentor hade jag tydligen inte talat om för att jag ska/har fått ett syskon, eller har flyttat. Så när denna information nådde henne blev hon väldigt chockad.

Jag tror att det är en nackdel att jag inte gör detta, men jag gillar tydligen inte att berätta saker för folk. Och jag tänker oftast inte ens på att göra det. När jag inte berättar saker kan vissa bli ledsna och ta illa upp, tro att jag inte bryr mig om dem typ. Farmor hade jag inte talat om för att jag fått sommarjobb så när mamma pratade med henne om detta blev hon väldigt chockad... hoppas itne hon tog illa upp. Tydligen förväntar sig folk att man ska berätta saker...ganska förståeligt...

Men vissa saker ligger bara inte i min natur, de kommer inte av sig själva. Jag tänker alldeles för lite och är lite udda när det gäller vissa saker. Vissa saker som många tar förgivet att man ska göra tänker jag inte ens på. Blir trött på mig själv när det gäller såna saker...

Ofta på lektioner kan de hända att läraren pratar och jag kommer in på helt orelivanta tankar. Då stänger jag ute de läraren säger totalt och stänger in mig i min egen lilla bubbla. Sen kanske jag hör mitt namn eller ordet "läxa" eller något annat som får mig att vakna till. Men då vet jag ju inte alls vad saken gäller och blir helt förvirrad och lost. Oftast kan Deltaco tala om vad jag har missat ^^ Men detta händer inte bara i skolan utan kan hända hemma också.

När det gäller ovanstående är jag väldigt bra, för bra, på att stänga ute saker. Men när jag väl vill stänga ute brukar det inte gå lika bra och jag kan störa mig på småsaker. När man ska läsa och follk pratar/gapar brukar det inte funka så bra, inte i början iallafall, till slut kanske jag lyckas. När vi ska jobba i skolan och folk pratar brukar det inte heller funka så bra. Stör mig ibland på helt knäppa saker som får mig att totalt tappa koncentrationen. Som t.ex. när läraren har genomgång på tavlan och någon sitter och jobbar eller pillar med något annat. Sånt kan få mig att bli blank ibland och inte alls kunna koncentrera mig. Helt sjukt tycker jag. Kan ju inte direkt be folk att lägga av heller så det är lite jobbigt.

Jag suger också på att göra två saker samtidigt. Som att lyssna på läraren och pilla med något annat eller tänka på något annat samtidigt. Om jag försöker med detta brukar det sluta med att läraren blir totalt utesluten, som i det första jag skrev.

Önskar att jag kunde kontrollera min koncentrationsförmåga bättre ^^

Vi har träffat på ett litet dilemma. Inget stort världsproblem direkt (verkligen inte) men skapar oss ändå en del problem. Jag och Deltaco och ganska tajta. Vi umgås med tre andra tjejer i klassen. Är man bra på matte räknar man snabbt ut att vi är fem stycken.

Jag och Deltaco jobbar ofta ihop på grupparbeten. De övriga tre varierar det lite på. En jobbar oftast själv, de andra två försöker jobba ihop men hitills har det inte funkar någon gång tror jag. Nu ska vi göra ett grupparbete i svenskan och en utav de tjejerna som inte kan jobba ihop hade tydligen pratat med läraren. Sagt att hon inte ville vara själv men inte kunde jobba med den där tjejern och så. Så våran lärare löste det så här: Alla vi fem ska jobba ihop... Bra lösning? Eller inte?

Jag och Deltaco hade redan bestämt vad vi hade tänkt jobba med, men vi kan kanske göra det också? Ingen utav oss fyra (endast hon som pratade med läraren) tror jag är helt nöjd över beslutet. Jag? Jag är osäker på vad jag tycker. Jag tycker såklart inte hon ska behöva jobba ensam om hon inte vill det, och kompisar ska ju ställa upp för varandra. Men jag tror dock inte detta kommer funka. Om alla vi fem ska vara i en grupp kommer det bli för många olika åsikter och skit, det lär säkert sluta med att vi bråkar (ovänner?) och det vill man inte ska hända. Speciellt inte nu den sista tiden vi har kvar av nian... sista tiden ihop.

Får väl helt enkelt se hur det blir med detta. Vi har svenska imorgon och då måste alla betsämt sig om de vill jobba ihop eller inte. Jag lär nog gå med på det tror jag...

Jag skrev nyss ett inlägg om en kille som hade gått bort... Detta är en väldigt hemsk sak...

Eftersom det är en så allvarlig och hemsk sak så förstår jag inte hur vissa kan göra narr utav det. I busskön pratade vi om det som hade hänt, vi var lite nedstämda när vi pratade. Så var det en tjej som alltid är flummig, skämtsam och ibland överdriven. Hon sa ungefär "Haha tänk om en buss kommer efter också och kör över och det guppar, busschaffören typ 'öhh va faan?', så går han ut och kollar och får se honom ligga där hehe xD" -_- Detta gapflabbade hon ut och en annan tjej skrattade med henne. Vi andra bara glodde på henne. Visa lite respekt för helvete folk! Sånt här skämtar man inte om! Eller skrattar åt!

På en lektion så pratade en lärare om detta som hänt. Då satt några och orespektlöst och "fnittrade" (två killar) typ. En tjej berättade att hon hade sagt till dem och då hade de sagt "Vadå, får vi inte ha kul bara för att han är död?" -_- Det är väl klart som fan att man ändå får ha kul men när man pratar om något så allvarligt tycker jag inte man ska fjanta. De kan ha kul senare åt andra saker, man får faktiskt visa lite respekt!!

Det stör mig så att alltid när det hänt något allvarligt så finns det några i skolan som skämtar om det. Jag tycker att vissa verkligen behöver växa upp när det gäller detta -_-

Så tillbaka i skolan nu då. Idag fick vi se på en musikal som några gymnasie elever framförde. Den var ganska kort och de hade fått klippa ihop den lite grann, den var väl ungefär på en halvtimme tror jag.

Själva "storyn" var ganska tråkigt tycker jag. Grunden kanske var bra men den kändes lite tråkig, men detta kan också bero på att de behövt klippa ihop den. De spelade ganska bra, och sjöng och dansade bra. Jag hade iallafall inte kunnat göra det så bra som de gjorde ;) Så jag tycker att den var helt okej =)

Men sen blev jag lite sur. För det var en del som tyckte att den "sög". Jag fick känslan av att de inte ens hade gett den en chans. Det kändes nästan som om de hade bestämt sig redan innan för att tycka att den suger. Det är lite dåligt av dem tycker jag. De verkade inte direkt tänka på hur mycket jobb som "skådespelarna" säkert hade lagt ner. De bara bestämde att den sög direkt, utan att tänka efter eller ens ge den en chans.

Själva ordet "suger" tycker jag också är lite taskigt att använda. Visst, den var inte så jätte bra men det betyder inte att den suger. Jag vet inte om det stämmer men jag tycker iallafall att de känns som om de hade dömt musikalen redan innan de kom in i salen, det kändes som om de gick in med inställningen att den skulle suga. Ganska respektlöst tycker jag!

Morr

 I son:n så skulle vi nu börja med ett grupparbete. Det skulle handla om 50-talet och resten utav "talen" framtills nu. Man fick ett år tionde per grupp. Detta blir nog ett av de sista grupparbeterna vi gör där, då tycker jag att vi kunde få bestämma grupper själv. Men nejdå, klart vi inte får detta. Lärarna litar inte på att vi kan välja bra grupper, och det stämmer nog på vissa. Så såklart blev det lottning -_-

Det finns nästan inget värre sätt att välja grupper på. Det blir aldrig som man vill och man kommer alltid med folk man ogillar, iallafall jag. Detta är väl inget bra? Om gruppen inte funkar bra så blir det ju inget bra arbete... Jag lyckas alltid komma med de två personerna jag ogillar mest i klassen. Och denna gången var inget undantag... Jag kom med en tjej som jag anser skryter väldigt mycket. Jag tycker inte om henne men kommer såklart alltid i samma grupp som henne. Men denna gången lyckades hon byta grupp så jag slapp henne =D Istället kom jag med en annan tjej som jag inte alls kan jobba med -_-

Den tjejen jag kom med nu bara bossar och kör över mig... Inget kul arbete då. Jag tror inte denna tjejen gillar mig, det känns iallafall inte så. Det kan ha med att göra att hon och Deltaco var bästisar förr och hon kanske tycker att jag har snott henne.

Jag tycker lottning är ett väldigt dåligt sätt. Lärarna tycker att vi ska kunna arbeta med olika personer. Men är det inte bättre att man är i en grupp där man trivs och kan göra ett bra arbete? Istället för att man känner sig missanpassad och nertryckt i gruppen man kommer i och inte blir nöjd med arbetet. Jag tycker iallafall det hade varit bättre, men tydligen inte lärarna. Och de som säger att man ska känna sig glad och trygg i skolan, hur ska de gå när de sätter en i situationer man inte trivs i?

Nej! Lottning är verkligen inte min grej. Men jag fick åtminstone jobba med 80-talet som jag önskade, får försöka tänka positivt... Men det är inte så lätt.

Okej, seriöst! Vem fan uppfann finnar egentligen! Den som gjorde det måste hata ungdomar (vuxna med kanske)! Det var en väldigt dålig uppfinning! Och den personen är inte särskilt rättvis heller för den lät några slippa finnar, lät några få lite grann och lät några bli bombaderade utav dem!

Om det nu är så att gud skapade människan så var det ju han som skapade finnarna. Det bevisar bara en sak: Gud är ond!! Det är därför jag hejjar på djävulen istället ^^ ;)

Finnar är verklligen helt onödiga. De har ingen bra funktion utan är bara allmänt fula, störande och gör ont ibland! Och de har en tendens att dyka upp när man minst vill ha dem, som när man ska ta skolkort, eller när man ska träffa en person man gillar. Jag har lyckligtvis inte mitt ansikte helt begravt utav dem men jag har ett gäng ändå. Jag brukar istället få riktigt stora ibland, hatar det.

Jag blev så sur på en person i skolan en gång, hon sa nått i stil med "Hade jag haft finnar så hade jag smörjt mig och blivit av med dem" -_- Hon fick det att låta så jävla enkelt. Hon tror inte att många utav dem som har finnar faktiskt smörjer sig då eller? Men det är inte så himla lätt att bli av med dem när de bara dyker upp nya hela tiden.

En sak som är lite störande är att det är många "poppis-snyggingar" som har ett fin fritt ansikte (det är andra också såklart). Så när man får syn på finnar på någon populär så blir jag alltid lite glad ;) Elakt kanske, men det visar att ingen ser perfekt ut =)

En annan sak som stör mig är reklam för finnborttagningsmedel... Personerna som är med i reklamen får typ EN finna och det är värsta panik och katastrof -_- De är lite diskriminerande mot de som har fullt med finnar tycker jag. (Det är samma med bantningsreklamer och sånt, oftast smala personer där) SUCK!  Kom igen världen, öppna upp era ögon för allt vanligt folk som inte ser ut som fotomodeller!!