HJÄLP!!!

Nu får ni gärna hjälpa mig!! Jag har i läxa att skriva en dikt till imorgon, bara ett problem: jag kan INTE skriva en dikt :S

Vi fick ett tema: vi ska skriva en dikt om kärlek :S

Jag tänkte först fan men typ två sekunder senare kom jag på att det kan ju vara olycklig kärlek =D

Ni får hjälpa mig bedöma min dikt. Jag har skrivit lite olika men inte riktigt nöjd med någon, jag TROR denna var bäst... Hjälp mig, duger den? ska jag ändra nått? vad ska jag ändra? ska jag ta någon annan? som sagt: HJÄLP!

Ge respons pleeeeease! Helst ikväll för den ska ju in imorrn, men iallafall, här kommer den:

Kärlek

Jag ser vinden leka i ditt hår

Lycka

Jag hör dig skratta ditt gulliga skratt

Glädje

Jag ser dig blinka med dina tindrande ögon

Ömhet

Jag känner din oemotståndliga doft

Men allt är förändrat

Vinden kan inte längre leka i ditt hår

Ensamhet

Du kan inte längre skratta ditt gulliga skratt

Smärta

Du kan varken tindra eller blinka med ögonen längre

Tomhet

Du doftar inte oemotståndligt längre

Död

Du är död

Det enda som finns kvar av dig är bilden i mitt huvud

_________________________________________

Nå??? vad tyckte ni? Ärliga svar (om jag ens får några)

Tack på förhand

Imorgon ska min svenska uppgift in. Tänkte ta att lägga upp den här så ni kan få läsa om ni vill. Det är en filmrecension om filmen American History X. Tycker verligen det är en bra film och rekomenderar den starkt. OM du hittar fel eller tycker att jag ska ändra något (eller har övriga kommentarer) så skriv det gärna =) Här kommer den:

Filmrecension American history X                       

Handling

Det är en stark film som handlar om rasism i dagens samhälle. Den handlar om en kille som heter Derek. Hans pappa var brandman och blev skjuten utav en mörkhyad kille. Sedan dess har Dereks hat mot svarta växt enormt. Han blir mannen i huset men sköter inte det jobbet särskilt bra. Istället går det utför för honom och han drar med sig sin familj ner i det. Han ser de mörkhyade som ohyra och med hjälp av en man vid namn Cameron blir han medlem i en nazistisk rörelse där han intar en hög position. Derek blir en förebild för sin yngre bror Danny. När Dereks hat mot svarta stiger så tar brodern efter det, precis som allt annat. En dag går det fel för Derek och han dödar två mörkhyade mitt framför broderns ögon. Polisen är snabbt på plats och Derek döms till tre års fängelse. I fängelset är det ombytta roller och där finns nästan bara svarta. Han ansluter sig till de få vita nazisterna som finns men inser efter ett tag att de inte är äkta. Under sin tid i fängelset får Derek en ny syn på livet. Han inser att sättet han har behandlat mörkhyade på inte har varit rättvist och bestämmer sig för att ställa allt till rätta när han kommer ut. När han väl är ute så har saker och ting förändrats och det blir inte som han hade tänkt sig. Hans lillebror Danny har gått i hans fotspår och anslutit till naziströrelsen. Derek måste därför inte bara få bort sig själv ifrån nazismen utan också Danny.

Tema

Temat på filmen är hat. Det är hat, hat och åter hat. Det finns alltså väldigt mycket hat med i den. Det är hat mellan de vita och svarta människorna. Man kan se det i karaktärernas ansikten, höra det på deras röster och se det på sättet de beter sig på. Bakom allt hat så finns det samtidigt kärlek inom familjen. Man kan se hur huvudkaraktären älskar sin familj och vill skydda den men misslyckas. Istället täcks den gnutta kärleken bakom allt hatet.

Genre och titel

På själva fodralet till filmen så nämns ingen genre men jag skulle säga att filmen är drama och kanske thriller. Om man bara hör namnet på filmen och försöker analysera det så tror jag att man tänker att det har något med Amerikas historia att göra. När någonting heter ”X” brukar det ofta vara något förbjudet, hemligt eller som inte bör nämnas. Om man tolkar titeln på det sättet så tycker jag att man har uppfattat det helt rätt. För jag tycker att det är precis vad filmen handlar om.

Karaktärer

Det finns två huvudkaraktärer i filmen. Först och främst är det Derek Vinyard men det är också hans lillebror Daniel ”Danny” Vinyard. Danny vill vara som sin bror och ser en fadersgestalt i honom. Efter att Derek har kommit ut från fängelset så har han förändrats och är inte längre den Derek som Danny är van vid, vilket gör honom förvirrad. Innan Derek åkte in i fängelset så var han tuff, hade snaggat hår, lugn och var enligt Danny häftig. Efter att han kommit ur fängelset har han förändrats och mognat. Han vill ställa allt till rätta och hans förändring gör lillebrodern besviken. Derek är i tjugo till trettioårsåldern och spelas utav Edward Norton. Danny har förändrats tvärtemot sin storebror. Han har snaggat sig, tatuerat sig och blivit som brodern var innan tiden i fängelset. Danny går fortfarande i skolan och spelas utav Edward Furlong. Några andra viktiga karaktärer i filmen är: Deras mamma Doris Vinyard. Efter hennes makes död så har hon börjat röka enormt och hostar i mängder. Hon vill vara en bra mamma och trots den hemska son Derek har varit så älskar hon honom innerst inne ändå. Bob Sweeney är en annan viktigt person i filmen. Han är skolans mörkhyade rektor och tycker bra om både Derek och Danny och vill hjälpa dem. Han tar åt sig uppdraget som Dannys historia lärare och ger honom i uppdrag att skriva en uppsats om sin storebror. Han kallar uppgiften för American history X, därav filmens titel.

Miljö

Filmen tar plats mestadels i Venice Beach i Los Angeles, Kalifornien. Det är där huvudkaraktärerna bor sedan en lång tid tillbaka. Danny berättar att det var en trevlig plats att växa upp på men att det senare bildades mera gäng. En del scener i filmen utspelar sig också i fängelset då man får följa Dereks tid där. Det händer en del saker i fängelset som inte är så snälla, utan att vakterna bryr sig. Vakterna uppför sig till och med dåligt mot fångarna utan att någon verkar bry sig. Fängelset som Derek hamnat i är alltså inget trevligt ställe att vara på. 

Tid

Filmen utspelar sig runt våran tid. Den kom ut år 1998 och det är ungefär under den tiden den utspelar sig också. Det är en hel del tillbakablickar med i filmen. Halva filmen består utav tillbakablickar, om inte mer till och med. Trots de ständiga tillbakablickarna så hänger man med på vad som händer hela tiden. Man blandar heller inte ihop vad som är nutid och dåtid utan det märks. De flesta tillbakablickarna är det Danny som berättar. Han berättar hur det var innan hans bror åkte i fängelset och hur det hela började. Dereks fängelsetid berättar han dock inte eftersom han inte var med utan det är Derek som berättar det för honom istället.

Språk

Språket i filmen är väldigt fult. De svär och säger könsord till varandra hela tiden. Det är lite skillnad på hur personen säger någonting beroende på vad för färg de har. De mörkhyade pratar på sitt sätt medan de vita pratar på ett annat. Eftersom dessa språk ändå används ganska mycket i nuläget så förstår man vad de säger. Det finns en del hat bakom vissa saker de säger, speciellt när det gäller olika hudfärger.

Filmteknik

Filmen börjar direkt med att det händer saker och senare i filmen får man reda på mer och mer om bakgrunden och sådant. När någonting var på väg att hända i filmen kunde man höra hur musiken började spelas fortare så att spänningen ökade och man blev mer upphetsad. De använde sig väldigt ofta utav bakgrundsmusik i filmen så om man lyssnade noga kunde man nästan analysera sig fram till vad som skulle hända. När någonting var ledsamt eller hemskt i filmen så visade de det ganska ofta i ”slow-motion” lade jag märke till. När Derek grips för att ha mördat så tar de till så många effekter de kan få med, ledsam musik, slow-motion och närbild på honom. Filmen har ett väldigt sorgligt slut och också då använder de sig utav olika knep för att fängsla en.

Sammanfattning

Jag tycker det är väldigt hemskt att det en man gjorde för så länge sedan håller i sig än idag. Med det så menar jag att Adolf Hitler lyckades få så många att se judar som ohyra som måste utrotas. Det är verkligen hemskt att något sådant håller i sig än idag, men det är inte bara judar utan andra sorters människor också. Mörkhyade hade det ännu svårare att bli accepterade förr och det går framåt i processen att ändra detta men det är synd att rasism ändå fortfarande pågår. Jag tror at filmens budskap är att alla ska vara lika värda och som Danny säger i slutet av filmen, att livet är för kort för att man ska gå runt och vara förbannad hela tiden. Filmen skapar verkligen tankar i ens huvud, mina tankar är att det är hemskt, fel och sorgligt.

Melinda Stewart

Svärdet gick rakt igenom bröstet och klöv hans hjärta itu. Hans livlösa kropp föll död ner på marken. Melinda sprang fram och kastade sig på marken och kysste honom förtvivlat fast hon visste att hoppet redan var ute. Tårarna brände på hennes kinder och hon skrek hans namn i förtvivlan. ”Henrik, Henrik!”  Hennes far stod bakom henne och han höll fortfarande det blodiga svärdet i handen. Han tog tag runt hennes arm och försökte dra henne med sig men hon spjärnade emot för hårt och han tappade greppet.

”Han var inte värd dig. En simpel bondpojke, vad hade han att erbjuda förutom elände? Efter att du gift dig med George Stagg, hertigen så kommer allt att bli bra. Jag gjorde det här för ditt eget bästa, såg du inte vad den bonden gjorde med dig?!” Hans röst var så barsk att han lätt hade kunnat få vem som helst att rygga tillbaka men hans dotter hade nästan blivit både blind, döv och galen på grund av kärleken.

”Vad han gjorde med mig? Han gjorde mig lycklig!” Hon for upp så hastigt att hennes far inte ens hann blinka och gav honom en örfil rakt i ansiktet. Hon hade aldrig stirrat på honom med de ögonen förut, som om han var självaste djävulen. Han strök sig bara lite löst över sin röda kind och sade sedan helt oberört till sin dotter att ta ett snabbt farväl innan de skulle bege sig till hennes bröllop. Melinda vände honom ryggen och tårarna fortsatte att strömma nerför hennes rosiga kinder. Vinden andades svalt mot henne och hon gick sakta ner på knä vid den döde och smekte hans kind. Det var som om hela världen stod stilla och väntade på att hon skulle ta farväl så att änglarna kunde få flyga iväg med honom ostört. Hon tänkte tillbaka på dagen då de hade träffats och deras blickar för första gången hade mötts. Hennes hjärta hade aldrig slagit så fort tidigare och hon hade knappt kunnat få luft. Trots det så hade hon aldrig tidigare känt sig så varm och lycklig. Hon tänkte på hur hon hade fått smita ut för att få träffa honom eftersom hon visste att hennes far inte skulle tycka att han dög åt henne. Hon kunde inte förstå varför hon inte kunde få tillhöra Henrik när det var han som hade stulit hennes hjärta. Bara för att hon var av ädel börd så kunde hon inte få älska den hon ville, hon kunde bara inte förstå det. Hon tänkte tillbaka på när han för första gången hade kysst henne och hur passionerat det hade varit. Hon kunde inte hjälpa att hon började le när hon tänkte på tiden som hade varit trots att han nu låg död framför henne. Hennes leende försvann abrupt när hon tänkte tillbaka på dagen hennes far hade fått reda på hennes affär. Hon skulle precis smita in efter ytterligare en kväll med Henrik då hon hörde sin far prata med hennes jungfru som berättade att hon hade sett vad som föregick mellan henne och Henrik. Hennes far hade hört Melinda när hon hade försökt smita ut igen och förhört henne. Väluppfostrad som hon var så kunde hon inte annat än säga att det var sant. Den dagen detta hade skett hade varit tidigare idag… Melinda kände hur hon blev mer och mer förkrossad ju mer hon tänkte på det. Hon flög återigen upp men denna gång var det inte hennes far hon var ute efter utan svärdet i hans hand. Samma svärd som hade tagit hennes älskade ifrån henne och lämnat henne ensam kvar. Varför skulle inte samma svärd då få föra dem samman igen? Hon stäckte sig efter det men samtidigt drog hennes far undan det och spetsen slickade hennes vänstra handflata. Hon drog snabbt åt sig sin blödande hand och blodet droppade och färgade hennes klänning röd. Det var ett djupt sår och hon smekte försiktigt med fingrarna över såret, som också de färgades röda av blodet. Hon strök med sina blodiga fingrar där hennes hjärta tidigare hade bultat men som nu var kallt som is. Åter lutade hon sig över den dödes kropp och drog försiktigt med fingrarna också där hans hjärta hade slagit innan döden hade fått grepp om honom. Hennes försök att vara tillsammans med honom för alltid hade misslyckats och hon lade sig förtvivlat över hans bröst. Hon hade bestämt sig, hon skulle försöka igen, redan inatt. Hon hörde sin fars röst men den kändes plötsligt så främmande och den försvann bara längre och längre bort.  Till sist blev allting suddigt och började snurra som i en karusell. Det gick fortare och fortare och det tycktes som det inte gick att komma av men tillslut stannade den i mörker. Bara mörker.

Melinda öppnade sakta sina ögon. Allting var suddigt igen och hon hörde främmande rösters mumlande. Hon fick sig en klarare syn och upptäckte att hon var omringad av några unga hovdamer som viskade till varandra och några tjänsteflickor som småpysslade i bakgrunden. Hon satt på en gammal taburett lutad mot väggen i en kammare som hon aldrig förr hade varit i. En kammarjungfru kom fram till henne och hjälpte henne upp på benen. Hon ledde henne till en spegel och Melinda fick se att hon inte hade på sig samma kläder som hon tidigare hade haft. Hon var påklädd en vacker och praktfull klänning och hennes hår var vackert uppsatt. Först då insåg hon vad det hela gällde. Det var dags. Hennes far knackade på dörren och kom för att eskortera henne. När de stod utanför kyrkdörrarna bultade hennes hjärta så hårt att hon trodde att det kunde höras in till hela folkmassan. Det hade endast gått några timmar sedan hennes älskade Henrik hade blivit ihjälhuggen av hennes egen far och nu stod hon utanför sitt eget bröllop för att bli bortgift med en man hon aldrig hade träffat. Det enda hon visste var att hans namn var George och att han var någon hertig eller liknande, hon hade inte lyssnat så noga när hennes far hade lagt fram förslaget eftersom hennes hjärta redan tillhörde någon annan. Någon annan som hon aldrig hade hunnit säga de tre kraftigaste och viktigaste orden till även om han säkert hade vetat om det. Hon hade hört orden från hans läppar och blivit överlycklig varje gång men hon hade aldrig tänk på att säga detsamma till honom. Det misstaget ångrade hon nu innerligt eftersom hon kanske aldrig skulle få chansen att säga dem till någon annan. Hon ville inte heller säga dem till någon förutom honom men nu var det för sent. Hon ville springa men hennes ben lydde henne inte utan gick istället in genom kyrkporten mot hennes egen vilja.

~~Detta var en grej jag skrev för ett tag sen, det var en skoluppgift. Stavfel finns säkert xD Det var ett tag sen jag själv läste den oxå. Lägger mest in sånt som jag skrivit för ett tag sedan, har en del i lager ;) ~~

Här kommer en grej jag skrev för ett tag sedan. Lite pervers kanske ^^

Som vanligt får ni inte kopiera mina grejer utan tillåtelse. Det gäller både bilder och texter som jag lägger in. Jag vet att jag inte är direkt världsbäst på att skriva men skit samma, kul är det iallafall ^^

Försvarslös

Du känner hur hans hand smeker uppför ditt lår. Den är varm och det bultar i hela din kropp. Du vill skrika på hjälp men du vet att ingen kan höra dig. Det är bara du och han där. Han trycker ner dig med hela sin kroppsvikt så att du inte kan springa därifrån. Du vet inte vart du skulle ha tagit vägen. Ni är i en stuga ute i skogen mitt ute i ingenstans. Du känner hur ditt hjärta bultar innanför ditt bröst medan hans hand drar sig högre och högre upp. Den gamla sängen knarrar under er och du får känslan av att den skall braka i vilken sekund som helst. Ditt huvud snurrar och det känns som om det skall sprängas. Du kämpar förtvivlat för att få bort honom men han fortsätter ostört. Han har knäppt upp sina byxor utan att du hann märka någonting. Hans hand har nu passerat ditt lår och du känner hur din kjol lyfter. Innan du vet ordet av så ligger den på golvet bredvid er. Du är helt nertryckt i den unkna madrassen och han börjar gunga uppe på dig. Du ger ifrån dig några stönanden och ser ett flin på hans läppar. Hans kropp gungar fortare och fortare på dig. Det blir tyngre och tyngre. Du försöker skrika men inga ord kommer ut, det enda som hörs är ytterligare stönande. Du känner hur någonting rör sig inuti dig. ”Den” åker ut och kommer in igen, in och ut, in och ut… Du känner smärta men det är en njutnings smärta. Du vill inte njuta, det känns fel men på något sätt känns det som om allt omkring er slutar existera och alla problem försvinner. Just som det börjar kännas skönt och du börjat njuta av det känner du hur hans läppar nafsar i din hals. Först känner du njutning i det också men sedan nafsar han hårdare och det gör ondare. All njutning försvinner. Hans tunga slickar uppför din hals och du blir äcklad. Återigen nafsar hans läppar tag i din hals som en blodigel. Hans ena hand håller ett stadigt grepp i ditt hår och det sliter i hårbotten. Den andra handen har han fri och det utnyttjar han. Han behöver den inte för att hålla nere dig för det jobbet sköter hans vikt. Han för den fria handen längs hela din kropp. När han kommer till midjan saktar han ner och fortsätter bara en bit till. Hans hand hittar ditt bröst. Den greppar tag i det och börjar känna. Först masserar han det bara men sedan börjar han klämma mer och mer. Smärtan är outhärdlig och du ger ifrån dig ett gällt skrik. Det får honom bara mer upphetsad. Han gungar fortare och kraftigare så att din tunna figur bli alldeles tillplattad under honom. Han kör in ”den” hårdare och djupare, det känns som om du håller på att spricka och du stönar gång på gång. Hans läppar nafsare ännu mera intensivt än tidigare och ditt hjärta klappar fortare. Hans hand stramar om ditt hår och drar i det medan han gungar och det känns som om det skall slitas av. Hans andra hand har ett stadigt grepp om ditt bröst och klämmer så att du får svårt att andas och din puls är på max. Du är fast i hans grepp. Du känner dig försvarslös, det finns inget du kan göra för att rädda dig. 

Nu ska jag nog gå och lägga mig så detta blir mitt godnatt inlägg.

Tänkte ta och ladda upp en bild som jag har tagit och redigerat. Tycker den är lite små läskig ^^

På bilden ser ni min katt då =) Om ni av någon anledning skulle få för er att kopiera bilden eller nått så är det strängt förbjudet! Det är min bild, som jag "äger" (eller vad man nu säger) och jag vill inte att folk tar mina bilder hur som helst. Men kolla/komentera gärna =D

Fotograf: Jag, SoMessedUp

Motiv: Min katt (tiger?)

På tal om bilder, ni har väl inte missat att kolla in hos Deltaco?? Hon tar nämligen en del bra bilder =)

Här kommer den avslutande delen på denna novellen i två delar, den första delan lades upp 29 september, rekomenderar att ni läser den först om ni inte har gjort de ^^

Hon fläkte upp dörren men självklart var det redan någon därinne. En ung och mager tjej satt lutad över toalettstolen och hostade upp en gulaktig syra. Hanna satte istället fart mot handfatet och spottade ut den äckliga alkoholen. Det hjälpte inte, smaken satt fortfarande kvar i munnen. Satt kvar och plågade hennes stackars små smaklökar. Hon sköljde desperat munnen med vatten och det hjälpte lite grann men hon kunde fortfarande känna den brännande smaken efter alkoholen. Det var första och sista gången hon skulle försöka bli full. Hon kunde inte förstå hur de andra kunde halsa i sig minst tio stycken burkar när hon endast fått ner några enstaka klunkar som hon sedan hostat upp. Hon lämnade tjejen i badrummet och begav sig till vardagsrummet. Det var fullt utav folk därinne. De flesta hade däckat på soffan och på golvet. Två par låg och hånglade, ett par på golvet och ett par på bordet. Två stycken personer försökte sjunga karaoke men både två hade problem att hålla balansen, troligtvis tyckte de att golvet gungade under deras fötter. En utav de sjungande personerna, om man ens kan kalla det för sång, var tjejen som bodde i huset. Hanna kom fram till att det inte var någon idé att försöka prata med henne.

Hon gick några varv i huset och hade nu varit där i ungefär en timme. Under den timman hade hon inte gjort någonting vettigt. Hon hade gått runt, försökt få kontakt med folk och… Tja, det var nog i stort sett allt hon hade gjort. Hon kände att hon inte passade in på festen och bestämde sig för att gå ut och ta en nypa luft. Det var dött som i graven utomhus. Alla andra hade gått in och hon var ensam. Hon hörde sig själv andas, tunga djupa andetag. Det var småkyligt ute och emellanåt kom det en kall vind och fläktade henne i ansiktet. Hon stod där ute en bra stund och funderade. Funderade på allt möjligt, miljöförstöringen, meningen med livet, vad som väntar efter döden och mycket annat. Hon lyssnade till sitt hjärtas slag. Det slog högt och långsamt, väldigt långsamt. Det hade blivit ännu kyligare och hon bestämde sig för att gå hem, hon hade ändå ingenting att göra där. Hon kunde åtminstone säga imorgon att hon hade varit på festen. Hon hade två vägar hon kunde ta. Hon kunde antingen gå längst med vägkanten men den vägen var mer än dubbelt så lång som den andra, eller så kunde hon ta vägen genom skogen. Hon hatade det sista alternativet och hon kände hur hårstråna på hennes kropp reste sig bara hon tänkte på vad som kunde finnas där. Hon övervägde sitt beslut… Det fick bli den snabba och korta vägen, vägen genom skogen.

Hon började i raskt takt gå mot den mörka skogen. Det var som om den hade väntat på henne. Väntat på att hon skulle komma tillbaka till den och bli kvar där för alltid. Hennes andetag blev intensivare och hennes hjärta började klappa innanför hennes bröst. Skogen hade sitt grepp om henne och hon började springa. Hon visste inte vad hon sprang ifrån eller om det ens var någonting som hon sprang ifrån, hon visste bara att hon inte fick stanna. Efter en andfådd språngmarsch gjorde hon det i alla fall. Hon struntade i den lilla rösten i sitt huvud som sa åt henne att fortsätta. Hon stannade. Hon hörde någonting bakom sig. Hon intalade sig själv att det inte var någon där, att hon kunde vända sig om utan att se något precis som förut. Hon vände sig om och blickade bakåt men till sin förskräckelse upptäckte hon att denna gång var hon inte ensam… Hon var verkligen förföljd.    

Nästa dag kunde de läsa på tidningens förstasida om en hemsk upptäckt. Artikeln löd: ”Flicka mördad i skogens slut.”

Jahopp då tänkte ja börja lägga ut lite grejer som ja har skrivit, ni får inte kopiera nånting för då blir ja sur (om ni inte frågar o ja säger ja) men de vill ni nog inte ändå. Ida lägger ja ut denna, den kommer i två delar eftersom de blir så mkt text att läsa på en gång annars. del två kommer ja troligtvis lägga ut imorrn =) ge gärna respons om ni har lust o orkar ^^ ja tål kritik o me hjälp av de kan ja utveckla mitt skrivande

Förföljd

Hanna vände sig igen, fortfarande ingen där. Hon snabbade på sina steg och hennes andetag ekade i den tysta skogen. Det enda som hördes var hon själv, allt annat var tyst. Det var tystnaden som skrämde henne. Hon ökade farten. Nu hände det igen, hon tyckte sig höra steg bakom sig. Skulle hon våga vända sig om för att kolla efter? Hjärtat satt högt upp i halsen när hon sakta vände på huvudet. Tomt. Inget annat än mörker förföljde henne. Hade hon verkligen inbillat sig? Spelade hennes fantasi henne ett spratt? Var det något som rörde sig i mörkret bakom henne? Tankarna flög genom huvudet på henne. Hon nästan småsprang nu. Hon både önskade att hon var ensam men samtidigt inte. Hon ville inte vara ensam… Ensam i mörkret. Det var en hemsk tanke. Tänk om hon skulle gå vilse, vad skulle hon göra då? Hon stirrade med blicken ner i stigen när hon skyndade sig fram bland alla träd som sträckte ut armarna efter henne. Det var första gången hon gick genom skogen. Hon visste att om hon bara gick raka vägen längs stigen så skulle hon snart vara framme. Det är märkligt hur läskig en skog kan vara mitt i natten. Det var som om skogen hade ögon som iakttog varje steg hon tog. Som om den andades. Den bara väntade på att få lägga vantarna på en oskyldig liten flicka som skulle passera. Fånga henne i evigt mörker.

Hanna ångrade att hon var på denna plats i denna stund. Hon ville inget hellre än hem. Hon var på väg till en fest hos en kompis. Troligtvis hade de börjat supa och förlorat sig själva i alkoholen vid det här laget. Hon ville inte dit, ville inte fortsätta. Det enda hon ville var att vända hem. Krypa ner i sina föräldrars säng, så som man kunde göra när man var liten. Så fort någonting kändes jobbigt eller hemskt kunde ens föräldrar ta hand om en. Så var det inte nu. Hon var helt ensam… Eller var hon verkligen det? Hon ville att hennes mamma skulle stiga fram ur skogens mörker. Skulle ta hennes hand och jaga bort allt det onda. Hon tyckte att hon såg någonting bakom ett träd i ögonvrån men hon tordes inte titta. Hon hoppades att hon hade sett fel. Hoppades att hon snart skulle vara framme. Hon borde snart vara framme… Hon var framme.

Hon sken upp när hon såg att träden skingrade sig och släppte ut henne. Hon såg huset och några personer som låg i gräset utanför det. Hon lämnade skogen och rusade glatt in i huset. En lättad värme steg sig i hennes kropp. Hon var säker. Hon såg sig om efter någon pålitlig nykter person att prata och umgås med men hittade ingen. Hela huset stank utav alkohol och spyor. Vad hade hon där att göra egentligen? Hon försökte intala sig själv att gå hem men då skulle hon kanske framstå som en mes. Inte för att någon verkade var tillräckligt nykter för att lägga märke till om hon försvann. Hennes kompis som bodde i huset och hade arrangerat festen hade hon inte sett röken av. Troligtvis var hon lika full som alla andra. Kanske skulle det hjälpa, Hanna kanske också skulle försöka bli full. Hon hade aldrig varit det tidigare och någon gång måste ju bli den första.

Hon letade upp köket och fick syn på några ölburkar som stod på diskbänken och såg sig omkring. Det var hon och fem andra därinne, alla utom hon var fulla eller nerdrogade. Två stycken låg på bordet, en på golvet, en på en stol med en vinflaska i näven och en stod och spydde i diskhon. Hanna tog ett kliv över den unge killen som låg raklång på golvet och traskade vidare mot ölburkarna. Med skakig hand lyfte hon upp en utav dem och stirrade på den. Som om den var något slags gift som hon blev tvingad att ta. Fast ingen tvingade henne egentligen, förutom hon själv. Hon öppnade den och skummet bubblade upp och landade på golvet. Hanna blev förskräck och torkade snabbt undan skummet med sin vänstra fot. Det mesta smetades bara ut men med tanke på att hela huset var fullt med spyor var det nog ingen som skulle lägga märke till det. Hon tog ölburken och satte den mot sina läppar. Hon hoppades att den smakade bättre än den luktade. Motvilligt vände hon botten uppåt och lät alkoholen glida ner i hennes kropp. Det smakade till och med värre än vad det hade luktat. Smaken gick inte att beskriva, det smakade som… Som, öl helt enkelt. Hon svalde ungefär tre klunkar men resten vägrade åka ner och hon satte fart mot toaletten...