Nu ska jag ju börja ny skola snart, restiden dit är ca 1 timme O.o Så det blir två timmars bussåkining varje dag. Man går i skolan 5 dagar i veckan. Alltså kommer jag spendera 10timmar varje vecka på en buss... minst! Det är en hel dag typ! I månaden blir det 10*4= 40! 40 timmars bussåkning varje månad...

Shit... Mycket utav fritiden kommer ju gå åt till att åka buss med andra ord. Ett sätt för att slippa detta problemet skulle ju vara att flytta in till en lägenhet där skolan är. Men det är inte så "bara"... Det kostar med hyran. Så ska man köpa mat och grejer också, då kostar det ännu mer. Troligtvis får man inte tag i en lägenhet nära skolan så antingen får det väl bli buss eller moped. Buss=kostar... Moped=bensin=kostar. Sen lär man väl vilja köpa grejer till lägenheten också så att den blir personlig, det kostar. Sen vill man ju köpa grejer till säg själv ibland.... det finns säker ännu mer saker man kan komma på. Så vad drar vi för slutsats??... Det kommer bli dyrt! Bidraget klarar man sig inte långt på. Jobb? Det skulle isåfall vara på helgerna för jag lär nog inte ha tid på vardagarna. Först skola och sedan hemma-plugg (läxor m.m)

Lösningen på kostnaden? Dela med en kompis såklart! Men det uppkommer såklart problem med det också, speciellt om man ska gå olika linjer, olika skolor. Det blir nog en hel del svartsjuka, framförallt när det gäller mig ^^ Blir väldigt lätt svartsjuk/avis av mig (en egenskap jag hatar). Det lär bli så att den ena personen går ut med kompisar och då kanske den andra blir ensam hemma och avis. Den ena personen kanske har mera läxor och sånt, då kan den bli störd/distaherad av den andras närvaro. Bråkar man med kompisen så är det kört... Och bråk uppstår nog ganska lätt... Att dela med pojkvän/flickvän är ju ett annat förslag, då gäller det bara att man har en ^^ Så detta alternativ går också bort för min del ;)

Problem...problem... Jag ska börja åka buss in och se hur det är. Om det blir så att jag blir stressad, trött eller kanske inte hinner med att göra något annat än skola (blir troligtvis så) eller inte hinner plugga osv så får jag väl överväga att flytta in... men det får bli ett problem som jag tar då :)

Vad ska man prioritera egentligen? Dagen eller framtiden. Jag är kluven. Man borde leva för stunden för man ska ju leva nu och vara lycklig, ta vara på de dagar man har och göra varje dag extra speciell. "Lev som om varje dag vore den sista". Men samtidigt kan man inte leva hur som helst, man kan ju inte vara helt galen och otänkande, det kommer altid en morgondag. Man vill ju inte förstöra hela sitt liv på grund utav ett dumt val. "Hur lång dagen än är så följs den alltid utav en morgondag".

Jag vill sminka mig men ändå inte. En del saker förstör ju kroppen och om jag gör dessa saker så kommer jag kanske förbanna mig själv i framtiden för att jag gjorde dessa saker. Men samtidigt kan man ju inte alltid gå och tänka på framtiden, då kastar man kanske bort alla dagar som är framtills den. Man vill ja leva så bra/kul som möjligt för stunden också... krångligt detta...

Vill jag se bra ut nu för att kanske förstöra mitt framtida utseende? Jag är kluven som sagt... Men jag tror ändå jag kommer börja mer med smink, dock inte överdrivet mycket kanske... För det kan jag inte göra ;) Sminka mycket alltså... Hoppas bara att jag inte blir smink beroende utan ändå kommer att klara av att visa mig utan det... Får väl se hur det blir ^^

Jag är inte alls nöjd med mina tänder, och jag tror många andra känner likadant.

Dels gillar jag inte deras form och hur de sitter och sånt och dels gillar jag inte deras färg! Färgen kan få folk att tro att jag inte borstar tänderna vilket inte alls är sant. Morgon och kväll är det som gäller ;) Och det är så det ska vara (har jag hört på Doctors ^^) det är inte för mycket och inte för lite. Borstar man mera sliter det på tänderna och ni kan ju själva lista ut varför man inte ska borsta för lite. Men mina tänder är ful-färgade iallafall. Det kan inte bero på tandkrämen heller för jag har testat olika, det har till och med stått att den ger vitare tänder på vissa tror jag. Så vad gör jag för fel? Eller är mina tänder helt enkelt så... Några tankar som flyger i mitt huvud.

Ett alternativ mot detta skulle ju vara: Blekning. Jag läste i en "Må bra"-tidning förut idag och där stod det lite om att bleka tänderna. Man skulle inte köpa sånt via internet (man vet inte vad som är i, kan vara skadligt) utan prata med sin tandläkare. Dock kostar det ju en hel del att bleka dem och det håller väl inte för alltid, så detta alternativ går nog bort för min del.

Sen har jag läst på en blogg ett tips som innefattar citron. Jag har för mig att det var såhär man gjorde: Ta en citronklyfta, gnugga den yttre delen (skal-delen) mot tänderna för att rensa, gnugga sedan den inre vita delen. Och tadaa, så ska de tydligen vara blekta. Men detta sliter väldigt mycket på tänderna så då går detta alternativet också bort. Vill hellre ha friska missfärgade tänder än vita dåliga.

Jag läste också i den där tidningen att de där tjejerna man ser i reklamer för tandkräm, de där med kliniskt vita tänder (!), deras tänder mår inte alls bra för de är blekta och sånt. Nej, då klarar jag mig hellre med dem jag har. Man ska aldrig göra något för att bli vacker som gör mer skada än nytta.

Men visst är det mycket snyggare med vita ;)

Hoppas ni lärt er något om blekning och tänder ^^

Jag får ofta en känsla som jag hatar. Det är känslan av att någon gillar mig. Det räcker att personen råkar se åt mitt håll så tror jag att den "gillar" mig (paranoid!!).

Och jag är väldigt säker på att i flera fall som jag har känt såhär (i varje fall?) så har inte personen gillat mig utan jag har bara inbillat mig det. Det är inte så att jag har bra självförtroende och tror att alla gillar mig, men det är bara en dum jävla röst i mig som inbillar mig detta ibland...ganska ofta...

Jag vet inte om andra också känner/tänker så ofta. Jag vet en person till som har samma "problem", kan man kalla det problem?? Hmm... Men jag vet ju inte om det bara är vi två eller om det är flera andra/alla andra också som är lika paranoida ^^

Väldigt jobbigt är det iallafall att känna såhär. Försöker övertala mig själv att personer inte alls gillar mig, det är bara inbillning. Går dock inte så bra alltid.

Jobbigt, jobbigt

En läskig tanke slog mig när jag var på jobbet häromdagen. Jag hade fyllt på lagret och när jag går fram och tillbaka träffar jag folk (kunder) som jag självklart hälsar på. Då slog tanken mig att någon person som jag hälsat på, som jag lett emot, kan ha varit en våldtäksman. Han kan ha våldfört sig på oskyldiga flickor, till och med barn. Och så går jag där och ler mot honom som om han vore värd det... Tänk vad hemskt egentligen.

Man vet ju faktiskt inte vilka våldtäktsmännen är. Man vet att de finns där ute, men inte hur de ser ut. Risken att man har träffat/sett någon är väl ganska stor egentligen. Man kanske bara gått förbi någon på stan, men man har ändå träffat en. Man kanske har råkat krocka i någon och bett om ursäkt, helt ovetande om vad han gjort. Lite läskig tanke tyckte jag...

Jag tycker inte våldtäktsmän förtvänar att bemötas med respekt, det samma gäller mördare.

Hoppas nu inga våldtäktsmän tog illa upp, eller jo, hoppas de gjorde det! :P

 <-- Spelar bara, jag vet (män som hatar kvinnor)

 Andes Eklund. Bl.a. Engla-fallet

 Josef Fritzl. Hade sin dotter inlåst i källaren 24år och våldtog henne regelbundet.

Fy fan på alla våldtäktsmän säger jag bara. Och det står jag fast vid att jag tycker. Den som tycker något annat kan dra åt helvete! (ett av de få ämnen då jag inte tolererar att folk har andra synpunker)

1. Jag köper någon ny grej jag ska testa.

2. Jag testar den nyköpta grejen.

3. Resultatet blir skit bra och jag är jätte nöjd.

4. Jag gör om samma sak igen.

5. Det blir skit dåligt.

Är det bara jag, eller fungerar saker bäst första gången man gör det? Det gäller inte allt men en del saker. För ett tag sedan rekommenderade jag en "rak kräm", som fick bort alla mina hår skit bra. Sedan gjorde jag om detta igen och då plötsligt blev det kvar 50 stycken små jäkla hårstrån! Det är samma med finnmedel tycker jag. Man köper dem och testar, det funkar bra och massa finnar försvinner. Efter ett tag är de som om den inte har något effekt längre, finnarna ploppar upp ändå. Väldigt störande, vet inte vad det beror på, säkert bara jag som inbillar mig det...

Störande är det iallafall! ^^

Jag tänkte dela med mig utav min åsikt gällande skoluniformer.

Så vad är då min åsikt? Tja, jag är lite splittrad men jag tror ändå jag har valt min sida.

Jag kan förstå vad som är bra med dem. Folk blir inte retade för vad de har på sig, man slipper problemet att bestämma kläder, om en skola har speciella kläder ser man vilken skola de tillhör m.m

Men jag måste säga att jag tycker nog att nackdelarna är lite fler. Först och främst så är det ju många som vill ha sin egen stil och den friheten ska man inte ta ifrån dem. Argumentet "att man inte blir retad för sina kläder" håller inte så bra för mig. Visst är det väl bra att man slipper bli det men jag kan nästan lova att folk hittar något annat att reta för. Bara för att man har bestämda kläder försvinner inte mobbingen, den växer nog bara inom andra områden. En annan sorts person man måste ta hänsyn till är de som är överviktiga. Nu siktar jag mestadels på tjejer. Flickuniform:  De behöver ju inte se ut exakt såhär men det jag vill ha fram är att det är kjol! Jag vet att det finns tjejer som inte vill visa sig i det, jag vet att de inte vill visa sina ben (behöver dock inte vara kraftiga tjejer). Jag känner tjejer som känner så. Ska dessa då tvingas att göra detta för att man måste ha en uniform? Nej för fasen, säger jag! Men säg då att tjejer kan få välja att ha byxor istället om de vill. Tror ni inte de överviktiga som väljer byxor känner sig udda och att det är något fel på dem eftersom alla andra går i kjol. Tror ni de känner sig vackra?

En annan grej som jag tror kan bli dumt med skoluniformer är komplikationer mellan olika skolor. Vi säger att alla skolor får sina speciella uniformer så man ser vilka som tillhör vilka skolor. Då kommer det ju kännas som alla skolor är ett land för sig, folk kommer säga "Onej, där är de Östrabo elever". Folk inom skolan kanske blir tajtare men mellanrummet till andra skolor kommer bli större, de kommer ju ses som ett annat folkslag. Man märker detta lite smått bara på klasströjorna tycker jag. Alla i klass 9A kommer och är jätte tuffa i sina skoltröjor och visar vilken häftig klass de tillhör, den 9B eleven de möter i korridoren fnyser de bara åt. Detta är iallafall så jag tror det kommer att bli mellan skolorna.

Jag tror jag skulle kunna komma på flera argument men nu ska jag ta något att äta, banan tror jag, så jag får avbryta här. Innan jag slår sönder tangentbordet ;) Jag kan verkligen börja brinna ibland när jag ska argumentera ^^

Fasen vad det snackas skit säger jag bara. Vart man än kommer så hör man hur en person pratar illa eller beter sig illa mot en annan.

Jag har hört min mamma prata om detta om sitt jobb och jag tror att det finns på så gott som alla jobb. Iknlusive det där jag jobbar. Trots att jag inte jobbat där jääätte länge ännu så har jag ändå redan snappat upp en del. Dels var det en tjej som, bland de första dagarna, pratade om en annan tjej och sa att hon var jobbig och de hade haft sina fajter och att hon hatade henne typ. Då uppfattade jag det såklart som att stämningen mellan de två tjejerna var lite ostadig. Men nejdå! Första gången jag såg dem träffas så kramades de och skämtade och sånt. Tydligen har de umgått ibland utanför jobbet också. Sånt får mig att vilja spy. Först pratar en person skit om en annan, i nästa sekund står de och kramas! Det visar bara att man inte kan lite på personen.

En annan grej: Jag stannade lite i resturangen efter jobbet en dag. Där var tre andra som jobbade. De pratade om att om en av dem slutade nästa år så skulle någon ifrån kiosken (där jag jobbar) troligtvis få åka in och jobba i resturangen. Då sa en kille att det troligtvis blir jag som får göra det. Det finns en tjej som också jobbar i kiosken som har jobbat där ett år längre än mig (när man jobbat där ett tag kommer man in i resturangen typ). Då sade någon att det borde ju bli den tjejen ssom får åka in eftersom hon varit där längre, och jag håller med honom. Men då sa den där killen något i stil med "Jo, men de går nog efter hur personen är också". Jag tyckte inte det var så snällt sagt av honom. Det han menade var ju att den tjejen inte skulle klara av att vara där inne. Jag kan hålla med honom om det, men jag säger det ju inte öppet! Nu var inte den tjejen där (då hade han väl inte sagt det), men ändå! Dessutom tror jag verkligen inte att skulle klara av att jobba därinne. Bland allt folk och stress...

Har redan uppfattat en del såna saker. Varför måste det vara så?