Idag i klassen blev det lite diskussion. Diskussionen gällde hur ett ord skulle uttalas. Ordet betydelse: När man trycker runt snö i någons ansikte, mula/mulla. Vissa i klassen ville uttala det Mula, vissa ville uttala det Mulla. Mula var det ord som flest hejade på, men jag var för det andra. Enligt mig uttalar man det Mulla. Jag som är van vid det ordet tycker att det andra låter helt fel, och jag antar att de andra tycker tvärtom. Alla från samma komun som mig använde ordet Mulla och någon till, restan av klassen ska Mula.

För mig är Mula något helt annat, det är en sånhär:

En Mula= Mulåsna! Det är en korsning mellan häst och åsna och inget annat! Kolla länken ----> LÄNK!

Tydligen finns det något annat som heter Mulla, någon snubbe inom Islam eller något. Men hur ofta använder man det ordet? Då är det nog mycket vanligare att man säger Mula som i mulåsna. Alltså måste snögrejen heta Mulla ;)

De i klassen frågade hur jag stavade ordet. Det har jag ingen aning om, brukar inte skriva det ordet så ofta ^^ Men hade jag gjort det hade jag nog valt att skriva det Mulla eftersom det är så jag uttalar det.

Kanske stämmer det att man egentligen ska säga Mula, jag har inga motbevis och de flesta verkar föredra det ordet. Men jag tänker hålla fast vid mitt Mulla ändå :) Låter bättre i mina öron ^^

Jag såg på Vakna med the voice imorse. Det är ett väldigt bra program, när man väl hinner se det ;)

Idag nämnde de en sak som jag tänkte blogga om. Michael Jackson har släppt en ny låt :) Men vänta nu... han är ju död? WTF? Jo, nu ska jag förklara: det är nämligen så att låten spelades in när han levde och han blev inte tillräckligt nöjd med den för att "publicera" den, många sångare har gjort såna låtar. Nu har hans producent eller vem fan det nu är (^^) iallafall bestämt sig för att släppa låten. Låten heter Breaking News och här ska ni få höra den: 

Självklart blir ju diskussionen: Är det Michael Jackson verkligen eller är det bara någon som imiterar honom? Man får såklart tro vad man vill. Jag är osäker men jag tror nog att det är honom, det låter logiskt.

   Han låter kanske inte helt likt sig i låten men det kan ju också varit anledningen till att han inte var nöjd med den. Hade det varit en perfekt-M.J-låt så hade han troligtvis släppt den. En annan tanke som for i huvudet: Är det verkligen rätt att göra såhär? Michael var ju inte nöjd och ville inte släppa den, nu när han är död så släpps den iallafall, är det rätt? Men han är ju död så han kan ju inte ta illa upp och hans fans blir ju glada. Så, är det rätt eller fel? Jag måste nog säga att jag tycker det är lite fel, men samtidigt kan jag ju förstå att man gör det.

Här är en del av The voice scenen om Michael Jacksons nya låt, Andreas Carlsson från idoljuryn är där och pratar: 

Tro vad ni vill. Men jag tror nog att det faktiskt är Michael, men jag har ju inga bevis så jag är inte 100%

Om gud gjorde oss perfekta, varför finns

det då så många som är missnöjda?

Svar: Gud finns inte och ingen är perfekt

OBS, DETTA ÄR INGET SOM RÖR MIG ELLER DELTACO. BARA NÅGOT INTRESSANT SOM JAG VILLE TA UPP. Bara så ni vet ^^

En sak jag funderar lite på, som jag inte har svar på, är hur långt får man gå med ens kompis pojkvän (eller flickvän)? Nu utgår jag ifrån att man inte kände killen förens kompisen blev tillsammans med honom. Vi bygger upp en scene: Två tjejer är kompisar. Tjej A träffar en kille som inte tjej B känner och de blir ihop. Eftersom tjejerna är vänner så träffar tjej B och pojkvännen varandra ibland när alla tre (eller fler) träffas. Men hur blir det när den gemensamma personen, flickvännen/kopmisen (tjej A), inte är med?

Är det okej för kompisen att hälsa på pojkvännen om de möts på t.ex gatan? Det anser jag att det är okej. Men hur är det med att umgås? Får kompisen och pojkvännen umgås utan tjej A? Jag skulle nog faktiskt svara nej på den frågan. Jag anser att pojkvännen "tillhör" tjej A och att om de börjar umgås kan lättare konflikter uppstå. Om de två utav någon anledning skulle umgås tycker jag att de ska prata om flickvännen/kompisen (tjej A). Inte prata om "vanliga" saker som "Vad ska du göra till helgen?" osv. Utan snarare "Så hur länge har ni varit tillsammans nu?... Oj det är ganska länge :)" typ ^^

 <-- Tyckte bilden var lite charmig ^^

Jag tycker verkligen inte att det är acceptabelt för kompisen och pojkvännen att flörta med varandra, inte ifrån något håll. Enda anledningen jag kan se till att det skulle vara okej för kompisen att flörta är om flickvännen gett henne order om det för att ta reda på hur villig pojkvännen är till otrogenhet och sånt. Men isåfall är ju flickvännen med på det.

Jag anser nog att allt kontakt som är mellan kompisen och pojkvännen ska ha flickvännen inblandad på ett eller annat sätt. De bör inte umgs alldeles för mycket, om knappt något ;) Men detta är ju bara vad jag tycker ^^

Igår på bussen hem blev det lite diskussion. En kompis är ihop med en kille, hennes kille är emot homosexuella. Jag kan verkligen inte förstå man kan ha något emot det. Det är kärlek, könet spelar för mig ingen roll. Han sa att han var kristen, skulle det vara någon ursäkt eller vadå? Jag anser att man ska acceptera alla, spelar ingen roll vilket håll de är lagda åt. Skulle gärna skriva ett inlägg om detta men nu var inte detta tanken ^^ Tanken var att jag skulle skriva om pojkvännens killkompis. Jag har nu träffat min första riktiga rasist och jag blev fan chockad. Jag har sett på tv/film mest innan men jag har nog inte helt fattat att det var så seriöst. På han var det nästan så att det lät som någon slags sjukdom, något han inte hade valt utan han bara kände så. Precis som att man är homosexuell ;)

Det blev jävlit mycket diskussion om detta. Om det är något jag hatar så är det rasism. Vad fan ska man tycka sämre om någon för att den är mörkhyad för? Om man nu har så jävla mycket problem med det så är det väl bara att blunda, då märker man att alla är lika på insidan, oavsett färg. Sen att vissa mörkhyade har andra "vanor" beror inte på deras hudfärg utan snarare på deras religion eller uppväxt. Man kan inte dra in alla för att vissa är på ett speciellt sätt.

Denna killen (rasisten) verkar ha blivit det för att han är uppfostrad så, hela familjen avskyr svarta. Det är väldigt, väldigt fel tycker jag. Barn ska inte påverkas av föräldrarna åsikt utan kunna skaffa sina egna. Han hade en systerdotter på sex år, han sa att hon hade råkat höra lite för mycket. En gång när det kommit upp en mörkhyade person på tv:n så hade hon stängt av och gått därifrån. Då tänkte jag ungefär: VAD I HELVETE!? Jag frågade honom om han gillade att han hade något emot mörkhyade eller inte (hoppas ni fattar vad jag menar ^^), han svarade att det hade varit lättare om han inte hade ogillat dem. Men varför i helvete påverkar ni den stackars flickan så hon ska känna på samma sätt då? Ni kanske inte kan ändra era åsikter men ni kan iallafall lägga dem åt sidan, för hennes skull.

Jag frågade honom varför han inte gillade mörkhyade. Han hade inget svar. Han sa att han inte visste varför och han visste att det inte fanns någon logik i det utan att han bara inte gjorde det. Jag tror jag kan ha skällt lite på honom för att vara rasist också. Alla åsikter ska respekteras, så länge de inte kränker någon... rasism kränker folk. Han försökte försvara sig med att det var väl lika illa av mig att hata rasister. Men nej, det tycker inte jag. Rasism är snarare än åsikt, det är något man kan välja, det sitter på insidan. Att vara mörkhyad sitter i huden, det är något man föds med och inte väljer själv eller kan göra något åt. Till det sa han "Jo, man kan bleka sig"  Men för helvete! Jag hade lust att drämma till honom eller något. Bleka sig för att bli ljus? Snacka om att rasister är utseendefixerade. Dessutom betyder inte vit snygg, man kan vara jävligt snygg som mörkhyad. Ingen person förändras väl beroende på vilken hudfärg de har?? Jag frågade han hur det hade blivit om han i framtiden blir kär i en tjej som är mörkhyad, han sa att det aldrig skulle hända.

Dessutom satt en kompis med på bussen som har lite mörka pigment, hennes mamma är mörkhyad. Jag frågade honom om han hade något emot henne (efter hon gått av). Han sa att eftersom hon var vän till hans kompis flickvän så gav han henne en chans. Men annars hade han inte gjort det. Så han gav henne en chans och vorde ha upptäckt att hon är precis som honom, mig och alla andra oavsett vilken hudfärg de har. Eller nej, hon är inte som alla andra, hon är bättre :) Så då fattar inte jag varför han inte kan ge alla en chans. Ge dem den chans de förtjänar.

Folk jag kan säga att jag verkligen hatar är såna som inte accepterar andra. Homosexuallitet, mörkhyade m.m Kan verkligen säga att jag hatar dem och det står jag för. Så om du är rasist och läser detta just nu så skulle jag uppskatta om du lämnade min blogg med en gång. Jag kan inte tvinga dig men jag skulle uppskatta om du gjorde det. För på min blogg döms inte folk efter deras hudfärg.

  Rihanna

 Whitney Houston

 Tyra Banks

 Oprah Winfrey

 Monique Coleman

Vet ni vad jag har kommit fram till nu? Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det men de flesta människor är lite deppiga, eller bär på ledsna tankar. Många har varit med om lite allvarliga saker, saker man måste vara stark för.

Idag på facebook chattade jag med en tjej från min nya klass. Hon är rolig, nästan alltid glad och trevlig. När vi chattade kom det fram vad som döljde sig bakom det leendet. Hennes föräldrara hade gjort slut för ett år sedan ungefär. Tre månader efter det så hade mamman blivit tillsammans med en ny kille, och nu ska de flytta ihop. Detta ville inte tjejen. Som tur var hade hon inte hört när föräldrarna skiljdes, men hon fick ju ändå uppleva skiljsmässan. Hennes pappa hade sagt till hennes mamma att han inte var nöjd med vad han åstadkommit i livet och att gifta sig med sin gymnasiekärlek inte var hans stora plan. Sedan hade han sagt att han ville skiljas.

Det måste varit väldigt svårt för denna tjejen. Hon verkade lite ledsen, eller snarare upprörd när hon skrev om det. Hennes föräldrar hade varit tillsammans hela hennes liv (hon är 16år) och så helt plötsligt är de inte det längre. De bor på olika ställen, dejtar nya personer, och de bråkar ibland. Hela hennes värld måste ju fallit samman när detta hände. Mina föräldrar gjorde slut när jag var ett halv år gammal så jag kan bara försöka sätta mig in i hennes situation. Hon tyckte det var jätte jobbigt när folk frågade om hennes föräldrar. Hon har en syster men de pratade inte så mycket om detta. Men de var iallafall hos pappan varannan vecka, och det är ju bra. Nu när mamman skulle flytta ihop med killen så gillade inte alls denna tjejen det. Hon beskrev det att "min mamma ska flytta ihop med sin äckelkille". Det var egentligen inget fel på honom men hon ville inte bo hos honom. På det kan jag lite mer tänka mig in i hennes situation, dock såklart aldrig helt.

En annan tjej i klassen har jag hört att hennes pappa är död. Jag sa "Jag har aldrig hört något om din pappa", då fick jag reda på att han var död... jag vet inte sen hur länge tillbaka eller någonting. Jag hade inte lust att fråga mer om det, ifall det var privat. Jag har också hört att denna tjej inte har hört från sin storasyster på något år och att hon fick reda på att systern var gravid via en gammal lärare. Denna tjejen skulle jag aldrig kunna gissa hade problem hemma. Men väldigt mycket kan gömma sig bakom ett leende.

För ett ganska långt tag sedan pratade jag med en tjej (tror jag skrev ett inlägg om detta långt tillbaka) och jag fick reda på att hon var väldigt, väldigt onöjd med sig själv. Och jag kände igen mig i en hel del hon sa, det kändes konstigt.

Jag har också hört från min mamma att hon inte är nöjd med sitt utseende...och sin vikt. Det är inte så att hon går och klagar på det. Men när vi pratade om något så kom det ut lite snabbt. Och det slog nästan omkull mig. Hon har ju försökt bantat lite så jag kunde ju gissa att hon inte var nöjd med vikten. Men utseendet i allmänhet? Tanken hade inte riktigt slagit mig, att min starka mamma också var mänsklig och missnöjd...

Alla dessa personer som jag nämn (kan fler) har jag sett le. Jag har sett dem skratta, varit glada och jag har trott att allt varit fullständigt okej. Inga problem, inga bekymmer. Tänk vilka hemligheter ett litet leende kan gömma... Det finns inget bättre ställe att gömma saker på än bakom ett litet leende.

Jag klagar ganska ofta på "poppis-folk". Såna som är populära med andra ord ;) Jag tycker att de tar åt sig för mycket och tänker alldeles för mycket på sig själva och sina kompisar än på alla andra.

Det finns alltid de som är populärare än andra. I klassen har vi några sådana och det är störande enligt mig. Det är iallafall min första tanke. Men när jag tänker efter lite längre så kan vissa vara lite kul också. För vissa av "dem" känner sig mer bekväma och vågar därför bjuda på sig själva. På engelska lektionen i fredags är ett sånt exempel.

Innan lektionen började så startade några låten "Hardrock halleluja" med Lordi (hihi ^^). En kille stod vid strömbrytaren (tror det heter så, knappen man tänder lampan på ^^) och han klicka upp och ner snabbt flera gånger. *Ljus på, Ljus av, Ljus på, Ljus av*. Han skötte alltdå disco lampan ;) Två tjejer satt längst bak och gap-sjöng som galningar med i låten. Efter den låten var slut så blev det samma procedur fast med "My heart will go on" med Celine Dion. Resten av klassen satt och gapflabbade till "discot" ^^ Det var faktiskt riktigt kul. Filmade det ;) Partyt fortsatte enda in på lektionen när läraren kommit ^^

De som skötte "discot" var populära. Om vi inte haft de i klassen så hade det bara varit en tråkig vanlig rast/lektion. Så ibland är det faktiskt ganska roligt med "populära", även om jag klagar ibland =)  

Jag var på barnkalas i helgen. Min nu åtta åriga kusin fyllde år. Tydligen... jag visste inte detta så jag hade ingen present, min pappa är lite dålig på informera om sånt :P

Det var ju barnkalas så det var sju barn och några föräldrar och jag som var där. Min kusin fick massa paket (såklart ^^) som var fyllda med leksaker och sådant. Då fick var lust att bli liten igen. Sitta där och öppna massa paket. Jag öppnar ju fortfarande paket men det är inte riktigt lika kul längre. Sakerna inuti är inte lika roliga. Jag hade mycket hellre fått massa leksaker men det passar ju inte riktigt en femton årig tjej. Jag saknade barnkalas och presenter. Ett problemfritt liv med bara lekar och glädje. Slippa tänka på läxor, ansvar och sån skit.

Jag avundas alla småbarn ^^ Hade gärna gått tillbaka till den tiden. Barndomen är nog egentligen den roligaste delen av livet (för vissa) enligt mig iallafall ^^ Men vad vet jag. Har ju inte upplevt alla stadier än ;)

Ska se till att min syster och mina framtida barn får den bästa uppväxten nånsin xD