När man går i nian ska man bestämma vilket jobb man vill ha, eller åtminstone vad man vill utbilda sig till. jag tycker att det är för tidigt. många byter linjer under tiden eftersom de känner att de gjort fel val, jag tror att mindre antal hade hoppat av om man inte behövde välja så tidigt.

Folk säger jämt att man ska vara barn medan man kan men sedan bestämmer de att man ska välja ett stort val inför livet redan som 15åring! (i de flesta fallen). Det tycker jag är att ge ut lite dubbla budskap faktiskt.

Men om vi nu ska välja så här tidigt så kan vi väl få bli lite mer presenterade inför vuxen livet först. Praktik är väldigt bra och det tycker jag att man ska ha oftare, då får man ju testa vad man tycker är roligt. Skolan borde satsa mer på att ta fram det som är speciellt för varje individ, vad som är var och ens grej. hur ska man annars veta vad man tycker kan bli kul i framtiden? man måste veta va man gillar, va man är bra på, o så är det ju bra om det finns jobb tillgängliga i det yrket, men det är ju inte lätt för lärarna att veta.

Jag tycker att vi borde lägga till ett ämne i skolan som handlar om just vuxenlivet, hur det är, vad det innebär, hur det ligger till med jobb, vad som passar en osv. då är man iallfall lite förbered.

Det finns massa saker som vuxna gör som jag (o andra ungdomar) inte har en susning om hur man gör, eller ens tänker på. sånt som man bara säger "men de sköter min mamma/pappa".

ärligt talat så är jag lite rädd för allt detta, det är så mycket som kommer bli nytt, så mycket man inte vet. det är som en helt ny värld.

om vi ska ut i denna världen tycker jag åtminstone vi ska få va lite mer förberedda. SÅ FÖRBERED OSS TACK X)

ungdomar har alldeles för stor press på sig! det tycker iallafall jag och jag vet minst en som håller med mig, gör du det? 

Jag tänker först och främst på skolan just nu. alla vill ju så klart va bäst, eller åtminstonde väldigt bra. men alla kan inte vara det. det är alltid någon som får jätte bra resultat på provet och får beröm men de som inte får beröm, de som inte är bäst, hur känner de sig? Man kanske har pluggat jätte länge, hela dagen kanske, och sen när man får provet så kanske det är på fel grejer som man har övat eller att man får "blackout" och det kanske inte går så bra trots att man slet hela helgen. man kanske bara lyckas uppnå medelmåttig på 20/30 medan någon annan jäkel bara har läst igenom det man ska ha prov på två gånger och lyckas få 29/30 rätt!! vissa har lättare för sig att lära ina saker än andra så är det bara. sen får man betyg oxå och då vill man också vara bäst men då finns de nån annan jääkel igen som är bättre. det handlar nästan alltid om att vara bäst, att vara i topp... press press press. man kanske inte bryr sig om att vara bäst i världen men man vill gärna va bäst på någonting. någonting som är ens speciella grej. man vill höra folk säga "du är ju skit grym på det här *klapp på axeln" eller nått liknande. ibland kan man få höra detta och då känner man sig duktig men annars känner man sig bara misslyckad... man känner sig helt jävla MessedUp...

Om man är skit grym på nånting och får beröm för det blir man lycklig i den stunden, men sedan kommer det alltid nån jävel och är ännu bättre... man kan aldrig få behålla den lyckliga känslan... istället känner man sig världelös och misslyckad...

--I detta jag skrivit har jag endast utgått från det jag känner och tycker, det kanske inte stämmer in på andra dock, jag har ju inte direkt gått runt och frågat alla andra. det är endast mina känslor--