Att gå dem på nerverna är det dummaste man kan göra. Har man väl retat upp en utav dem så kan man vänta sig att döden kommer inom kort.

Efter att Daniel hade kommit hem efter incidenten i omklädningsrummet hade han tagit på sig nya torra kläder. Efter det hade han begett sig till gymmet. På gymmet hade han nu varit i alldeles för många timmar och nu när han väl kom hem så var det långt in på kvällen. När han närmade sig ytterdörren så hörde han musiken som dunkade på högsta volym där inne. Han kunde också höra tjejfnitter. Daniel suckade och klev in. Rummet var indränkt i alkohol lukt och cigarettrök. Han behövde kliva över flera handväskor för att kunna passera hallen. I vardagsrummet satt hans två bröder, tre andra killar och säkert sju tjejer. Rummet var egentligen inte anpassat för så många, och bredaxlade, personer. Det var inte en särskilt stor lägenhet de bodde i. Vardagsrummet såg snarare ut att vara anpassat för en liten ”fest” på fem personer, max. I rummet fanns det en tvåsitsig soffa, en halvfungerande tv, en stereoanläggning och ett lågt bord. Resten utav ytan bestod av ett golv som var täckt av skräp, men det var ingen särskilt stor yta. Daniel blev alltid lika förvånad över hur många personer som kunde tränga sig in där. Såklart så satt nästan alla på varandra och de flesta var stupfulla så ingen märkte väl hur trångt det egentligen var. När de fick syn på att Daniel stod och glodde på dem så höjde de alla en ölburk och hälsade glatt.

”Vem är det där?” En brunett med alldeles för stora och utstickande bröst granskade Daniel uppifrån och ner. En utav hans bröder mumlade något till svar. Daniel slängde en sista blick på det stökiga rummet och insåg ganska snabbt att han skulle bli tvungen att hjälpa till och städa upp det imorgon. Ett fyrtiotal ölburkar låg slängde på golvet och säkert lika många fulla burkar stod kvar på bordet. Daniel tänkte att detta kommer bli en lång natt utan någon sömn. Sedan lämnade han den fulla skaran och gick in på deras sovrum. Daniel tyckte att hans bröder betedde sig barnsligt och omoget när de festade, eller överhuvudtaget drack alkohol som två idioter. Detta var åtminstone vad han sa till dem att han tyckte. Innerst inne var Daniel avundsjuk. Han hade gjort vad som helst för att få ha ett lika roligt och galet liv som sina bröder. Man säger ju att alkoholen förstör ens liv men hans bröder hade åtminstone ett liv, det hade inte han. Han hörde på andra sidan väggen hur de skrattade och hade roligt medan han försökte sova, han avundades dem.

Med endast en blick kan de förföra även den mest svårfångade. Det finns ingen vanlig människa som kan motstå deras charm.

Daniel suckade för sig själv, gympa. Han var egentligen inte särskilt dålig på gymnastik, tvärtom. Han var inte den starkaste personen på skolan men om man någon gång skulle få se honom utan tröja så såg man att han faktiskt tränade. Han hade en hyfsad kropp utan att varken han själv, eller någon annan, visste om det. Det värsta med gympan var ombytningen. I omklädningsrummet tog sig killarna alltid frihet och ”skämtade”, antingen med honom eller med någon annan. Självaste lektionen gick bra. De hade ett motionstest och Daniel klarade av det utan några svårigheter. Efter lektionen var slut visste han inte hur han skulle göra. Han kunde antingen rusa in i omklädningsrummet och hoppas på att hinna bli klar innan de flesta andra kom, eller så kunde han ta lång tid på sig ifrån lektionen och vänta på att de andra skulle vara klara innan han kom in. Om han valde det andra alternativet så fanns det risk att han kom för sent till nästa lektion, då skulle han troligtvis få kvarsittning. Det var ingen risk han hade lust att ta. På kvarsittningen fanns alltid de personerna som han helst ville undvika. Daniel bestämde sig för att försöka skynda sig. Han skyndade sig in i omklädningsrummet men han hade varit för seg. De andra killarna hade redan hunnit in. När han kom in igenom dörren så slutade alla med det som de höll på med och tittade istället på honom. Killarna väntade spänt på Jonas order. Allting blev stillastående i några sekunder.

”Ta honom!” Jonas flinade och alla killarna slängde sig över Daniel. Om han hade hunnit så hade han sprungit ut genom dörren igen men han hade varit för långsam. Killarna tog ett hårt grepp i honom och kollade upp på Jonas för nästa order. Daniel tittade också upp och fick syn på Jonas som pekade med ett finger in mot duschen, han förstod ganska snart planen och började streta emot. Lönlöst. Det tog knappt fem sekunder för killarna att släpa in honom till duscharna och starta kranarna. Vattnet sipprade nerför Daniel och han hörde hur alla gapskrattade, dens skratt som hördes högst var såklart Jonas. Daniel blev röd i ansiktet och trots att killarna nu hade släppt honom så satt han kvar i duschen under det rinnande vattnet. Han vågade inte gå ut, rädd för vad de skulle göra emot honom då. Till slut försvann alla ur rummet och han blev ensam kvar. Först då lämnade han sin plats i hörnet utav duschen och gick ut. Han upptäckte snart att de hade snott alla hans saker, inklusive hans kläder. Han blev inte särskilt förvånad, det var inte första gången det hände. Nu kunde han antingen gå på lektionen dyblöt i sina gympa kläder, eller gå hem. Det var inget svårt val. Suckande lämnade han omklädningsrummet och begav sig hemåt. Nu kunde han verkligen vänta sig en kvarsittning.

De ser bättre än både dig och mig. De kan höra och lukta saker som inte ens det bästa djur kan uppfatta. Einstein skulle inte ha en chans emot dem i intelligens.

Som vanligt under lektionstid så fick Daniel en hel del småsaker kastade på sig bakifrån. Oftast var det bitar ifrån suddgummi eller papperslappar som kom flygande. Ibland stod det saker på lapparna och ibland inte. Daniel orkade inte bry sig om att kolla ifall de innehöll något meddelande. Han satt istället och ignorerade både allt som kastades och alla viskningar. De hade jobbat med ett grupparbete om asatron nu i ungefär tre veckor och det var dags för redovisning. Daniel hatade redovisningar, utav flera anledningar. Han hatade att stå där framme där alla glodde på honom. Så gott som alltid under en redovisning så hade han blivit förödmjukad på ett eller annat sätt. Förra gången så hade hans gruppmedlemmar läst upp det som han skulle säga så när det väl var hans tur så hade han ingenting att säga och läraren trodde då att han inte hade jobbat, trots att det var han som egentligen hade gjort det mesta jobbet. Denna gång var inget undantag. Det började med att alla antingen satt och pratade om helt irrelevanta saker när han redovisade eller att de satt och skrattade. När en utav hans gruppmedlemmar pratade så tog medlemmen varje tillfälle som han fick att dra liknelser mellan saker och Daniel. När han pratade om guden som hade offrat sitt öga för att bli vis så sa han att det var något Daniel verkligen skulle behöva göra om han skulle ha någon chans att bli smart. Det värsta var att läraren satt bak i klassrummet och lyssnade, antecknade och skrattade utan att någon gång ställa upp för Daniel. Inte ens om läraren skulle ha sett när han blivit indragen på toaletten skulle han ha försökt stoppat det. Daniel hade en stark känsla av att läraren själv hade varit den populära typen som såg ner på alla andra under hans skoltid. Därför hade han nu dessa typer som sina favoriter. När de hade redovisat klart sprang Daniel snabbt bort mot sin plats men samtidigt som han skulle sätta sig så hoppade Jonas fram och drog undan stolen. Så istället för att sätta sig på den så hamnade Daniel på golvet med en duns. Alla brast ut i gapskratt, till och med läraren. Det sved till och Daniel kände ilskan välla upp i honom, han svalde den snabbt och tog tillbaka sin stol och satte sig på den. Det tog minst tio minuter innan hela klassen hade slutat skratta åt det som just hänt. Det kändes som en evighet innan lektionen tog slut. När den väl gjorde det så samlade Daniel ihop sina saker och började gå med resten utav klassen utåt, som vanligt gick han längst bak.

”Therese, vänta. Vi behöver diskutera dina betyg” Läraren stack ut huvudet och kollade med en sliskig min.

Therese svarade med ett flörtigt leende och vände tillbaka in i klassrummet. Dörren stängdes och de två blev ensamma där inne. Therese var egentligen ingen särskilt smart tjej, trots det så hade hon skapligt bra betyg. Detta berodde endast på en grej, ”fjäsk” för läraren. Och med de manliga lärarna var det mer än bara fjäsk… Daniel äcklades vid tanken och förstod inte hur hon kunde ställa upp på det, förstod inte hur någon kunde ställa upp på det.

När man väl har sett en och fått reda på vad den är för något, då är det lättare att känna igen andra utav samma sort.

Matrast. Daniel hade lämnat sina böcker i skåpet och stod nu vid ingången till matsalen. Hans blick sökte efter ett bord där han kunde slå sig ner. Det skulle inte fungera att sätta sig vid ett bord där det redan satt någon, han var tvungen att hitta ett tomt. Det värsta var att matsalen nästan alltid var proppfull. Daniel plockade till sig lite äcklig ljummen mat. Om han hade varit omtyckt utav mattanterna så hade han kanske kunnat fjäska till sig godare varm mat, men inte ens de tyckte om honom. Troligtvis gillade inte mattanterna de populära heller men eftersom till och med mattanterna var rädda för dem så lyckades de populära alltid få sig en färsk måltid ändå. Daniel fick syn på ett tomt bord borta i ena hörnet. Han skyndade sig bort dit och satte sig innan någon annan hann göra det.

”Flytta på dig mongo! Vi ska sitta här, dra!” Daniel hade knappt suttit i två minuter innan några kraftigt byggda killar kom dit och körde bort honom. Han visste bättre än att stanna kvar och tjafsa emot. Han blev helt enkelt tvungen att se sig om efter en ny ledig plats. Såklart fanns det inget annat ledigt bord så det enda alternativet var att fråga om han kunde sitta bredvid några andra. Han frågade vid X-antal bord men blev nekad överallt. Vissa gav honom inte ens ett svar utan ignorerade honom bara och tittade åt ett annat håll. Det tog inte lång tid innan han insåg att han skulle bli tvungen att hoppa över maten om han inte ville stå upp och äta. Han slängde argt det han hade tagit till sig och lämnade matsalen med huvudet böjt. Han kunde höra skratt bakom sig men han kunde inte avgöra om de skrattade åt honom eller åt något helt annat. När han passerade toaletterna hördes snabba steg bakom honom.

”…Två…TRE! Ta honom nu hör helvete!” Jonas slängde sig över honom innan hann ens hunnit reagera. Direkt efter Jonas flög ytterliggare tre-fyra killar på honom. De tryckte först ner honom på golvet med hård kraft. Daniel försökte slita sig ifrån dem trots att han visste att det var lönlöst, han hade inte en chans mot fyra-fem vältränade killar. De drog upp honom på benen igen och höll ett hårt grep runt hans armar. Innan Daniel visste ordet av så satt han inlåst på killarnas toalett, och det var där han fick tillbringa resten utav rasten. Enda tills vaktmästaren hörde hans bankningar och låste upp.

Det finns inte en enda människa som inte har sett en utav dem. Däremot finns det miljontals människor som inte visste vad de såg. De trodde att de såg på en extremt vacker människa, men de hade fel.

En halvtimme senare släppte de av Daniel utanför skolan och körde iväg med full gas. Det ekade över parkeringen och flera intresserade tjej ögon följde bilen med blicken. Daniel suckade, slängde upp ryggsäcken över ryggen och gick in i skolan. Det var en helt vanlig dag utan några konstigheter. Hans bröder hade varit för jävliga som vanligt, de tyckte väl att de var häftiga och det tyckte resten utav världen också. Daniel tycktes vara den enda som inte tyckte det. I skolan fick han som vanligt gå igenom korridoren själv, han fick undvika en del fällben och höra en hel del skratt och viskningar. När han var ny på skolan hade alla förväntat sig att han skulle bli skolans nya häftiga ”poppis kille”. Detta hade de förväntat sig eftersom det var exakt detta som hans bröder hade varit när de gått på skolan. De hade varit, och var fortfarande, omtyckta utav alla. Till och med lärarna hade älskat dem, trots att de inte hade gjort en enda läxa under sin skoltid. Det var som om hans bröder hade någon slags aura runt sig… Daniel hade inte ärvt den utstrålningen. Så när alla på skolan hade upptäckt att han inte var lika cool som hans bröder så hade de stött bort honom och han hade blivit skolans mobboffer istället. Flickvän hade han inte haft någon gång under vare sig slutet på högstadiet eller gymnasiet. Han hade gillat ett flertal tjejer och till och med berättat vad han känt för dem, tyvärr så har det endast varit populära tjejer. Han visste inte varför, och det störde honom, men av någon anledning tycktes han bara falla för populära tjejer. Kanske var det för att de var så självsäkra, men oftast gillade han inte den egenskapen hos folk… Eller? Det kunde också vara för att det var de tjejerna som man såg mest, alla andra bara satt tysta längs väggen, precis som han själv. Det kunde vara en annan anledning också, den anledningen ville han egentligen inte tänka på för han hoppades att det inte var så. Det kunde vara så att han föll för dem på grund utav deras utseende. De snyggaste tjejerna på skolan var de populära, det var de som var akne fria, hade snyggast kläder, vackrast hår och såklart hetast kropp. Daniel ville inte vara utseendefixerad, han ville gå efter insidan istället men tyvärr kunde han inte hjälpa vad han föll för. Nu senast var det Therese som han hade fått upp ögonen för. Han hade dumt nog berättat för henne vad han kände. Hon hade skrattat honom i ansiktet och sedan skämt ut honom inför hela skolan. Efter det så hade hon retat honom så fort hon såg honom och alla skrattade såklart. Therese tillhörde en utav de populäraste på skolan och han insåg hur dumt det hade varit att han hade talat om sina känslor för henne, men han hade inte kunnat hindra sig själv. Han kunde inte hjälpa att han fortfarande gillade henne lite, trots allt elakt hon och hennes gäng hade utsatt honom för. Han gillade henne men samtidigt hatade henne. En gång hade hon sagt till honom att hon gillade honom, han hade blivit överlycklig och ett stort hopp hade tänts. Hon hade genast släckt hoppet genom att börja hånskratta och sagt att han aldrig skulle kunna få något så bra som henne, inte ens i närheten.

Be my vampire

Alla visste att de fanns. Alla visste att de gick runt bland oss. Alla visste vad de var och vad de gjorde. Men ingen visste att de hade känslor.

”Vakna för helvete Daniel, annars drar vi fan utan dig!” Henke gav sin lillebror en spark i sidan samtidigt som han drog på sig en vit t-shirt. Daniel gav till ett morrande och drog täcket över huvudet. Lukten utav minst fem olika herrparfymer fyllde rummet. Rummet ekade utav ett antal Pitbull låtar som gick på replay.

”Men kan ni slöfockar skynda er för helvete! Vi måste dra nu, och du Danny-boy har ju för fan skola”. Samuel kikade in stressat genom dörröppningen. Daniel mumlade att han skulle sluta kalla honom för Danny-boy men Samuel hade redan försvunnit för långt bort för att kunna höra. Henke skrattade och upprepade smeknamnet medan han fixade sitt hår så att det stod så gott som rakt upp. Ibland undrade Daniel varför han hade valt att bo hos sina två äldre bröder istället för att bo kvar hos deras föräldrar. Då kom han på hur hysterisk deras mamma brukade bli så fort man nämnde ordet alkohol och han mindes varför han ville flytta. Daniel drog sig sakta upp från madrassen på golvet. Det tog ett tag innan han hittade sina egna kläder bland alla de andra som låg i högar på golvet. Medan hans bror gjorde pussmunnar åt sig själv i spegeln drog han på sig sina slitna svarta jeans och en lika svart t-shirt. Han hade hellre haft på sig en munktröja men det fungerade inte så bra när det var trettio grader plus ute. Han drog fram sitt hår så att det täckte ena ögat. Hans storebror började skratta och kallade honom för emo. Daniel sa åt honom att dra åt helvete men helt i onödan, det enda han möttes utav då var ytterliggare skratt.

Jag skapade precis en ny kategori, "Be my vampire (by me)". I denna kategori kommer jag skriva en en berättelse, eller vad den nu är för något, som jag har börjat skriva på. Jag kanske borde haft den under kategorin "saker av mig" men bestämde mig för att ge den en helt egen kategori ^^ För hoppningsvis så kommer jag skriva lite varje dag och lägga upp, men vi går se hur det går. Jag kanske tröttnar på den och lägger ner den ^^ Man vet aldrig med mig.

Detta ska den handla om:

Vampyrer. Det är ju en väldigt populär grej just nu, men jag älskade vampyrer långt innan twilight-skiten kom och gjorde det poppis. I nästan alla vampyrgrejer som finns och är populära nu är det så här: En kille är vampyr. En tjej är människa. Kärlek uppstår. Människotjejen vills ha av flera killar, gärna övernaturliga (vampyrer?). Ungefär så där är det i flera, Twilight, Vampire diaries, true blood... Lite synd att nästan alla kör samma grej, basic iallafall. Så jag tänkte såhär: Jag går emot vampyr modet och gör typ tvärt om. Så i denna som jag skriver ska det vara en vampyrtjej. Det ska vara en människokille som är mobbad. Vampyrtjejen ska ha en "medhjälpare" som är en vampyrkille, som gillar henne. Osv, mer får ni inte veta än. Jag bryter vampyr-modet lite grann iallafall ^^

Första delen på "historian" kommer inom kort... lämna gärna kommentarer på den ;)