Vet ni vad jag har kommit fram till nu? Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det men de flesta människor är lite deppiga, eller bär på ledsna tankar. Många har varit med om lite allvarliga saker, saker man måste vara stark för.

Idag på facebook chattade jag med en tjej från min nya klass. Hon är rolig, nästan alltid glad och trevlig. När vi chattade kom det fram vad som döljde sig bakom det leendet. Hennes föräldrara hade gjort slut för ett år sedan ungefär. Tre månader efter det så hade mamman blivit tillsammans med en ny kille, och nu ska de flytta ihop. Detta ville inte tjejen. Som tur var hade hon inte hört när föräldrarna skiljdes, men hon fick ju ändå uppleva skiljsmässan. Hennes pappa hade sagt till hennes mamma att han inte var nöjd med vad han åstadkommit i livet och att gifta sig med sin gymnasiekärlek inte var hans stora plan. Sedan hade han sagt att han ville skiljas.

Det måste varit väldigt svårt för denna tjejen. Hon verkade lite ledsen, eller snarare upprörd när hon skrev om det. Hennes föräldrar hade varit tillsammans hela hennes liv (hon är 16år) och så helt plötsligt är de inte det längre. De bor på olika ställen, dejtar nya personer, och de bråkar ibland. Hela hennes värld måste ju fallit samman när detta hände. Mina föräldrar gjorde slut när jag var ett halv år gammal så jag kan bara försöka sätta mig in i hennes situation. Hon tyckte det var jätte jobbigt när folk frågade om hennes föräldrar. Hon har en syster men de pratade inte så mycket om detta. Men de var iallafall hos pappan varannan vecka, och det är ju bra. Nu när mamman skulle flytta ihop med killen så gillade inte alls denna tjejen det. Hon beskrev det att "min mamma ska flytta ihop med sin äckelkille". Det var egentligen inget fel på honom men hon ville inte bo hos honom. På det kan jag lite mer tänka mig in i hennes situation, dock såklart aldrig helt.

En annan tjej i klassen har jag hört att hennes pappa är död. Jag sa "Jag har aldrig hört något om din pappa", då fick jag reda på att han var död... jag vet inte sen hur länge tillbaka eller någonting. Jag hade inte lust att fråga mer om det, ifall det var privat. Jag har också hört att denna tjej inte har hört från sin storasyster på något år och att hon fick reda på att systern var gravid via en gammal lärare. Denna tjejen skulle jag aldrig kunna gissa hade problem hemma. Men väldigt mycket kan gömma sig bakom ett leende.

För ett ganska långt tag sedan pratade jag med en tjej (tror jag skrev ett inlägg om detta långt tillbaka) och jag fick reda på att hon var väldigt, väldigt onöjd med sig själv. Och jag kände igen mig i en hel del hon sa, det kändes konstigt.

Jag har också hört från min mamma att hon inte är nöjd med sitt utseende...och sin vikt. Det är inte så att hon går och klagar på det. Men när vi pratade om något så kom det ut lite snabbt. Och det slog nästan omkull mig. Hon har ju försökt bantat lite så jag kunde ju gissa att hon inte var nöjd med vikten. Men utseendet i allmänhet? Tanken hade inte riktigt slagit mig, att min starka mamma också var mänsklig och missnöjd...

Alla dessa personer som jag nämn (kan fler) har jag sett le. Jag har sett dem skratta, varit glada och jag har trott att allt varit fullständigt okej. Inga problem, inga bekymmer. Tänk vilka hemligheter ett litet leende kan gömma... Det finns inget bättre ställe att gömma saker på än bakom ett litet leende.

Häromdagen hade livkunskap. Då pratade vi om skillnaden på självkänsla och självförtroende. Så för er som inte vet skillnaden så tänkte jag berätta den nu. Hoppas bara jag kan lyckas lika bra som min lärare gjorde ^^

Självförtroende: Man är nöjd med sig själv typ. Man kanske är bra på tennis och det vet man och är nöjd över och blabla. Men vissa folk med självförtroende kan ganska snabbt få det knäckt. Okej, jag tror de flesta vet vad självförtroende är faktiskt. Man är nöjd och vill gärna ha det så typ.

Självkänsla: Man vet vad man är bra på. Vi tar tennis som exempel igen, man vet att man är bra på tennis men samtidigt vet man att man är dålig på att rita. Man "känner sig själv", alltså själv-känsla =) Man kan nöja sig med att man är dålig på att rita för man vet samtidigt att man är bra på annat, som t.ex tennis.

Det var iallafall ungefär så hon beskrev det =) Självförtroende= man känner sig bra, självkänsla- man vet både det bra och dåliga :)

Det är nog bättre att ha bra självkänsla än självförtroende. Självförtroendet kan spricka. Och man kan inte vara bra på allt. Därför är det bra om man har bra självkänsla, man vet det dåliga men samtidigt det bra.

    Hmm... hoppas ni fattade skillnaden ^^ Hoppas jag inte rörde till det mer ;)

Jag hade gympa idag. Deltaco kom ner och vi gick sedan tillsammans till bussen. När vi gick sa hon typ "Jag har upptäckt en sak med dig", det första som dök upp i mitt huvud var "Shit!!". Det hon hade upptäckt var att hon såg mina revben.

I omklädningsrummet hade hon sett mina revben. Detta verkade ha oroat henne lite. Det var iallafall så jag tolkade det. Om man ser någon revben (det är inte så i mitt fall) så kan det tyda på att någon är undernärd, har ätstörningar.

Mina revben är inte jätte synliga. Och jag är inte för smal. De bara råkar synas ibland. Jag är mer smal där än på själva magen tror jag. Så inga ätstörningar här inte :) Tvärtom, äter massa =) Lagom iallafall ;) Jag försöker dock låta bli för mycket onyttigheter men jag äter ändå ^^ Frukost, lunch, middag, kvällsmat... se, massa mat ^^

Innan jag började skolan så hade jag bestämt mig för flera saker. En av dessa är att jag inte skulle ha förutfattade meningar om folk. Om en person såg ut att vara fjortis (smått allergisk mot den "rasen" ;)) så skulle jag inte dömma den utefter det. Utan jag skulle lära känna den och om jag då inte gillade den då hade jag åtminstone gått efter personens insida.

Tyvärr funkar ju oftast inte saker som man planerat :P Direkt så placerade jag folk i kategorier, "snobb", "okej", "bitch" osv. Speciellt bitch-kategorin var extra tydlig. Där placerade jag efter de första dagarna in fyra tjejer (en utav dessa har nu bytt klass). Jag försökte att inte dömma någon så fort men det är omöjligt. Kroppen gör det lixom av sig själv på något sätt... lite läskigt....

Jag försöker fortfarande övertala mig själv om att jag inte ska dömma folk. En utav "bitcharna" tycker jag faktiskt är lite snäll. En annan verkar helt knäpp men jag försöker att inte tänka på det. Men efter vad jag hört så är hon faktiskt bitch, gjort bitchiga saker, blivit polisanmäld flera gånger m.m Trots detta försöker jag att inte tänka på det. Visst, hon kan vara helt pantad men hon kan faktiskt också vara okej. Vem vet, det kan ju varit så att hon varit "knäpp" och försöker ändra sig, vem vet...

Jag planerar väl inte att bli bästa vän med henne (skulle nog inte lyckas ens om jag försökte), men jag kan iallafall ge henne en chans. Jag kan ju acceptera henne. Det tänker jag försöka med. Jag ska försöka att inte "hata" någon i klassen. Så som jag fick för mig att jag gjorde i min förra. Nu ska jag försöka hålla mig vän med alla. Som sagt, inte bästis men iallafall hålla mig väl med alla ^^ Detta är väl mitt mål just nu. Åtminstone ett utav dem ^^

Min plan jag kom på under lovet var ungefär denna:

Jag ska sluta äta allt för mycket onyttigheter. Jag ska träna lite, en promenad om dagen räcker. Jag ska se mig i spegeln och säga att jag ser bra ut. Jag ska försöka bli nöjd med mig själv. The list goes on...

Hur tror ni det gick? Jag klarade nog Zero ;) Onyttigheterna äter jag, men försöker tänka liiiite på det iallafall ;) Promenaden går ju skit... Att säga att jag ser bra ut har jag lagt ner. Bli nöjd med mig själv? Not even close. Men jag kanske inte "visar/säger det" så mycket som innan.

Så sådär bra gick det med den där planen ;) Jag får väl försöka ta den där promenaden någon gång emellanåt (Ha-Ha), inte allt för mycket onyttigheter (Eller hur) ^^

Jag är SoMessedUp, men ni kan kalla mig fröken klantig :P

Jag stoppade ju in vitlöks baguetter i ugnen förut. Klantig som jag är brände jag mig ju såklart på gallret :P Först gjorde de inte alls ont, märkte det knappt. men sen...jävlar... Det sved säger jag bara. Svider fortfarande pytte lite, ömt är det iallafall. Det är på armen, på insidan av armbågen om man kan säga så. Ett tips: bränn er aldrig på varma saker. Det svider som in i helvete!

Bild på hur det såg ut först (cam-bild):

Bild på hur det ser ut nu:

AjAjAj!

Jag var ju hos min bror i helgen, där fick jag provköra bil, fyller ju 16år om några månader och då gäller övningskörning. Jag har bara en sak jag vill ha sagt:

JAG BEUNDRAR ALLA SOM KÖR BIL!

Det var ju skit svårt! Koppla, hålla jämn gas, till och med bromsa! För att inte tala om att backa! Man såg ju inte ett skit, väldigt jobbigt att kolla i backspeglarna. Jag har trott att det bara är att trycka på gasen så kör den, trycka på bromsen så stannar den osv. Okej nu på senare tid har jag vetat att det var lite mer avancerat än så, men ändå! Fasen vad svårt det är...

Så credits till alla som kör bil, och det är många!

OjOjDå... Här missar man grejer. Den 30:de Augusti hände en väldigt speciell sak som jag glömde bort! Min blogg fyllde nämligen ETT år!! Shit... jag har hållit på längre än jag trodde jag skulle. Trodde det skulle ge sig för länge sedan. Efter ett åt är jag uppe i 600+ inlägg ^^ Inte så dåligt med tanke på att ett år har 365/366 dagar ;)

Så GRATTIS till min älskade blogg =D

Jag kollade på det första inlägget jag skrivit, den 30:de augusti. Och såhär såg det ut:

"Totally Mess

Suck :(

Ja vet inte ens själv vem ja e längre. ja e mig olik från dag till dag, från klockslag till klockslag.

Ibland e ja sprallig o glad.

Ibland e ja tyst o blyg.

Ibland e ja kaxig o självsäker.

ja ändrar mig hela tiden. om någon frågar mig hur ja e i sättet vet ja inte hur ja ska svara.

ja vet inte vilken som e min riktiga personlighet =(

ja vet inte ens hur ja vill vara.

de enda ja vet e att ja vill vara nån annan..."

Ojdå... ja... såhär muntert var det... Kanske inte det trevligaste inlägget att gå tillbaka och läsa...

Men jaja, grattis till min blogg i efterskott iallafall ^^ Hoppas det blir många fler år ^^  <3